Trilog

Stora Son hade läxa, han skulle skriva om vad han gör för miljön. Jag kom med flera förslag. Han grinar, stora tårar. “Men ingen har skrivit så’nt, jag vill ju skriva något så att de applåderar!” säger han. “Vad har de skrivit då, som de andra applåderar åt?“, undrar jag. “Jamen jag kan ju inte skriva det de har skrivit“, säger han. “Jag vill ju skriva det jag vill. Men det jag vill skriva kommer de inte att applådera åt, och jag vill att de ska applådera!“.

Och mamman förstår att det inte är lätt att vara liten och slitas mellan att följa sin egen väg och den som stakas ut av andra.

Jag har tänkt på hur man tänker. Med tanke på hur mycket man får lov att tänka ibland för att förstå hur andra tänker, tänkte jag det kunde vara lite fiffigt att tänka ut hur det går till, en gång för alla.

Så det har jag gjort. Hur de tre viktigaste tankeprinciperna fungerar illustreras i grafen nedan. Resterande tänkbara tankevarianter kan beskrivas genom kombinationer av dessa principer.

A) Det gula är irrationellt tänkande
B) Det blåa är rationellt tänkande
C) Det röda är den ideala kombinationen av A och B

Sådärja. Nu är det bara att applicera på alla tänkbara objekt. Pricka in dem i diagrammet och få upp en bild av dem. Nästan som datortomografi!

Jag går in genom grindarna och förflyttas 30 år tillbaka i tiden, när jag lekte i den höga täta granhäcken som omgav kyrkogården, medans mormor och morfar skötte gravarna. Då stod gravstenarna tätare, det var alltid folk där som planterade och vattnade. Nu är många gravar borta, även om den finns kvar, och det är tomt och tyst på kyrkogården. Som att gravplatsen också fått ro.

Jaha, det var det man förstod! Jag visste det, jag kände det på mig! Universums konstanter har ändrats! Inget är längre som förut, detta kommer att inverka storartat på våra liv. Antag t ex att ljusets hastighet minskat, det betyder att vi kommer att få midnatssol även på dessa breddgrader, eftersom ljuset från solnedgången inte kommer att nå jorden förrän solen gått upp igen (tänk inte för mycket nu, lita bara på mina prediktioner … och Doppler ).

Det här, med konstanterna, har man listat ut genom att jämföra gammalt och nytt ljus och sett att de krafter som håller ihop atomerna ändrat sig yttepyttelitegrann. Och det lyckades man lägga märke till fastän effekten är för liten för att märkas!

En supernova

Att plantera ett träd. Först hittar man platsen, de gynnsammaste förhållandena, sol och skugga, rätt fuktighet. Man letar efter ett träd som passar där, ett träd man tror på. Först ska trädet slå rot, det växer nedåt, under ytan, först. Det ska vattnas och beskäras för att rötterna ska växa sig starka och sprida sig. För att det ska stå stadigt även när vinden senare tar tag i kronan. Sen börjar kronan utvecklas, trädet blommar och bär kanske frukt. Vilar, bidar kalla tider och blommar igen när värmen kommer. Om man sköter det rätt, egentligen är det ganska lite som behövs, vattnar när det är torrt, beskär så att balansen behålls, ger det ett stöd för att klara den starkaste vinden, kommer det att växa och blomma i mångamånga år.

Igår var det bloggträff i Malmö. Och om jag inte missminner mig helt pratade vi om singulariteter, void i rymden, statistiska undersökningar, state space, ortogonalitet, olika matematiska sekvenser, synestesi, fysiker som för endel är kända och för andra okända, Darwins teorier, beteendepsykologi, teleportering, telep(r)ati, huruvida man säger det man tänker, tänker på vad man säger, och lite annat. Osannolikt trevligt.

Och några fastnade till och med på bild:

Jag har tänkt på det där, hur processen ser ut, vad som styr den, och hur systemet egentligen ser ut. Är det linjärt eller olinjärt för det första? Vilka insignaler har det? Varför ser processen så himla olika ut för olika fysikaliska system?

Att det är olinjärt, det kan man helt klart konstatera empiriskt. Det är faktiskt väldigt enkelt, man inser det direkt genom att svaret är så olika fastän insignalerna torde vara ungefär desamma. Olinjäriteten kan vara i olika dimensioner, det kan vara i tiden, t ex att systemet faktiskt ändrar egenskaper med tiden vilket gör att det svarar olika på samma insignal.

Det kan också vara så att till synes samma insignal genererar olika utsignal beroende på varifrån insignalen kommer, ett slags generaliserat olinjärt rymdberoende kan man säga.

I vilket fall som helst, utan att dyka alltför mycket ner i intressanta teoretiska-praktiska resonemang, har jag lyckats kategorisera förloppet på det här sättet:

Jag tror det kan vara en ganska adekvat bild av det verkliga skeendet.