Det brännande sveket
Jag trodde vi var vänner. Att vi hade en gemensam pakt. Du skulle aldrig bränna mig, för jag respekterade dig och var lyhörd för dina egenskaper och nycker. Jag behandlade dig väl. Förstod dig. Jag tände din låga, med tiden behövdes bara en gnista.
Men du var svekfull, och på ett ögonblick brände du mig hudlös.
Jäkla gasspis! Såhär gick det till när högerhanden fick minst … ja, åtminstone 0,5 promilles brännskador …
Men man ska se positivt på saker och ting, nu blir det inte något diskande på ett antal dagar!
SvD om smärtans nödvändighet.
Comment by Henrik Sundström — April 30, 2006: 10:44:14 @ 10:44:14
Japp, absolut! Nu, med såret i handen, påminns jag ständigt om att diskmaskinen är min bästa vän. Jag skulle ha en som gräver i trädgården åt mig också, men det ska nog gå att ordna!
Comment by thebe — May 1, 2006: 18:21:41 @ 18:21:41