Att leva på gamla meriter
Ska du hänga med ut och springa?, frågar jag väninnan.
Ja, gärna … dröjer hon litegrann.
Vi sticker iväg. Efter uppförsbacken måste vi gå en stund, väninnan påstår att hennes hjärta är på väg att hoppa ur kroppen, och hon får inte luft.
Förr hade jag riktigt bra kondition, säger hon, jag sprang milen på trekvart.
Ojdå, säger jag, det var värst, riktigt bra!
Ja, säger väninnan drömmande, det var tider … då var man i riktigt bra form.
Vi promenerar vidare, väninnan gör inga ansatser att ta några snabbare steg än maklig promenad.
Men det som är kul med konditionsträning är att det går ganska lätt att träna upp sig, säger jag glatt. För jag vet ju det.
Kanske det, säger hon, men jag vet inte om jag skulle orka lägga ner den energin nuförtiden.
Och så berättar hon om hur hon la upp träningen förr. Backträning, långpass, medelpass, intervallträning. Flera gånger i veckan. Året om. Låter bra. Kul med så’n variation, kul att träna mycket och känna kroppens styrka.
Min träningskompis blev väldigt imponerad av min backlöpning, säger väninnan nöjt, jag sprang hur lätt som helst, det är bara frågan om teknik, och hon blev alltid efter där.
Kul, säger jag. Något kort.
Jag börjar lessna på det makliga tempot, jag vill springa. Jag lessnar också på väninnans prat. Jag lever nu, jag tränar nu. Kondition är färskvara, den finns nu, den blir av det man gör nu. Kanske springer inte väninnan milen på trekvart igen, ens om hon tränar mycket … men hon kommer definitivt inte att springa milen alls igen … om hon inte slutar leva på gamla meriter!
Uff! Så kan det gå.
Jag har skaffat stegräknare och tävlar med en kollega nu. Alltid en start. Det bärsta med kondition ÄR ju att man kan starta igen, och igen - om man inte förblir förblindad av sina egna gamla meriter, ja
Ha en bra helg!
Comment by Siv — April 13, 2007: 07:29:00 @ 07:29:00
“Bärsta?” Nåja. Skillnaden mellan bästa och bärsta är att bärsta är ÄNNU mer en motsats till värsta än vad bästa är. Det hörs ju. *harkel*
Comment by Siv — April 13, 2007: 07:30:23 @ 07:30:23
Siv: Absolut, bärsta är liksom det värsta bästa man kan tänka sig
. Kondition har ju den lilla fiffiga egenheten att man faktiskt inte ens ju behöver leva på de gamla meriterna, eftersom man kan skaffa sig den här och nu när man vill! Det är rätt mycket till och med som har den fiffiga egenheten, inte bara kondition ju!
Och detsamma ang. helgen!
Comment by thebe — April 13, 2007: 08:01:22 @ 08:01:22
*haha* Måste passa på att berätta att jag sprang milen på 39 minuter för en herrans massa år sedan, och jag har inga som helst problem att leva på det än idag.
(Det kan bidra att mina ledbesvär gör det omöjligt att ens tänka på att träna så igen.)
Comment by Håkan (hakke) — April 13, 2007: 21:26:07 @ 21:26:07
39 minuter är såklart en drömgräns! Den får man ju hålla fast vid på något sätt åtminstone.
Du kanske kan promenera … med stavar eller så i alla fall?!
Comment by thebe — April 13, 2007: 21:55:19 @ 21:55:19