Den gamla kyrkogården
Jag går in genom grindarna och förflyttas 30 år tillbaka i tiden, när jag lekte i den höga täta granhäcken som omgav kyrkogården, medans mormor och morfar skötte gravarna. Då stod gravstenarna tätare, det var alltid folk där som planterade och vattnade. Nu är många gravar borta, även om den finns kvar, och det är tomt och tyst på kyrkogården. Som att gravplatsen också fått ro.


Mycket vackra bilder! Kyrkogårdar ÄR speciella. Jag måste nog besöka min “grannkyrkogård” snart igen, det är snart ett år sen sist och den förtjänar visiter oftare än så.
Comment by Siv — June 18, 2006: 11:34:06 @ 11:34:06
Själv flyttas jag 50 år fram i tiden när jag besöker kyrkogårdar. Utom när jag går med min kära gamla mormor till morfars grav. Då får jag serverat hela Uddevallas folkliv från 1920-, 30- och 40-talen. Vertiabla tidsmaskiner är vad de är, dessa lummiga oaser.
Comment by Håkan (hakke) — June 19, 2006: 17:14:29 @ 17:14:29
Siv: Ja, vissa kyrkogårdar är det i alla fall
.
hakke: Det är väl OK både framåt och bakåt i tiden, bara det inte är NU liksom. I just det här fallet får man föredra tidsflykter tycker jag!
Och har man ingen mormor kvar i livet som kan berätta, kan man alltid fantisera själv vilket liv Lantbrukare EW Pettersson på Stora Hallingön, som dog 1919, levde … Hans hustru Matilda dog redan 1914 …
Comment by thebe — June 21, 2006: 06:37:13 @ 06:37:13
Vör mig är det en plats för liv… nytt liv, nya hörisönter!
Comment by Dr Frökenstein — June 21, 2006: 06:42:36 @ 06:42:36
Det är förstås ett väldigt positivt och optimistiskt synsätt, doktorn!
Comment by thebe — June 27, 2006: 18:22:39 @ 18:22:39