Kapitalförstöring
Jag behöver en ny bil. Min gamla trotjänare går visserligen alldeles utmärkt, motorn är som en klocka, men vissa detaljer fallerar. Som centrallåset. Vilket är mycket värre än man kan tro, eftersom luckan till bensintanken tycks ha en koppling till denna detalj. Lite rost dyker det upp här och där. Stolsvärmen funkar inte. Larmet är opålitligt. Bilen behöver någon som kan erbjuda mera omvårdnad och engagemang för dess skavanker än vad jag kan. Och jag behöver en bil som alltid funkar och aldrig krånglar. Ja. jag har lite fler krav. Jag vill ha en rolig bil. Rolig att köra. Det ska gå in hur mycket som helst i den. Och den ska förstås inte dra för mycket bensin, eller diesel, eller vad farao den nu går på.
Vi åker till bilhallen. Det första som händer är givetvis att försäljaren vänder sig till mitt manliga sällskap (jaså är det hon som ska ha, men vem ska bestämma???? ser man att de tänker …). Men, jag har överseende med det, det brukar ordna sig till slut. Jag framställer mina krav. Försäljaren gör snabbt en bedömning och visar fram en bil som kan tänkas passa. Jag kollar in i bilen. Den är automatväxlad, säger jag. Jajust det säger försäljare och låter som han förväntar sig att jag ska applådera detta faktum att han kan visa upp en sååå bekvääääm bil för mig. Jag tycker det är tråkigt med automat, säger jag, jag vill ha en med manuell växellåda. Men du kan väl prova den här i alla fall, säger han vädjande. Så jag gör det. Packar in man och barn i bilen och kör iväg.
Barnen gnäller i baksätet, det är för trångt. Jag sitter ihopklämd bakom ratten där backspegeln upptar större delen av mitt synfält. Vi kommer tillbaka. Nå säger han, vad tyckte ni?. Den är för trång invändigt säger jag, och slö. Den kan inte vara slö, den har över 200 hästkrafter!! protesterar han. Jaha, säger jag, då är det väl automatlådan som inte passar mig, det är ingen känsla i den. Så lätt kommer jag minsann inte ge upp.
Vad vill du lägga på en bil? undrar han. Ingenting vill jag svara …. för det vill jag inte. En bil är inte en investering, det är kapitalförstöring. Men jag måste ha en. Så mycket att jag betalar värdeminskningen de tre år jag tänker ha den, säger jag, och nämner en maxsiffra. Försäljaren verkar förvånad över det svaret. Men jag bryr mig inte om vad bilen kostar att köpa, jag bryr mig om hur mycket jag måste betala för den. Han vill visa en bil till. Den är gulbeige. Vilken fruktansvärt ful färg säger jag. Han påpekar att jag knappt kommer att se hur bilen ser ut utanpå, när jag kör. Det är möjligt, men jag kommer att veta. Och ska jag ägna mig åt kapitalförstöring så är det minsta man kan kräva att färgen åtminstone är en källa till glädje …
Så det blev ingen bil idag heller.