Trilog

Nu är det ljusare igen. Vitt på marken. Innan man vet ordet av är det sommar.
Sol och hav och klättra i träd. Och lukta på blommor.

Omständligheter gör att gran arrangeras och klädes redan denna helg. Varför klär man en gran, frågar Lilla Son när jag baxat upp och brottat fast granskrället på biltaket och fått kåda på både jackan och handskarna samt rispat mig i ansiktet med barren. Ehhhum, säger jag … det kan man faktiskt fråga sig, beredd att i samma sekund kraftigt se över varenda julritual jag ägnat mig åt de senaste tjugo åren. Det luktar gott inne säger jag till slut, och så är det glittrigt och fint. Det är motiv som duger för mig, dofter och färger och ljus. Lilla Son är också nöjd och erbjuder sig att bära granen från bilen. Men eftersom granen är dubbelt så stor som han, så får jag i alla fall bära den.

Hela dagen drar jag mig för att bära in granen i huset. En hel livstid, dvs min hittillsvarande, har jag sett vilket sjå det är med den där granen. Arbetshandskarna tas fram. Såg och yxa och avbitartång måste dras fram ur verktygslådan. Under stora åthävor ska det huggas och sågas och klippas här och där, sen ska granen dras fast i foten, med skruvar som inte fäster som de ska, och det är ytterst nära att vattpasset måste fram för att konstatera att stammen lutar i jordens normalriktning. Sen måste alla i familjen flytta på sig när granen på ett dramatiskt sätt förs in i huset och riktas in på den strykta och stärkta broderade mattan. För att inte tala om när ljusen ska upp. Ytterligare en hemlig ritual utförs.

Men, till slut tar jag mod till mig. Ställer foten bredvid granen, placerar in den, en hand på stammen, och skruvar åt, och bär in den på den inte fullt så stärkta, men i alla fall broderade, mattan. Och där står den med andan i halsen och vet inte riktigt vad den ska tro, granen. Och inte jag heller. Vad har vi gjort för fel? Varför behövdes varken såg eller vattpass? Varför fungerade skruvarna alldeles utmärkt? Ljusen … ja, de sätter jag upp på lämpliga avstånd från varandra. Vilken ritual är det jag förbiser i detta läge?

Dagens svåraste nöt att knäcka, är att hitta en skarvsladd som är jordad i ena änden och ojordad i den andra … jag måste nog ta fram avbitartången i alla fall, och montera ihop en …

Del av bild hittad här.

Vi åker gratis karusell hela livet, säger Stora Son filosofiskt när han pratar om jordens rotation.

Såhär gör man “fuck you” säger Lilla Son och demonsterar med handen.
Jaha, säger jag, vem har lärt dig det? säger jag till Lilla Son, och försöker förhålla mig neutral till svordomen.
Det är jag som har lärt honom det, säger Stora Son, jag gör aldrig så, men det är så’nt man måste kunna.

Han säger det så i förbigående och som om det är en självklar livsvisdom. Är livet så när man är 8 år?

dumheter, 104 000 träffar
idioti, ca 620 000 träffar
krig, 2 550 000 träffar

Så vad kan möjligen vara ännu värre och få 28 200 000 träffar??