Trilog

Universum, betraktat från en måne, tycks rotera med en fruktansvärd hastighet. Ja, så att alla konturer försvinner och allt går i varann, och det blir som en kontinuerlig röra bara (som tvätten som hamnar utslätad på tvättmaskinstrumman efter centrifugeringen). Det måste ju vara en relativistisk effekt av något slag. Alltså kanske inte precis i tvättmaskinen, det vet man ju i och för sig aldrig, men det var närmast universum jag tänkte på. Till och med människors prat verkar smeta ut sig på liknande sätt till en ljudmassa utan urskiljbara ord med mening, och så ska man försöka passa in ett ord här och där på chans, hur bra går det, jag bara undrar?! Detta märkliga tillstånd kanske beror på att det är runt midsommar nu och ljuset vänder så det blir konstiga randvillkor i banans periferi?

Och jag tänkte att det här är verkligen inte roligt, jag måste göra något! Jobbet är ett lämpligt område att göra något på, för där är det ändå alltid så mycket att göra, så det är bara att rycka tag i något roligt och göra det klart. Idag bestämde jag mig för att jag ska jobba på min karriär som guru. En guru roterar inte, det hör man på namnet, för isåfall skulle det heta gyro. Jag har inte planerat för den på ett tag, gurukarriären, utan låtit det gå lite som det går, liksom. Den, karriären, har fått arbeta sig fram själv. Och så kan man ju inte ha det, eller så kan man det, nej, man måste ju vara lite aktiv! Vidta mått och steg och åtgärder. Idag har jag vidtagit följande mått:

1. Initierat forskningsprojekt
2. Bjudit in mig själv till ett intressant och strategiskt möte
3. Ansträngt mig att tänka ut fiffiga analyser till min studie

Och när man har gjort så mycket, ja, jag har inte bara ansträngt mig att tänka ut analyserna, jag har till och med genomfört dem, då kan man väl få fika en stund? Även om man tänker bli guru?

Uppdatering: Ett karriärsplaneringstips speciellt för kvinnor!