Trilog

Förvirrad, oordnad, rörig, kaotisk, oredig, vilsen, förbryllad, konsternerad. Så kan man ju vara ibland. Omgivningen höjer på ögonbrynen åt ens märkligt transformerade förnuft. Men det är ju bara roligt, hur kul skulle det vara att ha samma system alltid?!

Det här är en enkel schematisering av ett system, vem-som-helst, t ex jag (det är jag som är A alltså):

Systemet A har en viss parameteruppsättning. Sen reagerar systemet dels på insignaler, u(t), och dels på omgivningens brus, e(t). Och så blir reaktionen, utsignalen, y(t). Enkelt och lättöverskådligt, eller hur?

Vi säger att utsignalen ser ut såhär:

y(t) = a₁y(t-1)+a₂y(t-2)+u(t)+e(t)

t är tiden, och t-1 resp t-2 ett respektive två tidssteg bakåt.

Så vad kan hända egentligen? Beroende på parametrarnas (a_n) värden, eller brusets, e(t), beskaffenhet, kan utsignalen, y(t), se väldigt olika ut, även om insignalen, u(t) , är densamma. Här är några exempel:

Och då inser man ju genast att omgivningen höjer på ögonbrynen! (Man kan se i bilden vilken höjd på ögonbrynen som åstadkoms med olika typer av förändringar, den nedersta är ett normalt ögonbryn).

Men jag tänkte, att dessa systemförändringar, hur temporära de än må vara, måste man ju kunna använda till något annat än att få folk att höja på ögonbrynen! Man borde kunna använda dem till att åstadkomma fantastiska tankar och epokgörande idéer! Så det ska jag göra nu. Man får ju välja, förvirring och fantastiska idéer. Eller normaltillstånd och genomsnittliga idéer. Pest eller kolera !