Sommar i deltakvadranten
Kommer universum att expandera i all oändlighet, eller kommer det att kollapsa? Ingetdera, det blir istället en Big Rip på slutet. Någon slags mörk energi, fantomenergi, som gör att expansionen expanderar ännu mer, och på slutet “That’s when the cosmic repulsion gets up to the tensile strength of our bodies and tears us apart. It’s unlikely, but it can’t be proved impossible.” Dramatiskt va’?!
Om den där fantomenergin finns, så blir Star Trek-maskhålen, genvägar i tid och rum, lite mer troliga, påstås det. Och det vore väl trevligt, semester i deltakvadranten någon?
Men, aldrig får man vara riktigt glad, för då visar det sig förstås att de, maskhålen, inte är att lita på riktigt. Man är nämligen inte garanterad att komma ut vid samma ställe i tid och rum varje gång man använder maskhålet?! Och hur ska det då gå med återresan från deltakvadranten? Man kan ju hamna varsomhelst! Tänk om man hamnar på förra årets olidligt tråkiga Strategidag när man kommer tillbaka, istället för på någon solig strand, den som jag tänker jag ska ta en eftermiddags-tripp ifrån?
Medans man funderar på riskerna med maskhålen och tiden och rummet, så kan man ju titta på den här bilden, med tre av Jupiters månar:
Io är den vita i mitten, Ganymede den blå, men Callisto ser man bara skuggan av, häftigt va’?!