Trilog

Jag drabbades, i vanlig ordning, av ett plötsligt begär. En tanke slog mig, jag vet inte varifrån den kom, det vet man ju sällan, men det är helt normalt, jag måste slöläsa lite om ekvationer, tänkte jag. Så det gjorde jag.

Och är den inte vacker, Schrödingers ekvation?!?

Snirkliga former och superskript. Jag ser den skriven för hand, den är orange-röd, mörkt korallfärgad, på ett rutigt papper. Särskilt Psi är vacker på rutat papper. Och när jag tänkte på Psi, så tänkte jag vidare på Ypsilon. Och det är ju precis den färgen som Schrödingers ekvation har. Men egentligen tänkte jag ju på bokstaven Ypsilon …

Undrar om någon kan lista ut vilken googling som ledde mig till denna kuliga sida (och kolla på alla!)?

Lilla Son berättar om terrängloppet på dagis:
“När vi sprang gjorde jag såhär på A”, sa han och visade hur han satte armbågen i sidan på sin kompis, “och knuffade in honom i buskarna”.
“Varför gjorde du så?” undrade jag lätt chockad över det normalt rara barnets beteende, och förmanade “så får man inte göra!”
“Jomen man ska göra så”, sa Lilla Son, förnärmad över tillrättavisningen.
“Man ska trängas, det heter ju Träng-lopp!”

Ibland trillar jag in på bloggar, där världen är tung och grå och dyster och ensam. Där hela bloggen går i moll och liksom skriker, eller bara väldigt tyst säger, något ordlöst. Jag återkommer, för jag vill så gärna se om det inte dyker upp en liten strimma färg trots allt någon gång.

Ibland trillar jag in på bloggar där världen är fyrkantig, bergfast och grå, fastän inte ledsen-grå utan mer tråk-grå. Jag återkommer dit också för att se om det inte kan komma in en aldrig så liten oregelbunden form någon dag, med lite dragning åt brandgult.

I de där bloggarna skulle jag vilja hälla in lite bubblande former och glada färger. Bara för att vara säker på att lite glädje finns. Såhär:

Eller säga ett tokigt ord som sätter fantasin i gungning … ett tokigt ord som … radiera. Vad tusan är radiera?!? Kan man radiera fantasi?

Tänk om det fanns ett bloggverktyg som tolkade allt man skrev, så man kunde ställa in det på optimistfilter, eller negativstfilter, eller seriösfilter, eller babbelfilter … eller vad man hade lust till. Som man kunde ställa in på det humör man skulle vilja ha den dagen. Det skulle funka såhär:

Inställning: hopplösa-superoptimist-filtret.

Input:
“Fy vad det var kallt imorse, jag fick skrapa alla bilens rutor, isen var stenhård. Barnen bråkade och mina naglar blev blå .”

Output:
“Vilken underbart vacker frostbiten morgon, på bilens rutor låg ett tunt lager av skimrande dimgrå iskristaller. Barnen stojade glatt och jag fick verkligen öva upp blodcirkulationen i händerna när jag skrapade rutorna utan vantar.”

Men … tänk om man vill vara dyster, eller fyrkantig då …?!? Tänkte inte riktigt på det först. Men det får man ju såklart ! Lite vårgrönt dyster, eller orange-blått fyrkantig kanske ??

Ett ovanligt ämne i min blogg: Sex bortom denna värld.

Alltså, tips NASA: var det inte den typen av aktiviteter de hade holodeck till i Star Trek??

För några dagar sen läste jag om en fobi som jag aldrig hört talas om. Nu kommer jag varken ihåg var jag läste det eller vilken fobi det var frågan om. Så vad gör man då? Jo man gör som vanligt, man rådfrågar NE, om jag säger fobi, vad säger NE då?

fobi´ (grek. -phobi´a, av pho´bos ‘fruktan’, ’skräck’), intensiv, irrationell rädsla för bestämda företeelser, t.ex. ormar eller trånga rum.

OK, då vet vi det. Man jag vill ha förslag på fobier! För att få förslag måste man föreslå något först (annars undrar NE om man möjligen menat förbi, eller FBI), och den enda fobi jag kommer ihåg med exotiskt namn är

xenofobi - intensiv, irrationell rädsla för främlingar.

Då kan vi fortsätta:

kenofobi - alternativ benämning på agorafobi (”torgskräck”), speciellt när rädslan gäller tomma ytor.

fonofobi - intensiv, irrationell rädsla för starka ljud och oväsen, speciellt arga eller upprörda röster.

androfobi - (sjuklig) rädsla för män.

nyktofobi - oresonlig skräck för mörker.

erytrofobi - intensiv, irrationell rädsla för att rodna.

aerofobi - en intensiv, irrationell rädsla för luft- eller vinddrag;

akrofobi - en intensiv, irrationell rädsla för höjder, t.ex. bergsstup, balkonger, höga byggnader, eller för att vara ombord på flygplan.

aikmofobi - spetsfobi, ångest för spetsiga föremål.

mysofobi - intensiv, irrationell rädsla för smuts, orenhet och smitta, ofta förknippad med tvångsmässigt tvättande.

Och så den allomfattande fobin:

fobofobi - intensiv, irrationell rädsla för att övermannas av rädsla!

Men jag undrar varför jag skulle läsa om fobier förresten, mina två har övergivit mig, jag är varken särskilt rädd för höjder längre, eller spindlar. Men, det fanns ju att välja och vraka på. Jag måste ha en fobi som är lite socialt trevlig att prata om, sådär som man gör, men som inte är hämmande, vad kan det vara tro … jag vet anti-fobi!

En ny maskin har önskades till hushållet av barnen, en brödrost. Det kändes inte som en ohemul önskan, varför jag införskaffade en sådan maskin.

I ett vansinnighetsryck tänkte jag att jag ska gå rätt och riktigt tillväga här för en gångs skull, jag läser bruksanvisningen! Hur omfattande kan det vara, liksom?! “Sätt i kontakten, stoppa i brödet och rosta”.

Självklart kan man inte göra så! Ånej! “Läs igenom hela bruksanvisningen innan användning och spara den”! Det låter dramatiskt, som om man skulle riskera att glömma något viktigt om man inte gör så!

“Brödrosten är utrustad med värmeisolerade långsidor, som är ett viktigt argument för metallbrödrostar som annars når mycket höga temperaturer på höljet”. OK, här kommer en diskussion om brödrostens förträfflighet då, tänkte jag, vad onödigt när jag redan köpt den … Men det kom inget mer och jag misstänker att argument är bruksanvisningsförfattarens favoritord som bara måste komma med.

Sen kommer kapitlena som handlar om hur man gör:

Användning, sex punkter (1. Placera din brödrost på en plan och torr yta.)
Rengöring och underhåll, fyra punkter (3. Torka av utsidan med en lätt fuktad trasa. Eftertorka med en torr. Obs! Sänk aldrig ned apparaten eller dess sladd i vatten.)

Sen, sen kommer det stora kapitlet: Säkerhetsföreskrifter, tjugoen (21) punkter :
9. Apparaten får inte användas utomhus. Hoppsan, hoppsan, inte rosta bröd när det regnar!
12. Dra inte ut sladden under använding Hmm, hör det verkligen till säkerhet det, är inte det en fråga om funktionalitet?

Och så den säkraste föreskriften av alla:

16. Brödrosten får endast användas för privat bruk!

Äsch, jag stoppar i sladden och drar igång tror jag, hoppas den inte exploderar, annars kommer vi aldrig få något rostat bröd idag ….

Det är trevligt med hantverkare i huset. Det händer saker hemma medans jag är på jobbet, det känns nästan som jag är dubbelt så effektiv då! Varje kväll tittar jag in i badrummet och ser vad som har hänt. Jahaja, bilat upp golvet (skönt att jag inte var hemma då, det låter ju så fruktansvärt), se där, kottlat för duschblandaren och badrumsskåpet. Nya brunnar till dusch och badkar. El draget till handdukstorken och tvättmaskinen.

Ibland ringer hantverkaren, han är väldigt trevlig och service-inriktad, men det kostar alltid pengar när han ringer “Har du tänkt på om du ska ha golvvärme?”, “Du, vi ska slå igen taket nu, om du vill ha elledningar till spotlights eller så måste vi sätta dit det nu”.

Men idag råkade jag dammsuga på ett ställe, och det skulle jag aldrig ha gjort … dammet från det uppbilade betonggolvet har lagt sig som en … skyddande hinna, kan man säga, över det mesta i huset. Det finns bara två saker att göra då. Antingen låta bli att röra i det, eller också får man ta chansen till en rejäl storstädning. Tyvärr rörde jag i det innan jag hann tänka. Men det positiva är att jag kan få julstädningen avklarad redan nu! Rent teoretiskt sett alltså. Jag undrar om man kan hävda att den hör till byggstädningen som ska göras efter avklarat renoveringsjobb?

Det gör ont, säger hjärtat. Jag vet inte hur mycket jag orkar. Jag vill, men det kanske vore bäst att ge upp.
Du orkar, säger jag, obevekligt. Och vaddå, bäst, vad är det, hur vet du vad som är bäst? Jag tycker inte det är bäst att ge upp. Jag tycker det är bäst att fortsätta.
Tja, för vem då, muttrar hjärtat. Inte för mig i alla fall, jag får bara ont ju.
Vad sa du?, undrar jag.
Inget, muttrar hjärtat, uppgivet.
Har du alltid ont? undrar jag.
Nej, säger hjärtat.
Nej just det, säger jag, oftast sjunger du ju och är glad. Det är bara ibland det blir lite plågsamt, som just nu. Det kan man inte ge upp för. Tänk på sången!
Men jag måste nog bli lite starkare då, jag måste skaffa mig något som skyddar, säger hjärtat.
Det är ju det vi gör nu, säger jag.

Och så kör vi en kvart till på crosstrainern, på gymmet, hjärtat och jag.

Jag såg att någon sökt på centrala differenser, och hamnat på min sida. Och jag tror faktiskt inte jag skrivit så mycket om det, inte det som jag tror att den som sökte på det ville veta i alla fall. Men jag kan ju faktiskt endel om det. Det var en central del av min lic-avhandling som handlade om just centrala differenser. Så jag tänkte att det är ju verkligen synd att jag inte delat med mig av det mer än i en obetydlig liten rapport (OK, ganska omfattande rapport, och inte fullständigt obetydlig) som ingen människa bryr sig om (ingen bryr sig mycket om i alla fall).

Såhär är det:

Alltså, om man vill diskretisera och räkna ut derivatan i tidpunkten t_i, så tar man differensen mellan tidpunkterna före och efter tidpunkten i. Alltså värdena vid tiden t_i+1 och tiden t_i-1. Klart!

Tur att man kan demonstrera så enkla saker.

Vad man ska ha det till?? Jomen, antag att du ska köra om en bil när du åker hem från jobbet, då kan det vara bra att räkna ut hur fort du kör i varje tidpunkt, så att du inte kör fortare än 110 km/h. Och då kan man använda den där formeln. Om polisen sen stoppar en och talar om att man kört för fort, får man tala om att man beräknat sin momentana hastighet med hjälp av centrala differenser. Och det kan ju hända att det är en viss differens jämfört med deras beräkning, de kanske använder upwinding eller nå’t så’nt, men då vet man i alla fall varför de påstår att man kört i 140 km/h.

Och det hade man inte vetat om man inte hade lite koll på differensscheman!

Den inre demonen ska få jobba idag. Jag undrar om den möjligen kan tänkas vara bra på att måla??

Den där delen med visdom gillar jag … jag undrar om jag kan tänka upp färgen på väggarna? Å andra sidan gillar jag att kladda, så det är inte nödvändigt. Det får bli så att den yttre demonen, dvs jag, målar medans den inre tänker ut en visdom eller två. Några särskilda visdomar som behövs tro??

En är soluppgång, och en är solnedgång. Vilken är vilken? Och varför??

Stora Son visar fortsatt stort intresse och intuition för matematik. Mammans hjärta fröjdas. Åt att han också får uppleva glädjen och fascinationen.

Det finns inget tal som blir fem, sa han, om man gångrar.
Jag lyssnade koncentrerat. Har han upptäckt primtalen?
Nej sa jag …
Inte sju heller, fortsatte han. Sen drog han glatt en förhastad slutsats. Det är så med alla udda tal!
Mamman fann det nödvändigt att försöka lära ut “motbevistänkande“, och ställde den ledande frågan:
Men är det inget som blir nio då?
Jo, det var det ju. Slokörad såg han sin teori gå i kras.
Men inte elva, och inte tretton, lyste han upp.
Kan det vara så med några jämna tal, att det inte går att gångra? frågade jag … (jag måste ju få veta hur han tänker!)
Hmm … nej, av jämna tal blir det ingen kvar i mitten, sa han (det var så han upptäckte förekomsten av jämna och udda tal som femåring … endel tal går att dela jämnt, andra blir det en kvar i mitten om man försöker dela dem jämnt). De går att gångra med två.

De talen som det inte går att gångra till, som fem och sju till exempel, kallas primtal, sa jag. Och vi log mot varann, han förstod att han förstått något, och jag förstod och gladdes åt den upptäckt han gjort.

Det spelar ingen roll att primtalens gåta varit känd i ett par årtusenden, glädjen hos en åttaåring som anar och förstår ett samband är oändligt mycket större än att hitta det hittills största primtalet!

Justja, skulle ta och läsa lite om nobelpriset i fysik. Hm, ett pris i stil med vad jag gillar, färger! 15 decimalers noggrannhet i frekvensupplösningen. Här snackar vi inte rött och blått, eller kantiga RGB-koder. Nej, här snackar vi rött och och femtoblårött, ungefär. Antalet färger går mot oändligheten i limes, där fick vi några till. Å andra sidan kan det hända att både ljushastigheten och Heisenberg vill ha ett ord med i laget angående färgernas oändlighet.

Men, nobelpriset kommer också att innebära ett uppsving för användningen av laservattenpass … laserfärgpass … laseravvägningsinstrument. Det är bara att välja färg, och därmed upplösning! Vill man mäta på en centimeter när eller på en mikrometer när? Blått eller gult? En revolution för oss hemmasnickare! Nu kommer ingen gardinstång mer att hamna snett, tavelraden kommer att vara jämnare än den rätaste linje! Och vaddå snören för att hänga upp lodet vid tapetsering!?! Nej, rosa ljus och tapetskarvarna kommer följa gravitationen till punkt och pricka!

Ett folkligt nobelpris helt enkelt!

Det fanns ägg i kylskåpet, med utgångsdatum igår. Och smör som också borde användas upp. Och mörk choklad med sistadatum om några dagar. Min nya elvips hade jag inte testat, och inte springformen heller.

Och Siv skrev om kladdkaka. Och som den problemlösare jag är, van att inhämta information och bearbeta och vidareutveckla och dra egna slutsatser, insåg jag att om jag slår ihop alla dessa pusselbitar, säger de: Baka en kladdkaka då!

Så det gjorde jag. Den blev goooood!

När man väntar på att datorn ska räkna färdigt, kan man greja lite, bara för det är kuligt.

Som utomstående (dvs icke-skånsk) betraktare ser jag med stigande förvåning på de ritualer och den mystik som omgärdar den mytomspunna spettekakan. När halva Skånemässan (i tid och rum) upptas av en tävling i spettekaka, så förstår man att det inte är salami, eller ost, det är frågan om, utan en rätt ägnad den skånska nationalsjälen. En rätt som förklarar kynne och språk, och är tyngd av historien. Och man frågar sig hur den bevarat sin ställning till vårt århundrade, man frågar sig varför och hur den egentligen kommit till.

Eftersom en sådan intrikat och komplex fråga inte kan besvaras av en inhemsk invånare i nämnda landskap, pga de sentimentala och subjektiva känslor i ämnet som varje skåning har, tar jag mig an den grannlaga uppgiften att reda ut begreppen, förklara dåtid, nutid och framtid för spettekakan, samt försöka göra en analys av dess mytiska väsen. Här kommer att framföras en ny teori som på ett elegant sätt knyter ihop några märkliga myter i den skånska historien.

De första arkeologiska fynden av fossil spettekaka gjordes vid Ale Stenar på 1910-talet, och fyndet daterades till 8000 år fK. I samma grav som spettekaksfyndet hittade man ett stenhjul och femtiosju skelett från döda fransmän, samt ett par kilo äggskal och fossil sockerbetsblast.

I snart 100 år har historikerna arbetat med det förbryllande och fantasieggande materialet utan att komma fram till så mycket som en smula av sanningen. Jag som är analytiskt, matematiskt och kreativt lagd, ser givetvis sanningen på ett ögonblick, alltid, om ni frågar mig, och vill gärna generöst dela med mig av den. Såhär är det nämligen:

Då, på 8000-talet före Kristus, var Skåne en ö mitt i havet mellan Danmark, Frankrike och Sverige (man ser det i flaggorna, det danska röda och vita går igen i det röda och vita i den franska flaggan, vars blå färg återfinns i den svenska, som lånat sin gula färg till den skånska flaggan, som tagit det röda från Danmark och Frankrike. Voilá). På ön bodde några skåningar, och det var ett paradis eftersom det var den enda plats på jorden där det växte sockerbetor. På våren kom gässen flygande från något ställe som låg bortom Frankrike, förmodligen Jupiter eller Pluto eller så. De, gässen alltså, landade på den skånska ön och lade en massa ägg där. Mathållningen var, trots ingredienserna, något ensidig, med sockerbetor, ägg och fisk.

Drottningen, som härskade på den skånska ön, var väldigt svag för de sällsynta fransmännen som då och då kom till ön, men kungen tyckte de var äckliga att äta. Och detta var en källa till ständiga konflikter och slitningar i det lilla kungariket. När fransmännen kom till ön för att försöka belägra den, ville drottningen koka soppa på dem, men kungen ville skicka dem till fångläger i Danmark. Kungen lyckades skicka många fransmän till Danmark innan drottningen, vars list var stor, kom på ett sätt att lägga vantarna på fransmännen före kungen. Hon kom nämligen på att om hon grillade fransmännen på spett och ringlade en deg av ägg och sockerbetor över spetten, och serverade dem som kaka, spettekaka, fick hon den alltid lika godissugne kungen att äta fransmännen med god aptit.

Metoden var så framgångsrik att drottningen inte hann med att äta upp alla grillade fransmän som kom till ön, och de skrymmande fransmännen, inbakade i äggdeg, användes därför även till andra rituella uppgifter i samhället. Bl a byggde man ett solaltare av särskilt ståtligt bakade exemplar

Åren gick, kungariket dog ut, och landhöjningen gjorde så att Skåne förenade sig med övriga Sverige. Och det är resterna av denna kultur vi idag ser vid Ale Stenar, som alltså i själva verket består av fossila spettekakor. De många fransmännen som hamnade i Danmark visar sig numera endast i språket, som om man får tro nedanstående referens är att betrakta som grötpåverkad ädelfranska.

Och varje år, första helgen i oktober, hedras minnet av denna obskyra kultur genom spettekaketävlingen på Skånemässan!

Må ädlaste spett vinna!

Referenser:
Spettekakor på Skånemässan
Skånsk historia del 3