Trilog

Att bli ingenjör
är något man bör
om man nästan dör
för man är så nyfiken
på hur tillblives spiken
och hur tänks matematiken.

Då håller man hjärnan vid god vigör.

Och rimmar uppenbarligen på sitt eget - synnerligen kreativt uppfunna, eller nå’t - versmått.

Kolla vilken kul dag det är idag:

och

061206 -> 0+6+1+2+0+6 = 15 -> 1+5 = 6

Och 6 och 12 är delbart med 3, och 1+2 = 3.

Och 6 och 12 är delbart med 2. Och det är två sexor, så det blir två tvåor. Och 2 gånger 2 gånger 3 är 12. Och de delbara delarna, 2 och 3, blir fem, som är ett primtal, om man adderar, eller sex om man gör lite mer. Och 2 och 3 är också primtal.

Visst är det roliga symmetrier och system i siffror ibland?!

Helgen spenderades vid mer sydliga breddgrader än de normalt, eller ska man kanske säga vanligt, trilogska. Kultiverat kulturella aktiviteter stod på programmet. Bl a ett besök på Glyptoteket i vårt södra grannlands huvudstad. Där tillbringdes flera timmar studerandes krukor och statyer från svunna epoker. Härnedan följer ett par bilder av det som kunde beskådas, bilder som inte lämnar någon oberörd.

Här ser vi ett antal Gudar i den grekiska, eller romerska, mytologin, Medusa, Merkurius och Menricus. Som vi ser bär sig Merkurius något våldsamt åt mot Medusa. Det är för att han tänker hugga av henne huvudet. Det var nämligen såhär att Merkurius var kär i Medusa. Men han tyckte att hon skulle ta bort ormarna från håret, för de bet honom så förskräckligt om han kom för nära. Och han tyckte det isåfall var roligare om han fick bita lite i Medusa. Ja, bara litegrann alltså, inte så det började blöda, eller så. Medusa tyckte ju att ormarna var precis jättebra, för de höll Merkurius på lagom trevligt avstånd, för han var ju så väldigt tjusig att se på tyckte hon. Grekiska gudar brukar ju vara det.

Ja i alla fall, till slut gav Medusa efter för det där tjatet om håret, hon var ändå sugen på en ny frisyr, man (eller kvinna) är ju det ibland, så hon gick till orfikern, heroern och auguren Menricus, specialist på ostyrigheter, t ex besvärliga frisyrer, för att be om råd i frågan.

Magikern Menricus visste genast råd, och gav Merkurius i uppgift att utföra stordåd, hugg bort ormarna! Men Merkurius, som var lite lomhörd på ena örat, tror jag, hörde fel och trodde det var huvudet som skulle av. Det är lite svårt att förstå eftersom han ju var kär i Medusa, men på den tiden, på Gudarnas tid, så gjorde man som Magikern sa. Som tur var, var Menricus en klok och lyhörd magiker, så han förstod att Merkurius hört fel. Och det vi ser nu är alltså när Menricus i sista sekunden, i rättan tid, på ett heroiskt sätt kliver fram och förhindrar detta svåra, oåterkallerliga dåd. Möjligen har Gudarna flera liv så det hade ordnat sig ändå, det är svårt att säga såhär i efterhand.

Håret klipptes av på vederbörligt sätt, Medusa fick en snygg frisyr, Merkurius blev inte biten av ormarna mer, och här ser vi de unga tu vila ut efter den dramatiska incidenten:

Och detta var ju bara ett litet axplock av de förunderliga historier som döljer sig i marmorblockens försåtligt svala linjer.

Ibland kunde det vara kul att vara osynlig, t ex om man vill ta något godis utan att barnen ser det, eller något annat hemligt.

Den här artikeln; Scientist thinks invisibility possible in future ger i alla fall en liten vink om hur man skulle kunna gå tillväga. Det är bara att störta ut i snickarboden och börja konsturera den där dräkten som böjer ljus, kröker rymden.

Eller så kunde man kanske lite på paranormala fenomen, tänk att bara sitta i soffan och bli osynlig! Det är bäst man tänker ut något riktigt roligt att göra ifall man skulle råka bli osynlig … så man kan passa på ifall det inträffar. Man kunde kanske passa på att testa hur fort bilen går, utan att behöva köra på autobahn?

Jag har tänkt på hur man tänker. Med tanke på hur mycket man får lov att tänka ibland för att förstå hur andra tänker, tänkte jag det kunde vara lite fiffigt att tänka ut hur det går till, en gång för alla.

Så det har jag gjort. Hur de tre viktigaste tankeprinciperna fungerar illustreras i grafen nedan. Resterande tänkbara tankevarianter kan beskrivas genom kombinationer av dessa principer.

A) Det gula är irrationellt tänkande
B) Det blåa är rationellt tänkande
C) Det röda är den ideala kombinationen av A och B

Sådärja. Nu är det bara att applicera på alla tänkbara objekt. Pricka in dem i diagrammet och få upp en bild av dem. Nästan som datortomografi!

Jaha, det var det man förstod! Jag visste det, jag kände det på mig! Universums konstanter har ändrats! Inget är längre som förut, detta kommer att inverka storartat på våra liv. Antag t ex att ljusets hastighet minskat, det betyder att vi kommer att få midnatssol även på dessa breddgrader, eftersom ljuset från solnedgången inte kommer att nå jorden förrän solen gått upp igen (tänk inte för mycket nu, lita bara på mina prediktioner … och Doppler ).

Det här, med konstanterna, har man listat ut genom att jämföra gammalt och nytt ljus och sett att de krafter som håller ihop atomerna ändrat sig yttepyttelitegrann. Och det lyckades man lägga märke till fastän effekten är för liten för att märkas!

Under ett besök i landets exotiska landsända, (ja, där de bakar spettekakor i varje kvarter) studerades företeelsen Lundakarnevalen. För en person med bakgrund i den stolta, fantasifulla, kreativa, glittrande, intelligenta, uppsluppna, extraordinärt uppfinningsrika uppsaliensiska studenttraditionen ter sig många lundensiska ritualer som väldigt … ja, exotiska. I Lund har man uppenbarligen en ovana att definiera om saker och ting. Det är för all del bra och kreativt på alla, eller i alla fall många, sätt och vis. Jag kan t ex stå ut, och i någon mån överse och till och med då och då gilla, med att man fokuserar och betonar och på alla möjliga vis, och i alla infallsvinklar, belyser och definierar och associerar och anspelar på ämnet sex. Det är ju, med tanke på ämnets evigt outtömliga innehåll nästintill behjärtansvärt, faktiskt.

Men när man ger sig på den mest naturliga, eviga och oantastbara naturkonstant, då är måttet rågat, till och med för den mest fördomsfria och obegränsade hjärna, dvs min, som existerar i detta universum.

Man skulle kunna stanna där och bara konstatera lundensarnas världsfrånvändhet, men … det måste ju finnas en anledning, eller hur?! Jag tror gott om människor, alla människor, även den ädel-franska typen, så det måste finnas ett någorlunda rimligt skäl till detta. Och jag tror att jag, när jag ägnade frågan ett par sekunders uppmärksamhet, kom på svaret!

Såhär är det självklart, tyngden för en sfär, med diametern 1 meter, och densiteten, vi säger 10 kg/m³, vill man i Skåne ska vara lika som i Uppsala-trakterna. I Uppsala har vi gravitationen 10 m/s². Vilket ger, med den sfäriska ekvationen:

att tyngden, i Uppsala, blir;

Alltså 75 pi. I Skåne, där gravitationen pga det platta landskapet är 15, kommer alltså samma föremål att ha tyngden;

Alltså 112,5 pi! Och så tungt vill man inte att något ska vara, det ska vara samma tyngd, alltså kan man antingen definiera om radien på sfären, men man vill definitivt inte ha något som är mindre än den stora Uppsala-sfären, alltså får man vara inbillat innovativ och definiera om pi! Och då får man ur ekvationen ovan direkt att;

Summa summarum, pga det platta och blåsiga landskapet (utan blåsten skulle pi för övrigt anta värdet 22,3 i Skåne) och viljan att vara lika smidig i tanken, och samtidigt lika stor, som den Uppsaliensiska kunskapen, har man i Lund definierat om pi till 2! Och detta är alltså det underliggande motivet för att anordna Lundakarnevalen denna gång!

Jag ser fram emot omdefinitionen av Avogadros tal, som kommer att vara temat för nästa karneval!

Jag har aldrig tidigare unnat mig att delta i en rejäl demonstration, så det tänkte jag göra idag. Men om man ska demonstrera så måste man ju cykla. Jo, det är självklart, varje demonstrant med självaktning kommer flängande på cykel och kastar sig in med flagga i tåget, det är jag säker på. Man åker definitivt inte med sin nya, blanka, stora bil och parkerar på Torgets parkering, promenerar de femtio metrarna till de skanderande massorna och ansluter sig längst bak. Nej, ska det göras ska det göras ordentligt. Cykel och lufsig jacka och helst en fyra meter lång sjal i brokiga färger - det gillar jag - och så kastar man sig in i tåget efter någon lämplig banderoll.

Jag hämtade cykeln från garaget. Men det var punka på den. Så det fick jag lov att laga. Men jag avskyr att bli oljig om händerna, i alla fall av cykelolja, så jag fick leta efter handskar. Eftersom det är vår nu, så har alla vinterkläder förpassats till vinterförvaring, handskarna också. Därför var de enda handskarna som gick att uppbringa de gula diskhandskarna. Men på första maj ska det vara rött, det vet jag. Och jag är inte den som är den. Så jag hade doppat dem i barnens fingerfärger. Man kan se en bit av handsken där på andra cykelpedalen. De behöll ganska mycket av den röda färgen även efter punkalagningen. Faktum är att de blev ännu bättre. Eftersom de inte glänste så förbaskat mycket längre. Det hade ju varit rent genant. Precis som om jag inte arbetar, liksom.

Men jag har ingen fyra meter lång sjal i brokiga färger. Det enda jag har, i den storleksordningen, är det där tygstycket med rakade pudlar i gummistövlar på, som Siv lämpade över till mig för ett tag sen (jomen hon hittar allehanda märkligheter på Vaksala Torg ju), av någon anledning. Jag tror det var en ren panikhandling från hennes sida, vid närmare eftertanke, det var då när det var herrbesök på gång, och hon inte trodde den konservativa herren skulle uppskatta hennes okonventionella köksgardiner, så jag lovade härbergera dem ett tag. De fick duga till sjal denna dag. Lite annorlunda, men ska man demonstrera så ska man väl synas, eller??

I alla fall, när cykeln var lagad och sjalen konstfärdigt fixad runt halsen for jag iväg. Men då hade demonstranterna redan gått hem, eller om jag möjligen cyklade till fel ställe? Jag vet inte, men det gick faktiskt lika bra att fika i solen vid strandkanten, som att demonstrera. Demonstrera kan jag ju göra vilket-år-som-helst.

Egentligen skulle jag ha skrivit ett annat blogginlägg här.

Men eftersom jag berättade för Henrik vad jag tänkte ta upp till analys och skärskådning och sedvanlig bevisning, och han började kommentera det blogginlägget, på sedvanligt analyserande och skärskådande sätt, möjligen utan bevisning, eftersom jag brukar stå för bevisen själv, som jag vill ha dem, han får stå för andra saker, innan jag ens skrivit blogginlägget, fick jag en idé; Att skriva blogg utgående från kommentarer till bloggen (som inte finns när kommentarerna skrivs).

Och den idén tänkte jag genomföra först. Så blir det ett annat blogginlägg, eller möjligen två, innan det egentliga blogginlägget kommer att presenteras.

Alltså, jag vill uppmana eventuella läsare att skriva en kommentar, kort eller lång, så skriver jag blogginlägget som hör till kommentarerna, sen! Omvänd bloggning. Med? OK, skriv!

Slumpen, eller nå’t, gjorde att jag hade möjlighet att delta i Malmöiternas blogglunch! Jättekul att träffa de sydliga blogg-skrivarna: Åsa, Håkan, Mats, Tommy och Henrik.

Det var en massa skojigt snack och surr förstås, men jag vill fokusera på den idé vi utvecklade, som kan komma att revolutionera modebloggningen, och göra den typen av bloggning tillgänglig för varje bloggare. Det finns nämligen flera problem med modebloggning, som gör den otillgänglig för det stora flertalet:

1) Man bör ha viss kontroll över och kännedom om sin garderob (både vad man har och var det man har kommer ifrån).
2) Man bör ha viss grundläggande kläd-persedel-kombinations-kunskap (för att kunna motivera och diskutera sina val)
3) Man bör ha viss förmåga att planera sin outfit (för att kunna använda mode-bloggosfärens fulla rådgivningspotential)

Lösningen heter givetvis Kombinatorisk Optimal Kvasikaotisk Databasprogrammering. Man börjar med att fota varje plagg i garderoben. Dessa foton lagras i en databas. I databasen lagras också uppgifter om tillverkare, inköpsår (eller månad), inköpsställe och annat som kan tänkas vara av intresse för den modeintresserade att känna till. Till varje plagg kan också finnas en kommentar som kategoriserar plagget som t ex “den där gamla trasan” eller “trendsättande”.

Sedan vidtar det komplexa kombinatoriska programmeringsarbetet. Man kan tänka sig att utgå från olika teser. Ett sätt skulle t ex kunna vara att anlita en modeguru som kan tala om hur varje plagg kan kombineras med varje annat plagg. Då behöver flera fält i databasen läggas till. Man kan också tänka sig att utgå från sannolikhetsteorierna. Dvs hur stor är sannolikheten att detta plagg passar med något annat? Det förenklar databasen eftersom det bara krävs ett enda fält till med en siffra i för varje plagg. Om man inte vill ta beslut om sannolikheten för varje plagg kan man helt enkelt göra en approximation och t ex säga “Det är 15 % sannolikhet att detta passar med något annat jag har” över hela linjen.

Ja, och det man får ut av programmet, varje morgon, är givetvis förslag på möjliga, moderiktiga, kombinationer grupperade i stiltyp (sportigt, tantigt, urbant, chict, töntigt etc) samt en siffra mellan 0-100 som säger hur bra kombinationen är (om man har 15% sannolikhet för att plagg passar tillsammans med varann i garderoben kan det hända att man inte riktigt kommer upp till 100 alla gånger, utan man får nöja sig med en sk nödvändig kombination) i sin stiltyp. Vidare får man ut foto och lista på vilka plagg man valt, direkt anpassade till bloggbart format.

Detta är givetvis bara version 1.0 av DOS (Dress Optimization System). Man kan tänka sig förfiningar. Bl a bör man ju ha kontroll på vad som befinner sig i tvättsystemet, eftersom de plaggen är borta från möjliga kombinationer tills kläderna hamnat i garderoben igen. Det kan genomföras via ett streckkodsförfarande eller kanske optisk övervakning (webkamera) i hela tvättkedjan. Vidare vill man kanske ha med en faktor för förslitning av plaggen, förändring av färger som sker med tiden, och som kan vara viktiga för kombinationsmöjligheterna. Där var vi lite oeniga om den tekniska lösningen; Henrik ville se en kameraövervakning även här, medans jag tyckte att en matematisk modell kunde räcka för denna delfunktionalitet.

Håkan lovade, i princip, att se över, de datortekniska, möjligheterna att genomföra DOS-projektet. Och Åsa, med hjälp av Tommys kreativa bläckstråleskrivaridé, lovade ta sig an sminkdelen av projektet. Jag tror att Mats sa sig kunna ta modeguru-biten, vilket vi alla tyckte var en god idé när vi fick se den till blogg-lunchen någorlunda i sammanhanget väl valda T-shirten.

Förresten. Om jag missat någon detalj i diskussionen är lunchdeltagarna givetvis välkomna att påpeka det för uppdatering!

År av funderande, nätter av härledningar, dagar av mödosamt tänkande. Och plötsligt! Heureka! Jag förstår hur det går till! Det jag har funderat på är matematiken som förklarar vad som händer när man går på IKEA, för givetvis förklarar matematiken allt!

För att göra den här analysen behövde jag utföra några experiment, och jag har frivilligt använt mig själv som försökskanin. Det är alltför riskabelt att utsätta andra för det. Här ser vi underlaget till den revolutionernade formeln som visas senare:

Situation 1:
Man går in på IKEA, bara för att ta en liten runda och kolla, få lite inspiration. Det är inget man ska handla. Innan man vet ordet av, står man vid kassan med värmeljus, små glasskålar, korgar och förvaringsboxar. Och kanske en affisch.

Situation 2:
Man följer med någon till IKEA, denne person ska handla inte man själv, själv har man en typ av stödfunktion. Innan man vet ordet av står man vid kassan med värmeljus, glödlampor, kort, servetter, bricka och några kuddar.

Situation 3:
Man går in på IKEA i det bestämda syftet att köpa en ram. Innan man vet ordet av står man vid kassan med värmeljus, tidsskiftsamlare och 20 meter gardintyg som kan vara bra att ha. Men ingen ram.

Situation 4:
Man går in på IKEA för att hitta något roligt att köpa. Innan man vet ordet av står man vid kassan med värmeljus, roliga knoppar, spegel till badrummet, en korg för blommor, en matta till köket, några tavlor till barnen, några gosedjur till barnen, papper till barnen, lampor till barnen, roliga påslakan, några extra kuddar, några fällbara stolar, ett CD-ställ …

Situation 5:
Man går in på IKEA för att köpa en säng. Innan man vet ordet av står man vid kassan med värmeljus. Sängen leveraras till dörren två veckor senare.

Och nu är matematiken är uppenbar för var och en! Transformationen är vacker i all sin enkelhet:

där y är vad man kommer ut med, x är vad man skulle ha, och z är allt som finns på IKEA. F(z) är en funktion som varierar stokastiskt varje dag, och som man faktiskt inte kan säga något om (vi ser den i figuren nedan). Det betyder att när man inte ska ha någonting så kan y mot oändligheten, beroende på hur F(z) ser ut för dagen. Ibland händer det att F(z)=x*x, och då kommer man ut med det man skulle ha, y = x. Men det förstår man ju, med tanke på funktionens stokastiska beskaffenhet, att det inträffar ganska sällan. Man inser också att för att man inte ska komma ut med någonting alls, så måste F(z) vara identiskt lika med 0. Och hur sannolikt är det att en stokastisk funktion är noll?! Nej, just det, inte särskilt stor.

Och när man förstår IKEA-transformationen, när man förstår hur det går till så fort man sätter foten på IKEA kan man ju slappna av och bara gilla läget, eller hur?!

Intergalaktisk attraktion:

Men, varför måste galaxerna ha så tråkiga och oromantiska namn?? NGC92, NGC87, NGC89 … Vad är det för fel på Knatte, Fnatte och Tjatte?

Sen tänkte jag det kunde vara skoj om man hittade något nytt grundämne i de här galaxerna, de ligger ju så långt bort, så det borde väl inte vara omöjligt. Grundämne 177 tycker jag man skulle hitta, jag paxar det, det heter härmed Thebium, jag vet att det finns! Det har speciella egenskaper, om man blåser lite på neutronerna så utsänder de ljus i olika våglängder. Faktum är att man kan använda det som energikälla, slår det mig just. Jag ska tänka en stund och utarbeta tekniken där.

Jag drabbades, i vanlig ordning, av ett plötsligt begär. En tanke slog mig, jag vet inte varifrån den kom, det vet man ju sällan, men det är helt normalt, jag måste slöläsa lite om ekvationer, tänkte jag. Så det gjorde jag.

Och är den inte vacker, Schrödingers ekvation?!?

Snirkliga former och superskript. Jag ser den skriven för hand, den är orange-röd, mörkt korallfärgad, på ett rutigt papper. Särskilt Psi är vacker på rutat papper. Och när jag tänkte på Psi, så tänkte jag vidare på Ypsilon. Och det är ju precis den färgen som Schrödingers ekvation har. Men egentligen tänkte jag ju på bokstaven Ypsilon …

Inspirerad av Håkans matematiska ord-trollerier, tänkte jag att man kanske skulle ge sig på att bevisa tradighetsteoremet, dvs att tråkiga ord, ord som uttrycker tradigheter helt enkelt, är grå och liksom utsmetade och jämna. Matematiskt kan man uttrycka det som att de har låg standarddavvikelse. Medans ord som uttrycker roligheter är mer sprudlande och yviga och därmed har högre standardavvikelse.

Så jag valde några ord att testa på:
incitamentsstrukturer
konkurrensfördel - hittade jag i regeringsförklaringen, men det är väl allmänt förekommande i vissa kretsar
regnbågsinnovationer
bubblor

Av dessa skulle jag på förhand säga att de två senare är roliga ord och de två första är tråkiga ord, gränsen ligger vid (1+1/sqrt(2)) ~ 1.71 (jag tar inte beviset här, det är kanske lite tekniskt och kan vara lite trixigt att ta sig igenom).

Då räknar vi:
Om man väljer något enkelt, bokstäverna får sitt ordningsnummer i alfabetet, så ser det ut såhär:
incitamentsstrukturer = [9 14 3 9 20 1 13 5 14 20 19 19 20 18 21 11 20 21 18 5 18]
konkurrensfördel = [11 15 14 11 21 18 18 5 14 19 6 29 18 4 5 12]
regnbågsinnovationer = [18 5 7 14 2 27 7 19 9 14 14 15 22 1 20 9 15 14 5 18]
bubblor = [2 21 2 2 12 15 18]

Vidare beräknas ordets rolighetsindex enligt formeln

sigma är alltså standardavvikelsen för vektorn R, och m-tak är medelvärdet.

Om man räknar ut värdena för respektive ord får man:

incitamentsstrukturer = 1.5837
konkurrensfördel = 1.6406
regnbågsinnovationer = 1.7258
bubblor = 2.2237

Visualiserat (rolighetsindex som funktion av inversen på ordets medelvärde):

Som vi ser ligger regnbågsinnovationer och bubblor över gränsen för roliga ord, och incitamentsstrukturer samt konkurrensfördel under gränsen. QED

Hur det förhåller sig med ordens färger kommer att bevisas i del II av teoremet.

Not: Att regnbågsinnovationer ändå ligger farligt nära tradighetsgränsen, beror givetvis på att “innovationer” är ett ord som skulle kunna, av endel, användas på ett tradigt sätt.

stre´ssor (eng., av stress), påfrestning som framkallar de kroppsliga och psykiska reaktioner som sammanfattas i benämningen stress.

Läser jag vidare på NE, eftersom mnestisk hör till ämnesklassningen Fysiologi:allmänt, och om man klickar på det, så kommer det upp 76 andra artiklar, och en av dem är stressor. Stressor låter som tensor.

Tensor - i matematiken en uppsättning tal som transformeras enligt bestämda regler vid byte av koordinater.

Yes! Det är vad man behöver när man träffar på en stressor! Man går till attack och transformerar den med en tensor, till andra koordinater! Kanske kan man fylla tensorn med en signalsekvens eller två?

signalsekvens, ledarsekvens, del av en polypeptid, ofta belägen i dess aminoterminala ände?

Något trofiskt kanske?

tro´fisk (grek. trophiko´s ‘närande’; ‘vårdande’, av troph\´ ‘näring’), som har samband med näringsförhållanden och vitalitet i en kroppsvävnad.

Bland de fysiologiska ämnesorden finns också tid! Det är ju spännande! Vad är tid?

tid, begrepp kring vilken hela vår tillvaro är uppbyggt, men som likväl är nära nog omöjligt att definiera i logiska termer utan att förutsätta att det redan är definierat.

Men jag har inte riktigt tid att läsa om tid, eftersom tre stressorer sitter i soffan och skickar signalsekvenser som inte kan tolkas annat än att de förväntar sig något trofiskt.

Köp bärbar dator läste jag förresten som körsbär i datorn. Av någon anledning tror jag den förvanskande förmågan har nära samband med förskönande transformationer av minnen, och föralldel stressorer, som att skriva blogginlägg mitt i morgonrusningen.

Jag hade ju en jättebra idé om vad jag skulle skriva när jag satte mig här! Men var är den nu? I exakt vilket ögonblick försvann den, och framförallt var försvann den? Till area 40 kanske, eller något annat ställe i hjärnan? Men det verkar inte rimligt för då kunde jag leta reda på den!

En tanke transporteras ju på något sätt i hjärnan, i synapser och neuroner och noder och grejer (grejer är så’nt jag inte riktigt vet vad det är just nu), i värsta jätteneuronnätet, typ såhär. Och om det är signalsubstanser, så är det något kemiskt, och det betyder att atomerna är med i processen, och transport på något sätt, dvs kinetisk energi och det innebär ju att några strängar i alla fall borde vibrera litegrann (ja, det beror självklart på idéns tyngd och kraft, men man får förmoda att den var ganska betydande i det här fallet, det känns som det nu när den har försvunnit).

Ja, och om idén som vibrerar fram på strängar inte finns kvar i min hjärna, så har den ju smitit ut och är påväg någonannanstans! Jag undrar om det var den som träffade mikron när jag värmde the-vatten, och fick klockan att hoppa till tio sekunder? Hm, jag tycker faktiskt energin borde ha motsvarat lite mer än tio sekunder när jag tänker efter! Men, låt gå för det. Det betyder också, att när jag har druckit upp thet, så har jag fått tillbaka idén, och då borde jag kunna skriva det jag tänkte skriva från början !

Detta är historien, baserad på Trilogens sökträffar:

Det gör ont i huden på Blue-Eyes Ultimate Dragon när han drar på sig walkingskorna för att dansa små grodorna med barnen. Att baka surdegsbröd kan inte vara en definition på satanist, det är ju snarare ett helgjobb. En liten smula kärlek, yesyesyes, deklameras i en sommardikt, eller var det något om det i Melodifestivalen kanske?

Men dagens ungdom vill ju färglägga midsommar som sommarpyssel, mer troligt än att de vill jobba som ordningsvakter, skriva limmerickar eller söka jobb som tolkar. Nagelteknologen spår i händer, är det en definition av vetenskap eller av kaosteori? Det kräver nog en kind of intelligens, eller synestesi för att ge svar om geomagnetiska stormar och norrsken.

Jag var alltid kvinnlig när jag ville gjuta i betong, och rent änglalik när jag utforskade grundämnena i Zlatans DNA, eller jobbade med dipoler, kleins flaska eller annat matematiskt pyssel. Var är förresten funktionsspecifikationen för riemannhypotesen, och vad är sant om linjäritet? Det är som att göra en pärlväv eller byta fälg på bilen. Att sy gardiner själv kanske någon tycker är som en diagnostisk test i matematik, men detta är ju inte en vetenskapsblogg.

Att rita en gris kan vara som att trixa på en studsmatta, för att inte tala om att nackdelarna med kärnkraft kan ge ryggskott när man tittar på mjölkpaketets typsnitt eller Martin Stenmarcks movie.

Vetepåsens exponentiella funktion kan absolut inte tävla med bladglans som en normalfördelad naturkatastrof, men Zlatans mamma kan konsten att förlora coola navkapslar likväl som vikta kuvert. Snusförnumstiga mikropauser i vardagslivet handlar varken om sodomi eller popcornlåtar, men ett utsökt universum med broderade tomtar och män av medellängd.

Och matmagasinets recept på lax får avsluta denna trilog: Laxmacka.

Tänk om väggarna i hus hade vatten som isolering? Om husets väggar var en tio centimeters behållare med vatten. Såhär:

Det skulle vara väldigt fiffigt, för då skulle man bara kunna öppna en lucka i väggen och fylla badkaret på en sekund istället för att tvingas vänta en kvart på badvattnet. Rätt bra temperatur skulle det ha också. Kanske skulle det bli lite varmt i huset på sommaren, med varma väggar och lite kallt på vintern, om det råkar bli is i systemet.

Några små finjusteringar måste man kanske göra i den uppfinningen för att få den att funka lite mer anpassat till årstiderna. Kanske kunde man ha använda fjärrsol? Så man har solcellerna i Australien alltså. Men i princip tror jag att det är århundradets energisystemidé, faktiskt!

I labbet mitt emot mitt fönster på kontoret, dök det upp en ny snubbe idag. Det brukar bara vara två som jobbar där. En man och en kvinna. De jobbar med en jättestor gastub ser det ut som, och så är där ett dragskåp. Eftersom labbet ligger en våning högre än min arbetsplats, har jag inte full koll på vad de gör hela tiden, men de har inte labbrockar på sig. Klart jag inte kan ha full koll hela tiden, jag jobbar ju. Men eftersom jag ofta behöver tänka på vad jag ska skriva eller vilka beräkningar jag ska sätta upp, eller på något annat, faller det sig naturligt att titta på det som rör sig. Som när de jobbar i dragskåpet. Han som dök upp idag hade vit labbrock på sig. Han såg väldigt effektiv ut.

Bland dagens arbetsuppgifter var granskning av en kollegas arbete. Och just idag var det väldigt bra att jag kunde sitta på min plats nästan hela tiden, eftersom jag var disträ imorse och bara tog en tröja ur strykhögen och drog på mig. Det var en Väldigt Kort Tröja. Om man har jeans med Låg Midja, och Väldigt Kort Tröja, när man själv är Lång, då kan alla räkna ut hur det ska gå. Ärret efter blindtarmsoperationen är visserligen coolare än vilken tatuering som helst, det tycker i alla fall mina barn, men det är ju inget jag egentligen vill demonstrera på kontoret. Alltså blev rapporten väldigt väl och effektivt granskad. Fråga mig inte varför jag inte bytte tröja direkt imorse. I rapporten flöt raderna ihop ibland, de har en tendens att göra det när ögonen går i kors, och jag läste it is desirable to include increased resistance by properly defining time Zero. Det stod det givetvis inte, men att definiera Time Zero när man har lust är ingen dum tanke i alla fall.

Så jag tänkte att jag går ut och gungar litegrann och definierar lite lämplig Time Zero. I brist på moln här på jorden får vi änglar låna barnens gungor när vi behöver tänka och kommunicera lite med världsalltet om alla bilder. Till exempel de bilder som hakke presenterar och tolkar. Denna bildserie påstår han är en förtäckt räkneövning ett till sju, något som ju kan tilltala personer svaga för matematik, och sjuor. Men sjukhus är ju inte så himla roliga alla gånger, om man inte får titta på sin hjärna i häftiga apparater förstås, då kan det vara ganska skojigt.

Endel möten är skojiga, och andra är mindre skojiga. Och jag är allvarligt oroad över hur ohyggligt sömnig jag blir av ord som Gross Margin och Prognos. Jag tror inte det är riktigt normalt, ingen av mina kollegor ser ut att kämpa mot sömnen på samma sätt som jag. Jag tror faktiskt att jag blivit hypnotiserad, och jag tror jag vet vilka som ligger bakom det. Det är de två som jobbar i labbet mittemot! De är specialister på fjärrhypnos, och det är det som den nya snubben i labbrock ska rätta till, för de har råkat hypnotisera mig fel. Nu har jag visserligen inget emot att falla i sömn över just Gross Margin, men om jag fick välja hypnos, så kunde de kanske hypnotisera bort till exempel … Tråkiga Uppgifter? Om jag får välja vad det är vartefter alltså.

Förvirrad, oordnad, rörig, kaotisk, oredig, vilsen, förbryllad, konsternerad. Så kan man ju vara ibland. Omgivningen höjer på ögonbrynen åt ens märkligt transformerade förnuft. Men det är ju bara roligt, hur kul skulle det vara att ha samma system alltid?!

Det här är en enkel schematisering av ett system, vem-som-helst, t ex jag (det är jag som är A alltså):

Systemet A har en viss parameteruppsättning. Sen reagerar systemet dels på insignaler, u(t), och dels på omgivningens brus, e(t). Och så blir reaktionen, utsignalen, y(t). Enkelt och lättöverskådligt, eller hur?

Vi säger att utsignalen ser ut såhär:

y(t) = a₁y(t-1)+a₂y(t-2)+u(t)+e(t)

t är tiden, och t-1 resp t-2 ett respektive två tidssteg bakåt.

Så vad kan hända egentligen? Beroende på parametrarnas (a_n) värden, eller brusets, e(t), beskaffenhet, kan utsignalen, y(t), se väldigt olika ut, även om insignalen, u(t) , är densamma. Här är några exempel:

Och då inser man ju genast att omgivningen höjer på ögonbrynen! (Man kan se i bilden vilken höjd på ögonbrynen som åstadkoms med olika typer av förändringar, den nedersta är ett normalt ögonbryn).

Men jag tänkte, att dessa systemförändringar, hur temporära de än må vara, måste man ju kunna använda till något annat än att få folk att höja på ögonbrynen! Man borde kunna använda dem till att åstadkomma fantastiska tankar och epokgörande idéer! Så det ska jag göra nu. Man får ju välja, förvirring och fantastiska idéer. Eller normaltillstånd och genomsnittliga idéer. Pest eller kolera !

Idag började min nya osannolikt änglalika tillvaro, alltså som medveten ängel. Det första jag gjorde var att skicka en änglalikt ljuv blick till min medtrafikant som försökte preja mig påväg till jobbet. Det fungerade bra, för han dämpade hastigheten och la sig bakom mig. Och så höll han sig där. Fint.

Mina pratsamma kollegor lyssnade jag tålmodigt på, skickade ut ohörbara ultraljudsvågor (sk änglabrus) så de kom på andra tankar. En skickade jag iväg så han gjorde något nyttigt, dvs hämtade papper från skrivaren till mig. Och en annan tyckte jag behövde fika så då ändrade jag spektrum litegrann bara så han styrde stegen mot fikarummet. Lätt fixat.

Jag tror att jag har för mig att jag någonstans läst att jordgubbar är änglagott. Det är väldigt bra för själva ängla-appearancen. Så jag köpte det på lunchen. Väldigt nyttigt. Många antioxidanter.

Eftermiddagen ägnade jag mest åt ett Viktigt Dokument, ett gudomligt traktat för att upptäcka och undertrycka icke-änglalikt beteende i världen och till och med universum. Det här är faktiskt ett exempel på typiskt beteende som är likt en fallbeskrivning i dokumentet, där orsaker, analys och lämpliga åtgärder behandlas på ett adekvat, effektivt och fiffigt sätt.

Ja, sen behöver änglar också vila så jag ägnade mig åt den änlgalika sporten angular momentum ett tag. Och sen läste jag förstås lite uppbyggelig historia, eller vad det nu var!

Skilled Dark Magician i övre vänstra hörnet, Skilled White Magician i nedre högra. Chaos Command Magician kontrollerar Blue Eyes Ultimate Dragon.

Det gäller kampen om ljusets hastighet naturligtvis!

Flatland : A Romance of Many Dimensions: “Flatland was published in 1880 and imagines a two-dimensional world inhabited by sentient geometric shapes who think their planar world is all there is. But one Flatlander, a Square, discovers the existence of a third dimension and the limits of his world’s assumptions about reality and comes to understand the confusing problem of higher dimensions. The book is also quite a funny satire on society and class distinctions of Victorian England. “ (Amazon.com)

Jag undrade vad det kunde tänkas stå i NE om Flatland. Men det fick jag inte veta, för Flatland finns inte … i NE, istället föreslogs jag på allra snusförnumstigaste (men snusförnumstig förekommer inte i några artiklar i NE, kan jag ha menat snusförnuftig?”) vis att söka på fastland, Lettland, fetlagd, fyllna till (!), Falan, flackland, flatan eller flathand!

Och jag undrar förstås hur de är när de fyllnar till i Flatland? Försvinner de till en högre dimension, Spaceland, eller en lägre, Lineland eller Pointland då?

Jag la till en ny kategori, Spekulera och Fantisera. Nu är det ju mycket som är rena fantasier och spekulationer här redan, till och med insprängt i alla Väldigt Seriösa och Sanna Saker som jag alltid skriver hela tiden. Det kan råka bli så ibland, man börjar med något Väldigt Seriöst och sen glider det alldeles av sig självt, utan att man - dvs jag - vet ordet av över till något Lite Mindre Seröst, och sen blir det Väldigt Seiröst igen eller samtidigt. Märkligt fenomen det där.

I alla fall, nu tänkte jag liksom börja spekulera och fantisera redan från början, och då tyckte jag det behövdes en kategori för Spekulationer Med Berått Mod.

Då kommer vi till spekulationerna då. Jag undrar om alla andra är lika normala som jag, det är vad jag undrar över, och det är ingen spekulation - att jag är alldeles normal alltså. En normal söndagsmorgon såhär, tittar barnen på barn-TV, det är väl normalt, och jag håller dem mentalt sällskap med att sitta här vid datorn med en kopp kaffe. Det är nästan löjligt normalt, eller hur? På strykbrädan ligger gardinlängderna som jag klippte till igårkväll, de i gult linne som ska sitta i köket. Det börjar bli lite panik nu, två dagar kvar av påsken och julgardinerna sitter fortfarande uppe. Jag erkänner, det är kanske en smula mindre normalt, men det är ju inte jul igen i alla fall och julgardinerna har suttit uppe hela året. Å andra sidan hade ju onormaliteten raskt blivit en normalitet då, vilken diskontinuitet i gardinrymden, hmm … Men att sy gardiner, och det är vad vi ska koncentrera oss på, nutid, det är normalt.

Alltså kan vi dra slutsatsen att jag bedriver och fördriver en helt normal söndagsmorgon, det var det jag ville bevisa först.

Om man bara tar en slumpvis person … jag undrar t ex vad en Väldigt Omständlig Person (VOP) gör en söndagsmorgon som i dag? En så’n jag berättade om häromdagen. Jag tror han börjar med att gå ut med hunden, klockan sex, som han alltid brukar göra. Men idag är det klockan sju när den är sex soltid, för vovven känner ju inte att tiden har ställts om. Efter endel funderande har VOP bestämt sig för att följa vovvens biologiska klocka nämligen. Så klockan sju går de ut. Det irriterar VOP litegrann, eftersom de brukar ta en promenad som är 45 minuter, och sen hinner VOP tvätta koppel, tassar och skor och koka kaffe till Andliga Sånger börjar, tre minuter över sju. Idag kommer de hem kvart i åtta. VOP får lyssna på Uutiset, verkar vara något med kultur, eller Vetenskapsradions Veckomagasin istället. Lite irriterande, de har ju hört det förut.

Efter radion och kaffet kommer VOP på att han inte ställt om klockorna, ytterligare en irritation, det brukar han aldrig glömma faktiskt. Så han ställer om klockarna, alla tjugotre. Sen är det dags att läsa tidningen, nyhetsdelen först, sen ekonomidelen. När det är klart är klockan halv elva, den brukar faktiskt vara halv tio och halv tio varje söndag ringer han till sin gamla mamma. Hon är en ÄMVOP (Ännu Mera VOP) än VOP, äpplet faller inte långt från trädet, och hon är mycket noga med tider. VOP blir nästan lite nervös när han inser att han kommer att ringa en timme försent. Men han ringer, och inga tirader med klagomål yttras?! VOP inser att sköterskorna på Äldreboendet inte hunnit med att ställa om några klockor än, vilka pärlor!

Från att ha varit en miserabel morgon som förmodligen skulle ha blivit en ännu mera miserabel dag, blir det en början till ett nytt liv för VOP. Plötsligen inser han att han inte behöver vara slav under klockan eller gamla rutiner. Han kan göra som han känner, till och med på jobbet kanske! Han kan bli normal!

Hm, det var kanske lite önskespekulationer det där, inser jag. Eller förresten, se det som en profetia!