Trilog

Jag funderar på en sak …

Om man jobbar på en kundtjänst, dit det är meningen att folk ska kunna ringa och få svar på sina frågor. Tydliga besked. Då borde man, dvs personen som jobbar på kundtjänst, inte säga “jag vet inte, vi får se”, som svar på en fråga, eller?? Möjligen kan jag acceptera “jag vet inte, jag ska ta reda på det och återkomma” (och sen göra just det också) …

Märkligt.

Stora Son är född förhandlare, han ser möjligheter överallt och övar ständigt:

- Om vi kraschar när vi flyger till Malmö, och överlever, får jag åtta chokladkakor då?
- Deal! sa jag.

… i min trädgård:

Mängden färg i en pensel, t ex. Man kan tvätta hur länge som helst, och det finns alltid lite färg kvar …

Exempel på oändliga fenomen i vardagen. Ja, förutom mängden disk på diskbänken då.

Jag undrar hur många tankar man tänker på en sekund?

För det första måste man definiera vad en tanke är. Enheten “en tanke“. Hur många tanord* innehåller den? Och hur ska man räkna dem om de sker parallellt? Tänk om man tänker väldigt många parallella tankar?

Gränsen för tankarnas hastighet måste ju vara ljusets hastighet, det är hastigheternas limes (kom nu inte dragandes med några kvantfenomen, vi approximerar till det normala livet här, faktiskt).

Och det kan man ju med bestämdhet säga, att endel tänker varken ljusa tankar eller tycks vara några ljushuvuden, därmed måste alltså tankehastigheten ha möjlighet att variera.

Och tänk om man tänker tankar som man inte är medveten om?! Det bekymrar mig allra mest! Tänk om jag t ex tycker att jag tänker en massa fiffiga tankar, då är ju sannolikheten väldigt stor att jag tänker enorma mängder fiffiga tankar som jag inte har en aning om, om vi gör approximationen att min tankehastighet är nära ljusets hastighet. Som ett exempel bara. Och bland de fiffiga tankarna kanske den fiffigaste av dem alla finns?! För man kan ju inte vara säker på att de tankar man märker att man tänker är själva gräddan av ens tankar.

Frågan är vad jag skulle göra med den fiffigaste tanken av dem alla, vilken skulle det kunna vara?! Och eftersom jag just nu började metatänka också, liksom derivera tankarna, så blev de plötsligt mångamånga fler … och därmed minskade sannolikheten att jag någonsin kommer att få veta vilken min fiffigaste tanke är.

Tes: Ju lägre tankehastighet, desto större sannolikhet att medvetet tänka den fiffigaste tanken.

Om man gör en ingenjörsmässig kontroll av det resonemanget, och tänker på en person som tänker endast en enda tanke under sin livstid, så inser man att den tanken är identisk med personens fiffigaste tanke … Alltså är ovanstående tes bevisad. QED.

Men … på något sätt, kändes inte den slutsatsen riktigt bra. Jag får tänka på problemet en stund.

* Tanord defineras som den minsta självständiga enhet en tanke kan bestå av, motsvarar ord i meningar. Om vi gör liknelsen att en tanke är en mening.