Mitt liv som trebarnsmor
Inspirerad av Sivs liv som tvåbarnsmor tänkte jag, hur är det egentligen att vara trebarnsmor nuförtiden?!
Jag kan konstatera några saker:
1) De växer fortfarande, snabbt och olinjärt.
2) De inte bara växer, de klonas också, det märker man särskilt på helgerna när hallen är full av skor och man inte själv får plats vid matbordet, om det nu öht skulle bli lunch över till mig.
3) Nuförtiden trampar man inte så ofta på legobitar, utan måste mer akta sig för elektronisk utrustning.
4) De hör vad man säger, de förstår vad man säger, jag har kontrollerat det, vilket gör det fullständigt obegripligt att de inte gör som man säger.
5) De har egna åsikter om vad som är coooooolt. Som den moderna mamma jag är så gillar jag läget.
6) De måste ha extrabreda sängar. För gosedjurens skull. De tycks växa i samma takt som barnen, både i antal och volym.
7) De har listat ut att mamma vanligtvis reagerar väl på logisk argumentation med god motivering:
Lilla Son med darr på stämman: Mamma, ser du inte hur ledsen jag är?!?
Jag, tålmodig: Jo, jag ser det, men din syster är också ledsen och jag började trösta henne, du får sätta dig bredvid här.
Lilla Son, indignerad: Nej, jag vill att du tröstar mig, bara mig!
Jag, yttepyttemindre tålmodig: Antingen får du sätta dig bredvid här eller så får du vänta tills jag nattat din syster.
Lilla Son, dramatisk: Men se hur våt jag är i ansiktet, jag har många fler tårar!
Jag inser att Lilla Son och jag måste ta ett snack och definiera vad mest ledsen är, huruvida det är gråtets ljudvolym, mängden tårar, eller rentav något annat som avgör prioritering i fall av massgråt i syskonskaran …
Men hur det egentligen är … ja, det är skönt att slippa diska vällingflaskor i alla fall.
Åh, vällingflaskor. Kan man få nog av vällingflaskor? Dessa älskade vällingflaskor!
Sign: Allting har sin tid, och vällingflaskor har tre*
* Alternativt ett oändligt kontinuum, se tidigare kommentarer till månlandningen.
Comment by Håkan (hakke) — August 23, 2006: 00:17:46 @ 00:17:46
Vilken ohygglig tur att du tog upp det där med kontinuum när jag inte längre diskar vällingflaskor … det hade blivit för mycket, att inse det. Approximationen med multiplikatorn tre känns mer … hanterlig på något sätt!
Du har inte kommit över det rosa vällingskimret än, vilket torde ha att göra med de vackra ögonkast din dotter ger dig när du kommer med vällingflaskan. När hon sen, tillsammans med sina ohängda syskon sitter i TV-soffan på morgonen och vrålar *välling* blir det mindre rosa. Alternativet att de erbjuder sig att göra vällingen själva existerar förstås, men att både diska flaskor och torka upp vällingpulver överallt … känns som ett kontinuerligare kontinuum av o-rolig art.
Jag antar det snart kommer att återgå till rosa form vartefter de rara barnen växer upp till finniga och trotsiga tonåringar, som vill dricka öl!
Comment by thebe — August 23, 2006: 06:38:10 @ 06:38:10