Trilog

Med knoddarna.

En dag fick mamman nog av sol och bad, och barnen också. Det blir enformigt i längden, även om man har bra böcker att läsa, och vattnet är lagom skönt. Så vi hyrde bil. Ytterligare ett land kunde läggas till mammans Lista på länder där jag kört bil. Detta lands särdrag kan man säga handlar om parkering. Mamman var stolt när hon lyckades sno en parkering (backandes runt hörn på enkelriktad gata) framför ögonen på annan bilist ute i samma ärende (att parkera alltså ), och sedan fickparkera på ingen plats alls, precis som vilken inföding som helst.

Och eftersom jag bara är periodiskt, fast på ett icke-periodiskt sätt, intresserad av shopping, blev det inte så mycket mer än sand som kom hem. Och många bilder.

… i min trädgård:

Har svanen dött av krossat hjärta, eller förfrös den … eller blev den överkörd av en båt? Livets möjligheter är oändliga, till sista sekund.

Det är absolut alldeles säkert vår!

Jag hittade en kul artikel i DN, ett referat av en avhandling i konstvetenskap, som handlar om en nakna män. Skriven av en man.

Då tänkte jag, hur kommer man på tanken att skriva om nakna män i bildkonsten? När man lika gärna kunde analysera antalet gröna nyanser som används i landskapsmålningar, och fundera över deras symboliska betydelse?

Denna bild är hundra år gammal, och sägs symbolisera manlig styrka och rasens renhet. Om vi skiter i det där med rasens renhet, och istället fokuserar styrkesymbolen. Hur skulle motsvarande bild se ut idag? Egentligen? Tre Kronor slipar skridskorna, nakna?

Sen kan man ju fundera över varför någon funderar över hur någon funderar. Men det är en helt annan fråga.

Allt är inte vad det synes vara. Om man bara iakttar kan man se så’nt som inte är avsett att synas för vem som helst. Men den som ser ser …

På promenaden genom Gamla Kyrkogården i Malmö såg vi denna …

I badrummet har jag ett stort härligt badkar, som jag brukar fylla med doftande badskum. Jag häller upp ett glas vin, tänder några ljus och sjunker ner i ett rogivande bad.

Jag har också tvättmaskin och torktumlare i badrummet. Och tre barn, fast de är inte alltid i badrummet. Men tre barn smutsar ner kläder, så det blir mycket tvättande. När torktumlaren går blir det riktigt, riktigt varmt i badrummet.

Tidvattnets dynamik är tydlig vid Mont Saint Michel.

Jag går in genom grindarna och förflyttas 30 år tillbaka i tiden, när jag lekte i den höga täta granhäcken som omgav kyrkogården, medans mormor och morfar skötte gravarna. Då stod gravstenarna tätare, det var alltid folk där som planterade och vattnade. Nu är många gravar borta, även om den finns kvar, och det är tomt och tyst på kyrkogården. Som att gravplatsen också fått ro.

Över mörka vatten. Om man öppnar ögonen ser man färgen.

Såhär är det: Varje människa har ett visst antal ord att förfoga över varje dygn. Insamlandet börjar när man börjar prata, vid 10-12 månader eller vad det nu kan vara. Då får man ett ord först, oftast kaka, eller mamma eller nå’t. Sen får man nya ord vartefter man hör dem. Och när man börjar läsa, kan man öka takten på att skaffa nya ord genom att både läsa och lyssna. Det är fiffigt.

Så jag har 7 898 435 357 ord att förfoga över just i dag (det är alltså inte unika ord, utan den totala mängden ord som går att använda. Hur orden fördelas i ordrymden är upp till mig att bestämma. Och det är ju tur, för då kan jag t ex säga jag älskar dig flera gånger utan att förbruka kärleken).

Med tanke på hur många ord som går åt till rapportskrivande och annat snack, så blir det ju inte mycket kvar till bloggen. Men då kom jag ihåg fiffigheten, som jag läst ibland, att en bild sägs säga mer än 1000 ord. Och på det sättet kan man liksom få in mera ord i orden, man kan höja densiteten i ordrymden. Så det här är dagens blogg, den berättar om påskhelg, om vattentemperatur och värmeledning och ljus och lux och instrålning och dofter och färg och harmoni, och lite annat. Och så blir man sugen på att bada.

På piedestal och sidenkudde.

Nypistade backar, soldis, några minus …

Det är snart vår, det är snart vår, det är snart vår …

Man ska inte låta sig luras av att det inte ser ut så, för det är snart vår!

“All our dreams can come true, if we have the courage to pursue them”, som han sa, den där Walt Disney. Bara man har mod att jaga efter drömmen …

Efter vad?

Om man täcker marken helt med vita sommarblommor, som prästkragar eller så, då ser det väl ut såhär? Det ser kallt ut, men det är nog en synvilla??

Nu är det ljusare igen. Vitt på marken. Innan man vet ordet av är det sommar.
Sol och hav och klättra i träd. Och lukta på blommor.

Inget är som det ser ut att vara, eller allt är något annat, också, än det ser ut att vara?

Dimgrön morgonfrost . Ljus i mörkret. Novembervärme.