Vetenskaplig badboll
Det är jobbigt att vara ett geni.
Antag att man löser ett problem, och nu snackar vi inte hur man packar in öl i kylskåpet på ett optimalt sätt, även om det kan vara ett intressant problem i sig, som faktiskt tangerar hur atomer i molekyler, i kristallina strukturer, formerar sig ibland, t ex som hexagonal tätpackning, utan nu snackar vi Poincarées förmodan, vars lösning jag skissade lite på och som förmodas lösts av ryssen Perelman. Faktum är att han löst det så bra så att det anses vara 2006 års största vetenskapliga genombrott!
Och vad är då problemet egentligen?! Jo, det är ju inte så himla lätt att få andra att tro att man har bevisat det man har bevisat, inte ens när det gäller något så logiskt som matematik. Anta att man lyckats få till de logiska tankekedjorna på ett vattentätt sätt, det är ju en sak … men sen ska ju någon granska det och förstå att det faktiskt är vattentätt, bevisat och löst! Och det krävs ju en någorlunda genialisk person, eller till och med flera, till det också. Så om det främsta geniet löser problemet är det ju inte alls säkert att näst-genierna förstår det! Vilken ohygglig frustration! Jag förstår att Perelman är ute i skogen och plockar svamp medans de mindre, med tankemedel, bemedlade näst-genierna försöker förstå sig på hans lösning.
Jag har en lösning på detta problem, att det är svårt för granskare att granska alltså, ja egenligen har jag ju en lösning på Poincarées förmodan också, den där korta eleganta, och om Perelman inte vill ha milleniumpriset så kan jag tänka mig att offra mig och ta emot det, jag är inte så kinkig med så’nt. Möjligen kan det vara svårt att förstå beviset, det förstår jag. Men det där med att granska genialiska bevis. Lösningen på det är att inte låta genierna göra så’na arbeten, det vore bättre att genierna granskar det som näst-genierna gjorde, det skulle bli ett mycket effektivare granskningsarbete då. Mycket säkrare bevis.
För tänk om det nu inte är så, som förmodas, att badbollen är den enda tredimensionella ytan som täcker en fyrdimensionell kropp?? Tänk om det finns fler? Vi skulle stå inför ett paradigmskifte av överväldigande dimensionella proportioner!
När man ska gå på bal, till exempel skolbal, och vill vara säker på att inget megapinsamt ska hända, till exempel att man råkar stå där naken på dansgolvet om någon råkar trampa på klänningen så den rivs sönder och faller av, måste man tänka i många dimensioner. Till exempel fyra.
Då kommer man på att lösningen är att täcka kroppen, men inte med badbollen utan med en annan yta, nämligen bal-bodyn!
Comment by Håkan (hakke) — January 15, 2007: 00:31:03 @ 00:31:03