Trilog

När man befinner sig i chocktillstånd behövs det att vardagliga rutiner fungerar som vanligt. Om de inte fungerar som vanligt blir de som stora hinder som blockerar alla försök till lösning av de upptornande problemen. En viktig vardaglig rutin som måste fungera är ständig tillgång till hårsnoddar.

Dagen började lugnt, jag fortsatte stryka på min anti-stresslista, ringa kundens specialist, leta bland gamla filer och skicka resultat till kollega, svara på kommentar på den rapport jag skickade igår. Men, sen körde det ihop sig. Granskning. Det är inte min favorituppgift, men är man specialist så är man, då får man leva upp till det då och då och granska vad andra försöker åstadkomma på området. Så jag började med rapporten. Och vad gör man när man känner att man skulle vilja skriva om redan första meningen?! Jo, man stålsätter sig inför de resterande fyrtiosju sidorna. Man upprepar mantrat “man uttrycker sig på olika sätt, man uttrycker sig på olika sätt, man uttrycker sig på olika sätt”. När man har lästa om meningarna i första avsnittet tio gånger upprepar man mantrat “man får uttrycka sig som man tycker är bäst, man får uttrycka sig som man tycker är bäst, man får uttrycka sig som man tycker är bäst”.

När man sen får den andre granskarens kommentarer, ett trettiosidigt dokument, och inser att det är mer än tekniska kommentarer som ligger bakom dem, vilket kräver både medling och synkronisering av mig, och man dessutom blir påmind om en annan granskning som man har glömt bort att man ska göra, det är då man hamnar i ett chocktillstånd, sk RSS (Review ans Synchronize Syndrome). Då är det dags att kavla upp ärmarna. Och det är då man skulle behöva den där hårsnodden.