Efter vissas tappra, kreativa, intelligenta, oförutsägbara, impulsiva, genialiska (räcker det?) försök, och andras påtryckningar har jag bestämt mig för att ge en ledtråd till färgkodningsbloggen … jag tänkte inte riktigt på att färgerna kan utgöra ett hinder för den matematiska kreativiteten. Och så kan vi ju inte ha det. Därför avslöjas nu en av detaljerna som kan vara vägledande i sökandet efter sanningen. Se nedan …
Lilla Dotter, snart 7, var helt bestämd, hon skulle ha en väska. Den skulle inte köpas på leksaksaffär, utan på riktig väskaffär. Mamman tyckte det var onödigt, när skulle den användas egentligen?! Till skolan är det mycket mera praktiskt med ryggsäck. Men Lilla Dotter hade egna pengar, och löfte om att få köpa något. Och Mamman håller givetvis sina löften. Mamman förstår inte alls vitsen med en massa väskor, men har lärt sig av att läsa bloggar, att det kan vara något särskilt med väskor. Och Mamman är en öppensinnad kvinna och vill inte ge sin dotter trauman för livet, alltså får dottern köpa väskan för alla sina hopsparade veckopengar. 1,50 får hon över. Snygg är väskan. Dottern har god smak, och mamman är nästan lite sugen själv på en ny väska.
Mamman får lite fashionista-panik … lite medveten vill hon ju i alla fall framstå, lite flärdfull, och inte bara praktisk och fotriktig …
Mamman kommer ihåg Sivs strumpblogg, jepp, räddningen! För Mamman har ju köpt strumpor, strumpor för folk som fryser om knäna. Det är visserligen praktiska strumpor, men det får duga för att fylla fashionista-kvoten ett tag:
Om någon undrar är det Stora Sons teknik-lego-flygplan som matchar strumporna, i bakgrunden. Det står där för att ge lite fart och fläkt åt bilden … eller så är det bara så att det står leksaker överallt i huset, och vem tusan har koll på så’nt, ens när man fotar fashionistiskt?!
En period kryllade det av poliser och trafikkontroller den väg jag kör till jobbet varje dag. Hastigheten sjönk med sådär 30 km/h. På 90 sträckan körde vi 100, eller t o m 110 km/h normalt i pendlartid. På 110-sträckan körde vi 130-140, normalt.
Nu kör vi 100 på 110-sträckan och 80 på 90-sträckan. I pendlartid. OK att hastigheten minskat, jag köper att vi kör enligt hastighetsbegränsningarna. Men … måste vi köra under?? Varför gör vi det?
Jag har funderat på det, och jag tror att det är såhär, att eftersom bötesbeloppen höjts när man kör för fort, så tror folk i allmänhet att man i motsvarande grad får pengar när man kör långsammare än hastighetsbegränsningen. Har de räknat ut, tro, att det går jämnt upp om man kör 10 under … oftast, och endel över …. ibland? För annars har jag svårt att hitta en förklaring. Ögontjänare med marginal?
Jag blir lite bekymrad. Inatt drömde jag en konstig dröm, det var en massa folk och det hände en massa saker. Och det var ju konstiga händelser, förstås, men så är det ju i drömmar, inget att bekymra sig för normalt. Men … det var en sak som gjorde mig väldigt konfunderad i alla fall; jag drömde att jag åkte hiss. En rund hiss, helt glasad som gick på nå’n typ av räls. Först rakt upp och sen snett uppåt, högt som tusan, och snabbt som sjutton. Och det var väl inget märkligt just det heller, förutom att när hissen åkte fort uppåt så åkte jag också upp i taket på hissen (se schematisk skiss nedan)! Det är ju fullständigt ofysikaliskt!
Och det verkar helt orealistiskt att jag skulle drömma så … fel. Det skulle ju vara förödande om drömfysiken fallerade på det sättet. Nej sanningen är den att jag helt enkelt har drömt om ett sätt att verifiera gravitationsvågornas existens. Sådär, nu kan någon fortsätta forska om det, medans jag tar hand om lösningen på andra fysikaliska problem inatt.
Du kommer att ångra det du inte gjorde, och inte det du gjorde, läser jag så käckt i varierande formulerade varianter, då och då.
Och jag tänker, vad är det för skitsnack egentligen?! Nu tänker jag bevisa orimligheten i det påståendet.
Alltså;
Varje gång jag väljer att göra något, väljer jag bort något annat.
Om jag väljer att laga indisk mat till middagen, så har jag valt bort alla andra maträtter. Och de jag valt bort är många många fler maträtter än den jag valt. Så vad ska jag ångra egentligen?
Rent matematiskt så inser man ju att det är en sak jag valt, men oändligt många jag valt bort. Och om varje sak så bara har en ytterst pytteliten ångerfaktor, så integreras det ju till oändlig ånger när antalet val går mot oändligheten.
Det finns bara ett sätt att uppfylla profetian, och det är att strunta i konsekvenserna av sina handlingar … och det alternativet är fullständigt oansvarigt. Alltså gäller inte antagandet.
Dvs, den nya tesen lyder Man kan ångra vad-som-helst.
QED
Nejmen det här är inte en dagbok, förtusan. Jag tänker inte berätta om tulpanlökar och shoppingturer. Ånej, här ska det handla om matematik och fysik och annat skojigt. Men av någon anledning har både matematiken och fysiken mest handlat om tungt vardagsharvande på sista tiden. Så’n där matematik man gärna sopar under mattan, för om man berättar om det för någon, så skulle de ju bli lite lätt avskräckta och tro att matematik är just så svårt och jobbigt som de blivit itutade i skolan. Men så är det ju inte alls, egentligen. För egentligen är det jätteskoj och ohyggligt fascinerande och allting så’nt där ju. Och jag tycker ju bara det är roligt om det är lite svårt. Det är lite utmanande att drömma om tidstegshalvering och så’nt på nätterna. Ett tu tre så kommer man på lösningen på alla problem. Det är rentav lite skojigt att gå och sova, eftersom man tänker “Inatt, inatt kanske jag drömmer om lösningen”. För så brukar det vara. Antingen löses problemet i sängen, eller så löser man det i duschen. Så är det med alla problem.
Jag tänkte att jag skulle se om jag kunde hitta något uppbyggeligt och uppiggande, så jag sökte på Underbar matematik, och bland de första länkarna hittade jag Rekreationell matematik, och det är ju precis det man kan behöva ibland!
Så jag tänkte ut den här lilla gåtan som avkoppling; Vilken färg ska vara i rutan med frågetecknet, av de fyra förslagen (1-4), och varför? (Och denna gång finns det en uttänkt logik och ett absolut sant svar också 
).
1: 
2: 
3: 
4: 
(PS. Uppdatering 22:50 sådär, eftersom det visade sig, av Henriks intrikata beräkning och kommentar, att antingen
1) algoritmens komplexitet gjorde färgerna nästintill oåterskapbara
eller
2) jag råkade spara dem på ett annat sätt än jag tänkt
Men nu ska det vara mer … WYSIWYG …).
Uppdatering 31/10 ca kl 21: Ledtråd
RGB-koderna för de fem färgerna i första färgraden är:
[179 161 0], [161 57 0], [76 9 255], [104 161 0], [132 57 255]
Möjliga färger:
1) [57 9 0]
2) [204 102 102]
3) [64 70 126]
4) [245 193 89]
Uppdatering 4/11, ca kl 17, pga problemets oväntade världsfrånvändhet …:
Varje färg, i övre raden, representerar en bokstav …
Jag handlade Viktiga Saker, på Coop. Som lamppropp och lamphållare till min nya lampa från Indiska. Som jag ska montera sen. Och den senaste Allt om Mat där allt om höstens alla viner står. Det är kul att läsa. För hur skulle det gå om man skulle dricka allihopa, nej precis, det kan man ju inte, så man får nöja sig med att läsa om de flesta. Och när man handlar Viktiga Saker, så händer det att man råkar shoppa lite också. Som ljus t ex. Blockljus till det glasfatet som står på köksbordet. Det är också viktigt. Jag är en modern kund, jag använder mig av ShopExpress, det är bra, då går det undan, man bara scannar och scannar och så är man klar direkt. Men ljusen var undantagsvara och fick lov att visas upp i kassan.
De här ljusen finns inte, sa kassören.
Vad bra tänkte jag … det betyder ju faktiskt att jag kan shoppa dem utan att shoppa dem. Man kan inte shoppa så’nt som inte finns.
Men av någon underlig anledning fick jag lov att betala dem i alla fall, fastän de inte fanns …
Vilka fjantiga frågor! Men resultatet överensstämmer med min egen uppfattning. Vilket får mig att ställa frågan; behöver man fråga för att få rätt svar?!
|
You Are 50% Feminine, 50% Masculine |
 You are in touch with both your feminine and masculine sides. |
Via Siv.
Från det ena till det andra … OK, Siv? Jag är semi-romantisk.
|
You Are A Realistic Romantic |
|
Get free blog up and running in minutes with Blogsome | Theme designs available here