Galenskap
Jag är en halvgalen person läser jag i presentationen på Communityn, sen följer en massa beskrivande text som vid första genomläsningen synes fullständigt normal.
Så jag undrar, hur är man när man är halvgalen, egentligen? Vad menas? Och hur är man när man är helgalen? Vems halv- eller helgalen är det frågan om? Är det mitt halvgalen eller personens halvgalen? För om jag ska veta vad halvgalen betyder så måste det ju vara mitt halvgalen som menas. Kan det kanske vara en felskrivning? Hagalen? Är man halvgalen om man målar sitt hus i en färg som får grannarna att storkna? Eller helgalen? Eller hagalen, ha-färger-galen. Fast jag skulle ju säga att man är fullständigt normal, det har nämligen jag gjort, och jag är ju själva sinnebilden, rentav definitionen, av normalitet.
Eller är man halvgalen om man inte gör som alla andra? Hur tusan gör alla andra? Endel cyklar till jobbet, endel åker bil. Några gillar blodpudding och andra gillar rökt lax. Jag blir galen av att tänka på vad halvgalen betyder.
Men sen tänkte jag, jag tänker till, jag tänker på normalfördelningen, den är ofta räddaren i nöden! Och där ser man ju precis hur det är! Är man halvgalen så hör man till den lite mindre normala området i normalfördelningen bara, eftersom om de områdena inte skulle finnas skulle normalt inte vara normalt! Därmed är det bevisat att halvgalen = normal!
Normalen till en yta i en punkt, P är förresten den räta linje som är vinkelrät mot ytans tangentplan i punkten P … Och Newton, han verkar ha varit snillrikt galen, på ett nyttigt sätt.
Jamen, Newton var inte _alls_ galen! Det har visat sig att han var fullkomligt klok, , se här och sysslade både med alkemi, astrologi och annat klokt!
Comment by Henrik Sundström — August 12, 2006: 20:28:12 @ 20:28:12
Föresten tror jag det där “halvgalen” betyder att de använder ömsevis den vänstra och den högra hjärnhalvan typ - eller bägge samtidigt - så att de har lite finurlig finess fantasi, och inte är helt “half-brained”.
*tolkar mänskligt beteende från min kosmiska utgångspunkt*
Comment by Henrik Sundström — August 12, 2006: 20:30:45 @ 20:30:45
Hmm … ja, Newton var öppenbarligen en man med öppet sinne. Det är väl så man kommer sanningarna på spåret.
Då blir man alltså helgalen om man använder båda hjärnhalvorna samtidigt!
Comment by thebe — August 13, 2006: 10:01:22 @ 10:01:22
*asg*
Comment by Henrik Sundström — August 13, 2006: 12:09:23 @ 12:09:23
Det där känns som ett egenpåtaget epitet ungefär i stil med “osvensk”, som också är väldigt populärt för de som tror att de ska verka lite extracoola och intressanta. Det är numera otroligt svenskt att (…vilja) vara osvensk
Comment by siv — August 13, 2006: 18:10:00 @ 18:10:00
Halvgalen, det slår mig att det måste vara när man nöjer sig med kuckel istället för att brista ut i ett helgalet kuckeliku.
Comment by Håkan (hakke) — August 13, 2006: 22:26:17 @ 22:26:17
Osvensk är något positivt. Men i danmark är det en förolämpning att vara odansk, om man skulle använda på samma sätt som man använder osvensk. Märkligt.
Fin bellkurva! *gillar*
Comment by Faidros — August 14, 2006: 11:00:18 @ 11:00:18
Siv: Ja, det blir som motfassvängningar av det där till slu!
.
hakke: *asg* Det hänger ihop, för vem sjunger ljudligt av glädje tidigt varje morgon - det kan bara vara helgalningar
.
Faidros: Visst är kurvan fin, och så fruktansvärt användbar i alla möjliga och omöjliga sammanhang! Man undrar hur det är med o-skånsk då?
Comment by thebe — August 21, 2006: 09:21:24 @ 09:21:24