Trilog

Slumpen, eller nå’t, gjorde att jag hade möjlighet att delta i Malmöiternas blogglunch! Jättekul att träffa de sydliga blogg-skrivarna: Åsa, Håkan, Mats, Tommy och Henrik.

Det var en massa skojigt snack och surr förstås, men jag vill fokusera på den idé vi utvecklade, som kan komma att revolutionera modebloggningen, och göra den typen av bloggning tillgänglig för varje bloggare. Det finns nämligen flera problem med modebloggning, som gör den otillgänglig för det stora flertalet:

1) Man bör ha viss kontroll över och kännedom om sin garderob (både vad man har och var det man har kommer ifrån).
2) Man bör ha viss grundläggande kläd-persedel-kombinations-kunskap (för att kunna motivera och diskutera sina val)
3) Man bör ha viss förmåga att planera sin outfit (för att kunna använda mode-bloggosfärens fulla rådgivningspotential)

Lösningen heter givetvis Kombinatorisk Optimal Kvasikaotisk Databasprogrammering. Man börjar med att fota varje plagg i garderoben. Dessa foton lagras i en databas. I databasen lagras också uppgifter om tillverkare, inköpsår (eller månad), inköpsställe och annat som kan tänkas vara av intresse för den modeintresserade att känna till. Till varje plagg kan också finnas en kommentar som kategoriserar plagget som t ex “den där gamla trasan” eller “trendsättande”.

Sedan vidtar det komplexa kombinatoriska programmeringsarbetet. Man kan tänka sig att utgå från olika teser. Ett sätt skulle t ex kunna vara att anlita en modeguru som kan tala om hur varje plagg kan kombineras med varje annat plagg. Då behöver flera fält i databasen läggas till. Man kan också tänka sig att utgå från sannolikhetsteorierna. Dvs hur stor är sannolikheten att detta plagg passar med något annat? Det förenklar databasen eftersom det bara krävs ett enda fält till med en siffra i för varje plagg. Om man inte vill ta beslut om sannolikheten för varje plagg kan man helt enkelt göra en approximation och t ex säga “Det är 15 % sannolikhet att detta passar med något annat jag har” över hela linjen.

Ja, och det man får ut av programmet, varje morgon, är givetvis förslag på möjliga, moderiktiga, kombinationer grupperade i stiltyp (sportigt, tantigt, urbant, chict, töntigt etc) samt en siffra mellan 0-100 som säger hur bra kombinationen är (om man har 15% sannolikhet för att plagg passar tillsammans med varann i garderoben kan det hända att man inte riktigt kommer upp till 100 alla gånger, utan man får nöja sig med en sk nödvändig kombination) i sin stiltyp. Vidare får man ut foto och lista på vilka plagg man valt, direkt anpassade till bloggbart format.

Detta är givetvis bara version 1.0 av DOS (Dress Optimization System). Man kan tänka sig förfiningar. Bl a bör man ju ha kontroll på vad som befinner sig i tvättsystemet, eftersom de plaggen är borta från möjliga kombinationer tills kläderna hamnat i garderoben igen. Det kan genomföras via ett streckkodsförfarande eller kanske optisk övervakning (webkamera) i hela tvättkedjan. Vidare vill man kanske ha med en faktor för förslitning av plaggen, förändring av färger som sker med tiden, och som kan vara viktiga för kombinationsmöjligheterna. Där var vi lite oeniga om den tekniska lösningen; Henrik ville se en kameraövervakning även här, medans jag tyckte att en matematisk modell kunde räcka för denna delfunktionalitet.

Håkan lovade, i princip, att se över, de datortekniska, möjligheterna att genomföra DOS-projektet. Och Åsa, med hjälp av Tommys kreativa bläckstråleskrivaridé, lovade ta sig an sminkdelen av projektet. Jag tror att Mats sa sig kunna ta modeguru-biten, vilket vi alla tyckte var en god idé när vi fick se den till blogg-lunchen någorlunda i sammanhanget väl valda T-shirten.

Förresten. Om jag missat någon detalj i diskussionen är lunchdeltagarna givetvis välkomna att påpeka det för uppdatering!