Trilog

Det är dags för förnyelse!

Jag flyttar!

triloger.se

Väkommen dit istället!

UPDATE:
Av en händelse såg jag att detta, sista, är det 500:e inlägget i denna blogg! Det är, det är … ett tecken! På att det är lika många kvar till det blir 1000 …

Jag har sympatikollat på På Spåret, vilket inte ingår i min vanliga TV-tittarmeny. Där fö ingenting ingår iofs. Men never mind, jag vann den interna tävlingen här hemma! Seeeeeger!!! Jag vann, eftersom jag gissade som Guillou gissade. Min medtävlare gissade ingenting. Och då får man definitivt inga poäng. Nu gissade jag inte precis alltid på den objektiva sanningen alla gånger, men det spelar ju ingen roll vilket kriterium man använder. Bara man optimerar sina svar mot kriteriet. Och det gjorde jag!

Nu ska jag tänka på vilken belöning jag ska kräva få!

Jag läste en krönika i Veckans Affärer, som började så lovvärt, Mixa människor mera i vilken Anna Carrfors Bråkenhielm med referens till årets Venedigbiennal på temat Think with the senses – feel with the mind beskriver sin medverkan i förändring av TV-branchen med hjälp av Joost, där hon och hennes kollegor ska stå för det svenska innehållet. Hon beskriver en sammankomst med gästtalare och vip-gäster från konferensen Sime;

“… en hel villa fylld av före detta nördar, med dubbla examina från Handels och KTH, och deras internationella motsvarigheter. Vi konstaterade snabbt att IQ-nivån säkert var betydligt högre här än vad vi är vana vid från våra tv-fester. Lite senare lade vi också märke till att EQ-nivån möjligen är något lägre.”

Denna attityd har numera upphört att förvåna mig. Det är ytterst vanligt bland icke-naturvetare att påta sig rollen som EQns fanbärare, främsta företrädare och uttolkare. Naturvetare som jag är, kan jag givetvis inte med att dra generella slutsatser från mina egna erfarenheter, så det låter jag bli. Jag vill bara nämna i förbigående, att de mest kreativa människorna, de med högt IQ och EQ, de med breda kunskaper på många områden, renässansmänniskor, som jag träffat, har sin akademiska utbildning i naturvetenskapliga discipliner. Jag har aldrig träffat en humanist som lika ledigt som en naturvetare kan diskutera, eller ens förstå detaljerna i, såväl Russels paradox som Arakis utställning på Kulturhuset. Men, som jag skrev ovan, det är givetvis inte statistiskt fastlagda fakta, utan min subjektiva erfarenhet.

Anna Carrrefors Bråkenhielm fortsätter i sin artikel med

” … någonstans hoppas man ju att vi känslosamma relationsexperter från innehållsbranschen ska hitta allt fler samarbeten med med dessa knivskarpa logiskt tänkande ingenjörstyper.”

Och det tycker jag självklart verkar vara en bra idé! För jag undrar varför dessa känslosamma relationsexperter tycks anse att smutskastning och låg argumentationsteknik är av allmänt intresse. Jag undrar vidare om jag missförstått ordet litterär, eftersom detta kallas för en “litterär strid”. Men det beror väl på mitt bristande EQ får man förmoda.

Jag behöver en ny bil. Min gamla trotjänare går visserligen alldeles utmärkt, motorn är som en klocka, men vissa detaljer fallerar. Som centrallåset. Vilket är mycket värre än man kan tro, eftersom luckan till bensintanken tycks ha en koppling till denna detalj. Lite rost dyker det upp här och där. Stolsvärmen funkar inte. Larmet är opålitligt. Bilen behöver någon som kan erbjuda mera omvårdnad och engagemang för dess skavanker än vad jag kan. Och jag behöver en bil som alltid funkar och aldrig krånglar. Ja. jag har lite fler krav. Jag vill ha en rolig bil. Rolig att köra. Det ska gå in hur mycket som helst i den. Och den ska förstås inte dra för mycket bensin, eller diesel, eller vad farao den nu går på.

Vi åker till bilhallen. Det första som händer är givetvis att försäljaren vänder sig till mitt manliga sällskap (jaså är det hon som ska ha, men vem ska bestämma???? ser man att de tänker …). Men, jag har överseende med det, det brukar ordna sig till slut. Jag framställer mina krav. Försäljaren gör snabbt en bedömning och visar fram en bil som kan tänkas passa. Jag kollar in i bilen. Den är automatväxlad, säger jag. Jajust det säger försäljare och låter som han förväntar sig att jag ska applådera detta faktum att han kan visa upp en sååå bekvääääm bil för mig. Jag tycker det är tråkigt med automat, säger jag, jag vill ha en med manuell växellåda. Men du kan väl prova den här i alla fall, säger han vädjande. Så jag gör det. Packar in man och barn i bilen och kör iväg.

Barnen gnäller i baksätet, det är för trångt. Jag sitter ihopklämd bakom ratten där backspegeln upptar större delen av mitt synfält. Vi kommer tillbaka. Nå säger han, vad tyckte ni?. Den är för trång invändigt säger jag, och slö. Den kan inte vara slö, den har över 200 hästkrafter!! protesterar han. Jaha, säger jag, då är det väl automatlådan som inte passar mig, det är ingen känsla i den. Så lätt kommer jag minsann inte ge upp.

Vad vill du lägga på en bil? undrar han. Ingenting vill jag svara …. för det vill jag inte. En bil är inte en investering, det är kapitalförstöring. Men jag måste ha en. Så mycket att jag betalar värdeminskningen de tre år jag tänker ha den, säger jag, och nämner en maxsiffra. Försäljaren verkar förvånad över det svaret. Men jag bryr mig inte om vad bilen kostar att köpa, jag bryr mig om hur mycket jag måste betala för den. Han vill visa en bil till. Den är gulbeige. Vilken fruktansvärt ful färg säger jag. Han påpekar att jag knappt kommer att se hur bilen ser ut utanpå, när jag kör. Det är möjligt, men jag kommer att veta. Och ska jag ägna mig åt kapitalförstöring så är det minsta man kan kräva att färgen åtminstone är en källa till glädje …

Så det blev ingen bil idag heller.

Jag tänkte jag ville läsa något banbrytande transformerande fascinerande tankeväckande omvälvande, och var hamnade jag då?? Jo, här! Det orkar jag inte alls läsa. Och jag undrar nu, om jag har ansvar för att kontrollera och ta ställning till den länk jag sprider på detta sätt. Den kanske är jättetokig, vilket förefaller mig på något sätt lite mer troligt än att den skulle vara otroligt otokig. Men jag vet inte. Alltså, om den är tokig, på något av mig definerat sätt, så skulle den ju inte alls publiceras, av mig. Men nu använde jag bara tekniken, möjligheten, att ta reda på att den fanns. Där stannar jag. Du får själv bestämma vad du tycker! I den mån något öht behöver tyckas, alltså.

Ända sedan jag skrev på min första hemsidan, jag tror det var sommaren 1998 (äsch, jag tror inte alls, jag vet faktiskt att det var då), har jag längtat efter en funktion i html, eller php, eller vilket sablarns språk som helst, bara det funkar! Jag skulle vilja att med ett enda klick kunna länka till flera ställen samtidigt! (Alltså nu var det inte just dit jag ville länka, utan jag ville länka till Siv och hakke med ett klick).

Ska jag behöva fixa det själv, eller??

Stora Son och Lilla Dotter sitter i soffan och tittar på Star Wars II - Klonerna anfaller, där Kejsaren har möte med De Goda. De för ett filosofiskt samtal syskon emellan, bland annat funderar de över språkets uppbyggnad.

Undrar varför det heter tjej-sare, säger Stora Son, det borde ju heta kill-sare, det är ju bara killar som är kejsare.

Siv har utmanat på sex-konstighets-någonting. Hela dagen har jag tänkt och tänkt och tänkt, det är ju hur svårt som helst att komma på något som är konstigt med mig. Jag som är hur o-konstig som helst. Ingen är normalare än jag. Hm, det är kanske konstigt. Men … det bokför jag inte upp som en konstighet i alla fall, jag hävdar att det är normalt att vara normal, allt annat vore fullständigt onormalt. Så vad gör man när man inte kan göra det man ska? Jo, man får ju göra det bästa man kan, och jag väljer helt enkelt, på ett stokastiskt sätt, några helt vanliga normaligheter till listan;

1) Jag är gourmet och gillar intressanta, spännande och finsmakande smak-sensationer. Som t ex kombinationen oliver och mjölk, eller rött vin och lakrits. Det ska vara gröna oliver. Och det ska vara saltlakrits. Allra bäst är ihåliga lakritsremmar som man dricker vinet genom. Vinet glöttar upp lakritsremmen på insidan och man får perfekt balans i smaksammansättningen. Det ska vara ett ganska kraftigt rödvin, men inte alltför mycket ek, det stämmer inte ihop. Mjukt men smakrikt. Coca-cola och lakritsrem är också gott, cola-bubblorna löser upp lakritsen i lagom takt. Öl och lakritsrem är inte en smak-sensation.

2) Som alla vuxna kvinnor sover jag bäst med ett gosedjur i sängen. Just nu är det apan Bob och giraffen Totte som gör mig sällskap i nattmörkret. De trycker inte upp mig mot väggen på nätterna. Ibland byter jag ut dem mot någon annan.

3) Jag tycker om att ligga på rygg på golvet, med benen i 90-graders vinkel upp längs väggen när jag pratar i telefon. Det är speciellt vilsamt och fokuserande nämligen. Allt blod rusar till huvudet och jag kan prata som tusan. Vilket inte är fallet i normala fall.

4) Det är otroligt roligt att åka till jobbet varje dag! Jag är löjligt förtjust i mitt jobb. Men inte om jag har möte på morgonen, för då blir jag irriterad över att inte få testa alla de saker som jag kommit på att jag ska prova för att lösa det där problemet, när jag duschade på morgonen. Men det är roligt i alla fall. Och ibland är möten roliga, om det är roliga människor med, som inte är så fyrkantiga.

5) Jag tycker det är så himla spännande att gå och sova. Visserligen är dagarna alldeles för korta och jag hinner inte alls allt som jag hade tänkt och velat. Men jag drömmer alltid så roliga drömmar, Newtons meknik och kvant-mekaniken, släng er i väggen, här snackar vi Dream Physics!

6) Det är inget fel på det!

Jag kan inte komma på någon som jag vill plåga på detta sätt. Så jag väljer ingen alls som tvingas fortsätta avslöja sexdetaljer som sig själv. Men om någon absolut känner sig manad, är jag inte den som är den och säger ifrån heller.

Några nya ord 2006;

Plutoed
Flog

Först gör jag förtjust några iakttagelser: jag lyckas väl med anonymiteten, så till den milda grad att Åsk identifierade mig som okänd deltagare (OK, jag erkänner att jag förmodligen mumlade mitt IRL-namn vid presentationen) på bloggträffen. Att åstadkomma lite fashionistaflair göres lätt. Ett par inlägg i bloggen bara, och ett par meningar om en film på bloggträffen och så kan man räkna sig bland modeoraklen. Så nu förutser jag att … ehhh, jeans kommer att bli hett i vår! Och tröjor med dragkedja och huva, i turkos. Rött kommer att bli en stor färg. Och skorna ska vara många (fast kanske inte samtidigt). Såja, det var ju lätt. Vilken modevår, den passar mig perfekt!

Men innan jag gör den första iakttagelsen, hänvisar jag till Henriks bloggträffsanmodan samt dess kommentarer för deltagare och så’nt. En deltagare till dök upp, Jimmy. Skeptikern dök inte upp, men det gjorde däremot Åsa. Sådärja, med denna information och Henriks lista tror jag man får grepp om vem som var där och inte där.

Vad pratade vi om, vi satt ju himla länge? Det måste ha varit mycket matematik. Möjligen tänkte jag på matematik även när det inte pratades matematik. Det jag mest kommer ihåg är några intressanta diskussioner om användandet av parametriska tidseriemodeller för att analysera både det ena och det andra. Sen pratade vi om vetenskap och tro och verklighet. Samt sanningar. Och sannolikheter. Och det var också ohyggligt intressant. Medelvärdet på menyn beräknades, eller snarare medianen eftersom en riktig medelvärdesbildning åtminstone borde ha använt sig av priset på rätten som en viktfaktor. Men det var alldeles för jobbigt att göra det i huvudet, så medianrätten konstaterades vara nr 32.5 på menyn, om jag inte missminner mig.

Och endel om bloggande och bloggteknik och wiki pratades också, möjligen var det då jag lyssnade med ena örat på det och tänkte på matematik med det andra örat. Eftersom jag inte kan något om bloggteknik ju, så tänkte jag att jag lär mig lite (dvs med ett öra). Just det, hur barn/ungdomar använder internet pratade vi också om. Om att leta information. Om källkritik. Vi fick höra en sann blondinhistoria. Vi ritade bloggservett, fast inte servett då, men typ. Med färgpennor. Vi pratade lite husrenovering, och lite barn, eller var det graviditeter, att gå över tiden. Och så utlovade Åsa ett fashionistainlägg i sin blogg.

Kul och intressant var det. Och god mat.

Detta är fashionistafilmen Djävulen bär Prada, som jag och mitt charmanta sällskap besåg i lördags:

Väldigt höga klackar, lustiga fransar och volanger, paljetter och band som hängde här och där på kläderna. Och det jag framförallt tänkte på var hur tusan skulle man kunna sitta och jobba i så’na kläder?! Menjavisstja, det var en handling i filmen. Mode-omedveten flicka med antiklädsmak, råkar få jobb på en modetidning hon inte känner till, men som hon borde känna till om hon bara visste vad Gabbana (om man söker på Dolce och Gabbana på NE får man en fråga om man inte menade berg- och dalbana) är. Först går det lite tokigt, fastän hon är så himla smart. Men sen bestämmer hon sig för att skärpa till sig och klä upp sig lite. Hon är ju visserligen fet, hon har storlek 38, men det lyckas ju ganska bra i alla fall, hon ser rätt chic ut tillslut. Hon går in för jobbet, förlorar pojkvännen, faller för en sliskig typ i Paris, glömmer sina ideal. Får upp ögonen för dem igen, och allting ordnar sig på slutet. Som man inte kunnat gissa det i första scenen. Hon har lite snyggare kläder på slutet än i början av filmen. Och så kommer hon numera i storlek 36.

Men …. Meryl Streep är ju alltid Meryl Streep.

Efter vissas tappra, kreativa, intelligenta, oförutsägbara, impulsiva, genialiska (räcker det?) försök, och andras påtryckningar har jag bestämt mig för att ge en ledtråd till färgkodningsbloggen … jag tänkte inte riktigt på att färgerna kan utgöra ett hinder för den matematiska kreativiteten. Och så kan vi ju inte ha det. Därför avslöjas nu en av detaljerna som kan vara vägledande i sökandet efter sanningen. Se nedan …

Nejmen det här är inte en dagbok, förtusan. Jag tänker inte berätta om tulpanlökar och shoppingturer. Ånej, här ska det handla om matematik och fysik och annat skojigt. Men av någon anledning har både matematiken och fysiken mest handlat om tungt vardagsharvande på sista tiden. Så’n där matematik man gärna sopar under mattan, för om man berättar om det för någon, så skulle de ju bli lite lätt avskräckta och tro att matematik är just så svårt och jobbigt som de blivit itutade i skolan. Men så är det ju inte alls, egentligen. För egentligen är det jätteskoj och ohyggligt fascinerande och allting så’nt där ju. Och jag tycker ju bara det är roligt om det är lite svårt. Det är lite utmanande att drömma om tidstegshalvering och så’nt på nätterna. Ett tu tre så kommer man på lösningen på alla problem. Det är rentav lite skojigt att gå och sova, eftersom man tänker “Inatt, inatt kanske jag drömmer om lösningen”. För så brukar det vara. Antingen löses problemet i sängen, eller så löser man det i duschen. Så är det med alla problem.

Jag tänkte att jag skulle se om jag kunde hitta något uppbyggeligt och uppiggande, så jag sökte på Underbar matematik, och bland de första länkarna hittade jag Rekreationell matematik, och det är ju precis det man kan behöva ibland!

Så jag tänkte ut den här lilla gåtan som avkoppling; Vilken färg ska vara i rutan med frågetecknet, av de fyra förslagen (1-4), och varför? (Och denna gång finns det en uttänkt logik och ett absolut sant svar också ).

1: 2: 3: 4:

(PS. Uppdatering 22:50 sådär, eftersom det visade sig, av Henriks intrikata beräkning och kommentar, att antingen

1) algoritmens komplexitet gjorde färgerna nästintill oåterskapbara
eller
2) jag råkade spara dem på ett annat sätt än jag tänkt

Men nu ska det vara mer … WYSIWYG …).

Uppdatering 31/10 ca kl 21: Ledtråd

RGB-koderna för de fem färgerna i första färgraden är:
[179 161 0], [161 57 0], [76 9 255], [104 161 0], [132 57 255]

Möjliga färger:
1) [57 9 0]
2) [204 102 102]
3) [64 70 126]
4) [245 193 89]

Uppdatering 4/11, ca kl 17, pga problemets oväntade världsfrånvändhet …:

Varje färg, i övre raden, representerar en bokstav …

Ett samtal fick mig att fundera över de intressen man har. De kan ju variera i tiden. Endel är plötsliga och hastigt övergående, andra är mer långlivade, konstanta. Några är uppblossande i perioder.

Två intressen kan jag urskilja, som följt mig genom livet, i olika former och olika uttryckssätt, men ständigt närvarande, de kunde rentav vara beständiga; Färg och Filosofi.

Va’, de vill slopa planeterna?!

Jag som just hittat en ny:

Jag kan ju allt jag vill
och faktiskt lite till
jag är ju ingenjör
jag borde veta hur man gör
en teletransportör

Vad gör man inte för att slippa disken?

Och vad är detta?

Vissa vardagsapparater och verktyg blir så småningom självklara bortskämdheter, vilket man inte inser förrän de försvinner på något sätt.

Hur klarar man sig utan mikro, till exempel? När man har fem hungriga barn vid lunchtid som man normalt skulle kokat pasta och värmt köttbullar i mikron till? När man inte ens har köttbullar, men däremot fryst köttfärs, vad gör man då, utan mikro? Tja, man får tina den i stekpannan och barnen får gå hungriga en timme till! Havregrynsgröten på morgonen fryser inne, gröt i kastrull göres icke!

Och hur klarar man sig utan torktumlare? Då måste man ju planera tvätten, för att inte tala om att planera torktiden! Alla ord som har planering i sig innebär merarbete.

Köksattiraljer som förskärare, vitlökspress, pannkakslagg, durkslag, kaffebryggare, påsförslutare, osthyvel och korkskruv?!?

För att inte tala om verktyg! Vilket hushåll klarar sig utan hammare, gummiklubba, gipsankare, vattenpass och skiftnyckel, jag bara undrar??

Till min stora förvåning tycks skurtrasor, såpa, svinto och diskmedel också vara viktiga vardagssaker.

Men man ska se det positivt, fördelen med att sakna dessa attiraljer är att man får shoppa!

Lilla Son och jag hade ett viktigt samtal. Om kärlek.

Det är jag som är kär i dig, mamma sa han, och så pussade han mig på magen, fyra pussar som han brukar. Jag är kärast i dig av hela världen.
Vad betyder kär? undrade han sen.
Att man tycker om varann jättemycket, sa jag.
Vad gör man när man är kär? undrade han sen.
Ja, man kramas väl och pussas kanske, föreslog jag.
Undrar vem jag ska gifta mig med? funderade han vidare.
Jag hade några förslag, men tjejerna på dagis verkade inte dra. Inte killarna heller.
Jag bestämmer nog det när jag är åtta år, slog han fast.

Henrik åstadkommer förvånad förlägen förvirring i den Trilogska rymden! Särskilt med en motivering som innehåller så många av mina favoritord, som bubbel och glimtar och logik och matematik, för att inte tala om glädje !

Tusen tack!

Förflyttad tjugo år tillbaka i tiden, till studietiden.

I vanlig ordning skulle vi hitta på något spektakulärt, vi gjorde det då och då. Att bygga ett jättestort tredimensionellt nät, 100x100x100 meter, av fiskelinor - två meter emellan - är ju ganska spektakulärt. Att sen hissa upp teknologer, i fiskelinor, som svävar i de inre kuberna i nätet är ju också ganska spektakulärt. Så det gjorde vi. Och sen skulle jag bara ta en tur med helikoptern, och fota det där från luften. Men jag råkade liksom komma för nära och släpa fötterna i nätet på ovansidan så allt kom i gungning. Men det höll som tur var, och det blev rätt häftiga bilder, även om jag fick skäll när jag landade tjugo meter från helikopterplattan och råkade bryta av ett av rotorbladen.

Det var nattens livliga, ovanligt sammanhängande, dröm. Vad betyder det, att jag faktiskt borde ta en kurs i helikopterflygning ?!

Shopping är ju kul. I själva begreppet shopping ingår att det ska vara strosande och planlöst. Inget särskilt man behöver utan man ska liksom bara trilla över grejer man plötsligt inser att man inte kan vara utan. Det är själva kärnan i shopping. Så snart det finns det minsta lilla behov inblandat förvandlas shoppingen till handling.

Barn växer. Det är ett känt fenomen. Trots det brukar det komma som en överraskning för mig, sådär två gånger om året när man växlar mellan höst-/vårkläder och vinterkläder, att de små trollen inte är lika små som de var förra gången de använde just de där kläderna. Om man har tur har de inte vuxit ur precis allt heller, utan de kan ha något ett tag till, och lillebror kan ärva av storebror.

Jag håller på att plocka undan overaller och ta fram vårjackor och överraskningen kom punktligt, de har vuxit sen i höstas! Otroligt! Igen! Mycket! Alla tre! Otur! Då finns det bara en sak att göra, utryckning. Färden ställdes till grannstaden. Lilla son lider av stor beslutsångest, en egenskap han delar med sin mamma, och vi fick grundligt gå igenom varje butik innan en jacka kunde inhandlas. Tyvärr behöver han ytterligare en, men jag behöver återhämtning, så det tar vi en annan dag. Resten kunde köpas någorlunda effektivt.

Men man ska se det postitiva i allt, det var ju i alla fall inte lördag efter lön.

Var är våren? Ute är den inte, idag är det mulet, men ganska varmt i alla fall. Jag vet att jag har en massa vårbilder, men jag hittar dem inte, det är ingen vår i datorn heller!

Jag fastnade en timme bland diabilderna, dags att damma av scannern och återuppta digitaliseringen. Kanske skulle jag framkalla de miljontals rullar som ligger i kylskåpet också, det har bara inte blivit av.

Det är dags för en ny foto-fokuseringsperiod känner jag! Ett vårtecken så gott som något!

En kärleksfull och ansvarsfull förälder ser efter sina barns väl och ve i alla lägen. Står bakom, leder försiktigt och hjälper barnen att själva kunna ta stötarna i livet. Endel i denna viktiga livsuppgift är att kontrollera och se över leksaksutbudet. Det gör jag.

Inte för att det är särskilt roligt att gå i leksaksaffärer, nejdå, men eftersom det är verkligen viktigt, så får man offra sig lite. Häromdagen tog jag en runda igen. Utan barn naturligtvis, annars tappar man koncentrationen när de kommer släpandes på den ena legolådan eller dockan större än den andra. Man måste vara metodisk, nämligen. Börja med DVD-stället. Se över om det finns några pedagogiska filmer att köpa till barnen, sådana filmer där livsvisdomarna står som spön i backen. Typ Monsters Inc, Ice Age eller Toy Story. Att det råkar vara fantastiska animeringar och roliga dialoger även för vuxna är givetvis bara en trevlig bisak.

Sen går man vidare till spelen, de vanliga gamla hederliga, manuella spelen. Schack är bra för barn, det kan de väl spela när de är fem, eller hur? TP får vi kanske spara ett år eller två. Ritprylar, block och pennor och färger. Väldigt nyttigt för höger hjärnhalva. Jag tar några extra block och pennor eftersom barnen tycker det är så roligt när jag ritar med dom. Ibland ritar jag lite själv på kvällarna, men bara för att förbereda lite till nästa gång vi ska rita.

Lego är väldigt pedagogiskt och bra på alla sätt. Att det står från 12 år på lådan är nog bara spel för gallerierna. Stora Son borde fixa det ändå. I värsta fall får jag väl hjälpa till litelitegrann, mot min vilja naturligtvis, men vad gör man inte? Pärlor, ja, många vackra färger. Väldigt bra att träna finmotoriken med. Pedagogiskt så det skriker om det. Färg och form och finmotorik. Men, kanske Lilla Dotter inte riktigt klarar det där med de små glaspärlorna och att sätta upp en pärlväv? Men, om jag köper den, så kan jag prova ut den först ju! Och se var alla fallgropar är.

Jag håller fortfarande på att undersöka pärlvävandet, men hon ska få den, vilken dag som helst …

Jag slog på TV:n och såg halva sista låten, och sen såg jag genomgången. Det är ju helt uppenbart och klart hur det där ska gå.! As if tomorrow will never come (den påminner om Meatloaf; Dead ringer for love?!) var bäst, och sen Nothing at all.

Fixt och färdigt, klart. Jag är nöjd, det blev väldigt effektivt och optimalt melodifestival-tittande tycker jag .

Vilken kul femma! Laga mat är faktiskt ett hushållsjobb jag gillar!

1. Är frukosten faktiskt den viktigaste måltiden?
- Ja, absolut! Viktigaste och godaste på hela dagen. Ibland längtar jag till nästa dags frukost (eller om jag längtar efter att kliva upp kanske ?).

2. Brukar du äta frukost? Vad består den av?
Alltid. Jag skulle dö utan frukost, jag är superhungrig på morgonen. Havregrynsgröt och äppelmos till vardags, så behöver man inte äta på hela dagen om så skulle krävas! På helgerna måste frukosten vara låååång med en massa goda saker, olika bröd och så.

3. Varma måltider; laga själv eller gå ut och äta?
Lagar gärna själv, det är roligt. Men gå ut och äta är väl kul det med, ibland!

4. Hurudan mat föredrar du?
Vad-som-helst, nästan. Njae, inte kladdig mat. Gillar fräsch och lätt mat mest. Mycket grönsaker.

5. Har du någon egen kulinarisk specialitet? Berätta.
Ugnsbakad lax med rostade, marinerade grönsaker … ! Och så bakar jag världens godaste surdegsbröd . Eller så.

Det tänkte jag på idag när vi var ute och lekte i snön.

Snöängel. Egen tillverkning.

Så här är det nog att vara en skida. Det gäller att hålla sig i spåret. Jag tror jag avstår.

Jag skummade alla miljoner (nåja, det kändes så i alla fall) bilder jag har ligger och skräpar på datorn. Och hittade några tunnlar!

Stora Son och jag spelar ett hysteriskt roligt spel ibland under skratt och skrik, och det händer att subwoofern får sig en känga. På samma ställe hittade jag till min glädje det legendariska Pentaminos, om man har lust att öva sin spatiala förmåga .

Bokavdelningen ligger bredvid mediaavdelningen på det varuhus jag besökte för att få en första överblick av reautbudet. Och de spelade någon musik som jag hörde, vilket är rätt ovanligt för att vara jag. Jag menar, jag blev så fast så att jag stod och tittade på pocketböckerna (som inte var med på rea) och pennställ genom flera spår. Den där CD:n hade jag köpa på stört, om jag bara vetat vad det var för något. Ett alternativ hade varit att fråga han som stod i kassan. Men av någon anledning tvekade jag där, jag är inte den som drar mig för att vara pinsam, annars, men det finns gränser.

I så’na lägen får man gå strategiskt tillväga. Jag gick bort till videoavdelningen för att höra bättre. Jag memorerade refrängerna i ett par spår. Sen stängde jag av och fokuserade. Här utnyttjade jag mina kunskaper i sannolikhetsteori. Vad var mest sannolikt? Att det var något från det hav av okända artister som står staplade i lådorna? Kunde vara, jag hade inte en susning. Men troligare var att det var någon av de som stod på Topplisteplats, eller kanske Från TV-stället? Möjligen Samlingar kunde det vara, men till och med jag hörde att det förmodligen var samma artist.

Topplisteväggen alltså. Jag läste igenom baksidorna. Fick fram en kandidat. Kände inte igen honom alls. Förmodligen borde jag ha gjort det. Alla andra gör säkert det. Men jag var ändå inte säker. Jag memorerade namnet. Hemma gjorde jag en sökning på nätet, hittade en hemsida. Slog på högtalarna (jag gillar inte ljud så himla mycket så jag har dem nästan alltid av … men min subwoofer är supercool, bra att ha fötterna på när man sitter vid datorn). Jajemän, rätt! Så nästa dag kunde jag köpa CD:n.

En lyckad analys !

Efter ett beslut i Trilog-nämnden som består av mig och jag, återkallas härmed varningstexten. Beslutet motiveras med att har man ingen glimt i ögat, och förstår man ingenting eller mycket litet, är det mig detsamma. Jag måste sluta med att bekymra mig om alla världens frustrationer, det räcker ju att ta sig an några.

En översyn av länklistan gör gällande att den är väldigt ojämlik med avseende på könsrepresentation. Det skulle jag, för att bete mig medvetet och upplyst, kunna anföra som skäl för att lägga till några länkar. Men nu beter jag mig ju mest som mig själv, och det betyder att det enda kriterier som gäller i min länklista är Bubbel och Glimtar (vid tillfälle kanske jag tar och definierar det begreppet). Jag har inte riktigt listat ut hur jag ska få länkarna i den ordning jag vill ha dem, å andra sidan är väl en slump lika god som någon annan.

Kardemummaskorporna blev faktiskt himla goda, trots att de vanliga havregrynen ersattes av fiberhavregryn. Jag beslutade mig för att jag är en utomordentlig husmor när andan faller på.

Egna beslut är alltid bra och rätt.

Det är inte lätt att vara optimist i dessa tider, med den ena katastrofen efter den andra, både existerande och i förväg intecknade. Som den här fågelinfluensan som kommer att ta kål på alla utom Team Göran Persson och socialstyrelsens generaldirektör.

Jag tänkte att det är bäst jag läser på lite i skräckhetsningen. Men, på DNs förstasida hittar jag inget (kl 14:20), inte heller på Expressens (kl 14:21, däremot uppmanas man behålla hälsan och stärka skelettet med linedance). Men Aftonbladet är pålitlig i sammanhanget, som vanligt. Där kan man se listan.

Det måste (borde) ju finnas någon typ av plan för katastrofer. Undrar om det finns olika listor för olika situationer? Måste verkligen GöranP stå överst på varje lista? Vad skulle hända om han råkade trilla dit? Jag menar, han kan ju trilla dit av vilken anledning som helst. Då träder väl Bosse Ringholm in, och han är ju mannen som osynligt klarar sig igenom allt. Så hur kritiskt kan det vara, liksom?

Uppdatering: Äsch, jag glömde ju bort det jag egentligen funderade över, undrar varför det inte står något om det på Expressens och DNs hemsidor? Hemfaller de inte till hysterijournalistik? Eller finns det en överenskommelse?