Stokastiska processer
Utan att jag egentligen vet hur det går till, händer det alldeles för titt och tätt, att jag hamnar i protokollskrivarsituation. Min vackra handstil brukar det påstås, men det har gått upp för mig att det är ett svepskäl, eftersom protokollet ändå ska skrivas i något ordebehandlingsprogram till slut, och den enda som får njuta av handstilen är jag och jag är ju tokvan vid den. Jag skulle hellre se någon annans handstil faktiskt. Kan det möjligen vara min förmåga att se och strukturera information på ett logiskt och koncentrerat sätt, som gör att jag ofta får frågan? Och då tänkte jag att det är ju kul att jag lyckats lura i folk den förmågan.
Men, varför säger jag ja till att skriva protokollen?! Det undrar jag varje gång jag ser ett gäng papper med anteckningar och ska gissa mig till vilket av dem som beskriver det möte jag ska skriva ett protokoll från …
Att välja anteckningar till protokoll är ett exempel på stokastiska processer till vardags. Ett annat exempel är att det kan dundra in fem åttaåringar precis i fikatid och ett antal bullpåsar extra plötsligen måste trollas fram ur frysen. Undrar hur det blir när de blir tonåringar …?!