Tiden mellan raderna
Språket. Visst är det roligt att vrida på ord, hitta mönster i ordmassor, rytmer. Då kan orden nästan ha en mening i sig själva. Men för det mesta är de bara förmedlare av mening. Förmedlare av faktiska fakta, eller något annat. Orden har en mening. Men meningen är inte bara ordens betydelse. Språket har en ordmängd, jag vet inte om den egentligen är oändlig, eller om den är ändlig. Men ordböcker är ju i alla fall begränsade volymer, alltså får man väl förmoda att ord med betydelse trots allt är ändliga. Med ett ändligt antal ord ska vi beskriva ett oändligt antal fenomen. För fenomenen (välj själv vad ett fenomen är!) kan man nog anta är oändliga utan alltför stor approximation. Vi ska beskriva något kontinuerligt med en diskret modell.
Och då kommer man till det intressanta med språket. Om man tänker att språket är det man använder för att förmedla budskapet. Om man utökar språket, som man väl gör, så består det ju inte bara av ord. Språket består av orden som sägs och orden som inte sägs. Det består också av hur orden sägs eller inte sägs. Och när de sägs i förhållande till varann. Och vilka ord som väljs eller inte väljs i ett visst sammanhang. I språket ingår både den som säger något och den som lyssnar på något. Och när de säger något till varann.
Att spela spel är ett kul sätt att studera språket, särskilt spel som betyder att man måste prata med dem man spelar med. Svaren finns inte bara i faktakunskapen, den finns också i hur frågan ställs eller inte ställs.
Om man lyssnar på det som inte sägs, och när det inte sägs, kan man förstå hur andra människor tänker. Det är inte många som tänker på det. Men det är ju bara logiskt, det är fysik, metafysik.
Jag är förresten synnerligen förtjust i slutorden i Wittgensteins Tractatus logico-philosophicus, jag har säkert tjatat om det tidigare, “Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga“, i svensk översättning. Vad menar karl’n egentligen??
“Wovon man nicht sprechen kann, darüber muß man schweigen” är själva den peristaltiska slutkläm varigenom W lämnar sin analys till die Ganzen Welt: “Alles ist Scheiss!” och detta för att han inser att orden, i slutändan, inte har någon mening utom sig själva. Enligt min mening är denna halvsmälta analys nära en härdsmälta av den anledningen att W hoppar över den goda smaken och hamnar i en blindtarm, men allting blir ju annorlunda på tyska, nicht war?
“Was mir nicht umbringt macht mir stärker.”
Comment by Henrik Sundström — January 19, 2007: 10:35:27 @ 10:35:27
W hade kanske bara lite svårt med de andra delarna av det som, enligt min mening, hör till språket. Det spelar ingen roll hur mycket logik man tillämpar på orden man säger, när det man egentligen säger är det man valt att inte säga.
Comment by thebe — January 20, 2007: 11:00:33 @ 11:00:33
Hehehe - alldeles underbart uttryckt!
Har man inte svårt med språket så har man nog inte förstått det (eller inte förstått något utom det) och att många saker inte går att förstås med enbart språket som medel.
Vad är målet? Vägen?
Comment by Henrik Sundström — January 20, 2007: 16:25:59 @ 16:25:59
Det kanske inte finns något mål, bara en väg?!
Och dikeskanter och vägskäl och backkrön och nedförsbackar och kurvor och gläntor och raksträckor och utsikter som tar andan ur en.
:-)
Comment by thebe — January 20, 2007: 18:27:23 @ 18:27:23
OK, var började nu det här nå’nstans då? Undrar om man kan hitta tillbaka? Har du kartan, raring?
Comment by Henrik Sundström — January 20, 2007: 19:25:36 @ 19:25:36
.
Jag har kartan! Hittar vartsomhelst …
Comment by thebe — January 20, 2007: 20:06:39 @ 20:06:39