Trilog

Ett samtal fick mig att fundera över de intressen man har. De kan ju variera i tiden. Endel är plötsliga och hastigt övergående, andra är mer långlivade, konstanta. Några är uppblossande i perioder.

Två intressen kan jag urskilja, som följt mig genom livet, i olika former och olika uttryckssätt, men ständigt närvarande, de kunde rentav vara beständiga; Färg och Filosofi.

Jag går in genom grindarna och förflyttas 30 år tillbaka i tiden, när jag lekte i den höga täta granhäcken som omgav kyrkogården, medans mormor och morfar skötte gravarna. Då stod gravstenarna tätare, det var alltid folk där som planterade och vattnade. Nu är många gravar borta, även om den finns kvar, och det är tomt och tyst på kyrkogården. Som att gravplatsen också fått ro.

Jag målar. Jag erkänner, jag är besatt av färger. Det har jag varit hela livet. Det jag kommer ihåg från lekis är fingerfärgerna, och den fina röda tomten som jag målade på glas. Och så kommer jag ihåg att jag skulle bygga en lekstuga, och jag förstod inte alls fröknarnas tvekande hållning till det projektet, när de såg hålet som jag mödosamt borrade med handborr i en bräda. Jag kommer inte alls ihåg varför det skulle bli hål där, men förmodligen var det en utsiktspunkt. Uttänkt för att monteras åt öster så att solen sken in på en punkt i golvet, definierad av gyllene snittet, klockan åtta på morgonen.

Jag kommer ihåg vad förvånad jag var över att de inte trodde på det jag sa. Jag tror det var första gången jag tänkte att folk inte alltid menar det de säger. Nu blev det iofs inte någon lekstuga, det blev en fågelholk …

Men av det jag målar nu, kommer det att bli någonting. Det kommer att blomma. För det säger jag, och det menar jag !

När någon alltid finns där för dig, någon som aldrig sviktar i tron på din förmåga, då blir du orädd och stark och kan flyga vart du vill. Idag insåg jag att det var det du gjorde för mig.

Vi ses i Nangiala, morfar.