Trilog

Stora Son var motsträvig vid nattningen, inget skulle han göra själv. Mamman, dvs jag, skulle borsta tänderna. Jag vill att han ska lära sig själv, då jag misstänker att ett visst mått av lathet bakom den handfallna attityden. Jag kan inte, sa han med eftertryck. Du vill inte, sa jag. Jooo, det vill jag, men jag kaaaaaan inte, vrålade han ännu tydligare. Man kan allt man vill!, kvittrade mamman käckt. Då vill jag ha ögon i nacken, kan man få det kanske?! frågade han triumferande. Och vad skulle jag svara på det?! Skrattade gjorde jag, och hjälpte honom med tänderna … Jag måste hitta på en bättre strategi !

Popcorn är ju roliga, inget popcorn är det andra likt:

Undrar vad som bestämmer popcornets form? Finns det en popcornformel? Jag skulle tro den beskrivs av kaos. Undrar vilken energi som krävs för att spränga det lilla majskornet? Det måste ju bero på både form och skalstyrka på något sätt. Popcorn i micron är en attraktion i sig, både ljud och bild. Jag kommer ihåg när man var yngre och poppade i kastrull, det var alltid kul om man hade i för mycket korn och locket “växte” … Ibland poppar jag popcorn i kastrull fortfarande, av nostalgiska skäl.

Titta bara, hetta, olja och sprängkraft. Dramatiskt så det förslår:

Popcorn: (mängd av) majskorn som uppvärmts tillsammans med matolja och därvid sprängts och äts tillsammans med salt som ett slags snask: barnen satt framför TV-n och åt ~ och drack cocacola.

Nåja, det blir inget slaskande med coca-cola framför TV:n i det här huset …

Och här har vi, ta-ta-dam, Miss PopCorn 2004:

Från PopCornfestivalen.