Trilog

Alltså en historisk dag för i år. Hur långt måste perspektivet vara för att vara historiskt egentligen? Är det att den historiska händelsen kommer att beskrivas i historiböckerna om hundra år? Är det historiskt då? Eller duger det med att dagen kommer att kännas som en vändpunkt i mitt sinne ett litet tag - odefinierat hur länge - framåt?

Hm, jag väljer den tredje definitionen från NE:

Historisk - som vunnit bestående ryktbarhet ofta genom att utgöra el. åstadkomma en vändpunkt i ngn utveckling; om händelse el. person

Det är definitivt en historisk dag för året, för idag är dagen när solen orkar upp över hustaket på byggnaden mitt emot. Idag är dagen när jag måste dra för gardinerna, som skydd mot solens värme. Idag är dagen när våren definitivt säger att den kommer att komma iår också. Idag är marken vit, och himlen blå och solen är så solig som bara en februarisol kan vara. Man kanske tycker det är väl mycket snö för att vara vår-på-väg, men förra året såg det faktiskt ut såhär … Och det var lika vårigt då!

Det är faktiskt en ganska sprattlig dag idag!

En lek- och busutställning visas nu på Malmö Konsthall.

Här finns till exempel bubblor:

Och magnätiska klätterkonstruktioner:

Och till och med en baletthall, där man ska dansa i bestämda mönster runt plintar:

Är det inte fascinerande?!

Där jag bor är vattnet väldigt hårt. Det betyder t ex att man inte kan förvänta sig så mycket bubblande, från diskhon, när man diskar.

Idag hällde jag i den vanliga mängden diskmedel. Tror jag. Jag mäter ju inte, men jag kan inte påminna mig om att jag tänkte tanken “Idag vill jag se mycket bubblor” speciellt om diskvattnet, eftersom ju världen ändå är full av bubblor. Icke desto mindre bubblade diskhon över av regnbågsskimrande bubbel-bubbel. Tänk på det nästa gång du diskar, du som bor där vattnet är mjukt och har förmånen att se det mjuka bubblet varje dag. Det är mjukt och vackert!

Som jag ser det kan det finnas två andledningar till detta myckna bubblande:
1) Yes har fått en ny sammansättning, end bubbligare. Det var nämligen en ny flaska jag började på.
2) Yes har blivit kär i Ajax som står bredvid på diskbänken.

Jag lutar lite åt alternativ två här, det är trots allt Alla Hjärtans Dag idag. Och då får väl till och med diskmedlet vara lite extra bubbligt?!

Logik är läran om principerna för klart och följdriktigt tänkande. En logisk slutledning är sådan att slutsatsen följer av premisserna. Logiska resonemang är ganska trevliga ibland.

Jag grävde i min Machinery Graveyard och dammade av pastamaskinen. Tänkte det skulle vara skojigt att göra egna lasagneplattor, hur svårt kan det vara liksom?! Man vevar lite och så är det klart. När man väl fått till degen med alldeles för stor mängd mjöl i. Och om man tänker principiellt, och när man tänker principiellt och i stora drag tänker man inte på detaljer som att eländet, alltså pastamaskinen, ska - eller åtminstone bör - diskas.

Först gör man degen och så kavlar man den några varv i maskinen.

Sen ligger degen och väntar på att bli kokad.

Så får den koka några minuter.

Och ligga och svalna litegrann. Jag hade förtröstan trots den minimala likheten med de pastaplattor man kan köpa i välsorterade matbutiker.

Och om allt går som det ska, om alla mått och steg har vidtagits i rätt och riktig följd och ordning vill man ju inte att resultatet ska bli detta:

hur gott det än ser ut.

Man vill att resultatet ska vara en logisk följd av tillredningen:

När man säger att något är slumpartat, menar man kanske till vardags något som kan utfalla lite “hipp som happ”. Antingen kan det vara si eller också kan det bli så, men det är inte alltid si, så att säga. “Slumpartat” betyder därmed något som händer normalfördelat eller kanske rektangelfördelat, eller något annat som är symmetriskt kring ett medelvärde.

Man kunde ju tycka att vardagsföreteelser skulle bete sig ungefär normalfördelat, eller hur? Men det gör de naturligtvis inte. Det har jag rent empriskt konstaterat. För om de skulle bete sig normalfördelat skulle inte alltid bensinpriset sänkas några timmar efter att jag har tankat. Inte heller skulle jag alltid få sista slatten med kaffe ur kannan på vägfiket. Toarullen skulle inte alltid vara slut när jag går på toa. Det skulle inte alltid bli rött när jag kommer till ett trafikljus. Mitt favoritgodis skulle inte alltid vara slut när jag handlar. Och jag skulle inte alltid komma försent med barnen till skolan varje dag. Om livet vore normalfördelat. Alltså är det inte normalfördelat. Men jag undrar vilken fördelning det egentligen har? Livet.

Att skotta snö. Varför fick jag en deja vu upplevelse när jag skrev det, är det för att det är samma visa varje vinter? Det kommer snö. Som placerar sig på ställen där man vill gå i t ex högklackade stövlar utan att bryta fotlederna. Då kan det hända att man behöver flytta på snön.

Man kan tro att det bara är att skotta undan snön på den minimala lilla tomten och sen är allt frid och fröjd och fritt fram. Men så enkelt är ju inte livet, givetvis. Nej. Man har ju soptunnor att sköta om. Två stycken. De töms då och då. Jag tror det är relativt regelbundet. Soptunnor och snö går inte ihop. När man kommer hem sent på kvällen efter en arbetsdag, då det snöat och det är soptömning, står soptunnorna ute på cykelvägen med en lapp där det står att det inte är snöröjt runt tunnorna. Och så står det något mer, men det memorerar jag inte eftersom jag är i full färd med att försöka räkna ut vilka krav som ställs på en heltidsarbetande radhusägare.

Uppenbarligen förväntas man vakta sina soptunnor, om det råkar snöa samma dag så måste man vara där och skotta och skotta och skotta tills sopbilen kommer, annars får man bannor. Är man inte där kommer hela den halvan av cykelvägen som kan sägas höra till min tomt att vara icke snöröjd, tydligen eftersom det stod soptunnor ivägen på någon halv kvadratmeter av den 20 kvadratmeter stora ytan. Jag tror att den annars snöröjs av någon samfällighet, i alla fall tycks jag betala för det.

Men jag drar mig inte för lite snöskottning, jag byter om och tar tag i spaden och skyfflar litegrann. Inte lika noga och snöfritt som grannarna har, naturligtvis. Och ska jag lämna den 25 centimeter gånger 1,5 meter remsa som någon lämnat som egentligen bör höra till grannens tomt? Nej, det gör jag inte ens om jag är på riktigt uselt humör. Lite extra motion bara.

Innanför mitt staket snöskottar jag förstås som jag vill och hur noga eller onoga eller i hur oräta rader som helst. Bara jag inte bryter benen.

Och nu tänker jag såhär: eftersom de där 1,5 x 15 meterna på cykelbanan tydligen är mina att sköta om, om man drar slutsatser av snöskottningsansvaret, så betyder det väl att jag kan gräva upp asfalten där i sommar och plantera vilka blommor och buskar jag vill, eller??