Trilog

Bevis på färgmatchningen vid lunchandet med Siv, liksom bevis för att färgerna för dagen var de som beräknades i morse:

I vanlig ordning tog vi god tid på oss, på den libanesiska restaurangen med väldigt god mat (ingen har så’n koll på lunchrestauranger som Siv). Det var många ämnen som skulle avhandlas, det är ju så när tjejer träffas. Mycket tjejsnack liksom. Och det vet man ju vad det handlar om, då!

Just det, viktiga saker, som Privata Affärer och hur människor hanterar överskott i handelsbalansen. Vi filosoferade över det allmänna intresset för företagande och speciellt djurhållning. Lite om katter naturligtvis, och endel om söta barn.

Ja, och så det allmänna informationsbytet givetvis, och så ett litet snack om en intressant formel:

Med andra ord, trevligt som vanligt!

Dagen har två möjliga approacher:

Jag är frusen och skinnet gör ont, och det är säkert svinkallt och ruggigt ute
Smaksinnet är borta, luktsinnet är borta, bihålorna knakar och bubblar, ögonen svider
Jag är vrålförkyld och egentligen borde jag sura i sängen hela dagen

Känner mig lite hängig i kroppen kanske, det blir skönt att komma ut i frisk höstluft
Lite täppt i näsan och lite ont i halsen, gott med varmt te och grapefrukt då
Jag är nog lite förkyld och får väl ta det lite lugnare idag så går det över

Jag vet ju redan min inställning, jag tänkte bara att jag ska bevisa den, så därför tar jag och testar båda inställningarna i Håkans textsummeringsprogram:

Första texten ger: [847 877 641]
Andra texten ger: [904 780 778]

En normeringsfaktor bör appliceras, och den är 0,05 i det första fallet och 0,25 i det andra fallet (Picard-Wellingtons teorem). Vilket ger:

Första texten: [42 44 32]
Andra texten: [226 195 195]

Och i färg:

Första texten

Andra texten

Inställningen är bevisad, den nedre stämmer med färgen på min polotröja !