Mitt hem är min borg
Att komma hem.
Hemma är basen, platsen allting utgår ifrån, platsen där man tänker, filosoferar, grubblar över livets mening. Om det nu finns någon mening. Man kan planera livets kuligheter också. Hemma är platsen dit man återvänder. Vilar. Hämtar kraft. Bidar tid. Gömmer sig. Där man lever, älskar, skrattar. Där man kan vara sig själv. Där man kan sprida sina böcker och prylar, tankar och idéer hur-som-helst.
Men blir det för mycket spridning på prylar, blir det inte mysigt längre. Det kommer in damm och skräp också, ve och fasa. Då kan det hända att man inte riktigt trivs. För att hemma ska vara hemma, behöver det pysslas om. Det är inget konstigt med det. Man är ju rädd om så’nt man tycker om, man vårdar det. Det är värt det.
Å andra sidan kan jag ju möblera om hur jag vill, utan att hitta på filosofiska anledningar till det. Bara för att det är roligt! Röda gardiner i köket också, kanske? 
Jag ska komma bort i helgen.
Comment by Henrik Sundström — September 4, 2006: 13:43:50 @ 13:43:50
“Bort till borta” alltså, som i “bort från hemmet’”…
Det är väl bra?
Där kan man nämligen också skratta och älska…
Comment by Henrik Sundström — September 4, 2006: 14:16:17 @ 14:16:17
Det blir ju enklare för den som sjunger att “varhelst jag lägger min hatt, där är mitt hem”. Med tanke på att det inte får plats särskilt mycket damm i en hatt alltså. Och den går rätt så fort att pyssla om.
Men å andra sidan måste det se rätt lustigt ut när man skrattar och älskar därinne.
Comment by Håkan (hakke) — September 4, 2006: 20:21:08 @ 20:21:08
Henrik: Man måste åka bort för att komma hem. Det är väldigt bra!
hakke: Där har du en poäng, det där med dammet … Men man får ju inte plats med så många böcker att sprida omkring sig. Eller ljus. Hattar brinner av ljus. Men det där med dammet är värt att tänka på förstås.
Comment by thebe — September 4, 2006: 21:49:03 @ 21:49:03