Trilog

Universum, betraktat från en måne, tycks rotera med en fruktansvärd hastighet. Ja, så att alla konturer försvinner och allt går i varann, och det blir som en kontinuerlig röra bara (som tvätten som hamnar utslätad på tvättmaskinstrumman efter centrifugeringen). Det måste ju vara en relativistisk effekt av något slag. Alltså kanske inte precis i tvättmaskinen, det vet man ju i och för sig aldrig, men det var närmast universum jag tänkte på. Till och med människors prat verkar smeta ut sig på liknande sätt till en ljudmassa utan urskiljbara ord med mening, och så ska man försöka passa in ett ord här och där på chans, hur bra går det, jag bara undrar?! Detta märkliga tillstånd kanske beror på att det är runt midsommar nu och ljuset vänder så det blir konstiga randvillkor i banans periferi?

Och jag tänkte att det här är verkligen inte roligt, jag måste göra något! Jobbet är ett lämpligt område att göra något på, för där är det ändå alltid så mycket att göra, så det är bara att rycka tag i något roligt och göra det klart. Idag bestämde jag mig för att jag ska jobba på min karriär som guru. En guru roterar inte, det hör man på namnet, för isåfall skulle det heta gyro. Jag har inte planerat för den på ett tag, gurukarriären, utan låtit det gå lite som det går, liksom. Den, karriären, har fått arbeta sig fram själv. Och så kan man ju inte ha det, eller så kan man det, nej, man måste ju vara lite aktiv! Vidta mått och steg och åtgärder. Idag har jag vidtagit följande mått:

1. Initierat forskningsprojekt
2. Bjudit in mig själv till ett intressant och strategiskt möte
3. Ansträngt mig att tänka ut fiffiga analyser till min studie

Och när man har gjort så mycket, ja, jag har inte bara ansträngt mig att tänka ut analyserna, jag har till och med genomfört dem, då kan man väl få fika en stund? Även om man tänker bli guru?

Uppdatering: Ett karriärsplaneringstips speciellt för kvinnor!

Detta är historien, baserad på Trilogens sökträffar:

Det gör ont i huden på Blue-Eyes Ultimate Dragon när han drar på sig walkingskorna för att dansa små grodorna med barnen. Att baka surdegsbröd kan inte vara en definition på satanist, det är ju snarare ett helgjobb. En liten smula kärlek, yesyesyes, deklameras i en sommardikt, eller var det något om det i Melodifestivalen kanske?

Men dagens ungdom vill ju färglägga midsommar som sommarpyssel, mer troligt än att de vill jobba som ordningsvakter, skriva limmerickar eller söka jobb som tolkar. Nagelteknologen spår i händer, är det en definition av vetenskap eller av kaosteori? Det kräver nog en kind of intelligens, eller synestesi för att ge svar om geomagnetiska stormar och norrsken.

Jag var alltid kvinnlig när jag ville gjuta i betong, och rent änglalik när jag utforskade grundämnena i Zlatans DNA, eller jobbade med dipoler, kleins flaska eller annat matematiskt pyssel. Var är förresten funktionsspecifikationen för riemannhypotesen, och vad är sant om linjäritet? Det är som att göra en pärlväv eller byta fälg på bilen. Att sy gardiner själv kanske någon tycker är som en diagnostisk test i matematik, men detta är ju inte en vetenskapsblogg.

Att rita en gris kan vara som att trixa på en studsmatta, för att inte tala om att nackdelarna med kärnkraft kan ge ryggskott när man tittar på mjölkpaketets typsnitt eller Martin Stenmarcks movie.

Vetepåsens exponentiella funktion kan absolut inte tävla med bladglans som en normalfördelad naturkatastrof, men Zlatans mamma kan konsten att förlora coola navkapslar likväl som vikta kuvert. Snusförnumstiga mikropauser i vardagslivet handlar varken om sodomi eller popcornlåtar, men ett utsökt universum med broderade tomtar och män av medellängd.

Och matmagasinets recept på lax får avsluta denna trilog: Laxmacka.