Trilog

När jag var liten bodde min bästa kompis och jag sådär 100 meter ifrån varann, och vi hade våra rum så att vi kunde se varandras fönster. Vilket givetvis var som gjort för kommunikation. På den tiden fanns inte datorer hemma hos alla på samma sätt som idag, så enda chansen att kommunicera när man var inomhus var och en hos sig, var att använda telefonen, eller skrivbordslampan. Morse-alfabetet kände vi inte till när vi var tio år, så vi hittade på ett eget alfabet, och så blinkade vi korta meddelanden med lamporna till varann. Det var ju inte helt störningsfritt, naturligtvis, ibland blåste det så att trädens grenar gjorde blinkandet tvetydigt, ibland körde lastbilar förbi och liksom snodde vissa blink.

Och nu läser jag att denna teknik, möjligen i något förfinad form används för oforcerbar kryptering! Nämligen så kallad kvantkryptering!

kvantkryptering, kvantkryptografi, användning av metoder grundade på kvantmekanik för att åstadkomma säkra kommunikationssystem, framför allt metoder för att etablera oforcerbara krypteringsnycklar. […] Kvantkryptering är en metod att etablera en sådan krypteringsnyckel i den meningen att varje försök att avlyssna kommunikationen ofelbart avslöjas.

Om man försöker avlyssna så ändras “kryptokvanta” (fotoner), och det märks! Precis som när grenarna kom ivägen för våra lampblink!

Jag funderar på att använda denna teknik igen, för att lösa problemet med lösenord och krypteringsnycklar. Det finns nämligen ett problem med dem. Problemet med att komma ihåg dem. Efter några om och men lyckades jag med krypteringen av mitt lilla trådlösa nätverk. Med en kodnyckel enligt ett eget litet system. Mina system för lösenord är vanligen statiska eller stokastiska, och för de stokastiska måste jag skriva upp lösenorden. Men det har jag också ett fiffigt system för, jag skriver lösenord och kodnycklar på olika lösa lappar som jag lägger här och var i huset, tillsammans med annan information. Det kan vara tillsammans med telefonnummer eller kom-ihåg-listor eller mått på något. Jag brukar inte skriva var någonstans lösenordet går heller.

Så på det hela taget har jag ett ganska säkert system, förutom det ytterst lilla problemet att det kan hända att jag glömt var lappen med just det lösenordet ligger. Det problemet har jag löst på det sättet att jag sällan slänger några papperslappar. Det kan ta tid att leta fram, men jag är nästan alltid förvissad om att lappen finns - någonstans! Och om jag har svårt att hitta, borde skurkarna också ha svårt att hitta.

Men kvantkryptering låter onekligen som en attraktiv metod för att hålla papperslappshögarna i huset på ett minimum! En metod för ordning och reda, helt enkelt.