En egenskap som krävs i mitt jobb, och säkert många andras, är viss immunitet mot stress. Krävs och krävs förresten, men det är i alla fall praktiskt med lite immunitet. Stress finns i luften i form av så kallade stressmoln. Om man springer in i ett så’nt infekteras man av stress. Smittan kan vara mer eller mindre allvarlig. Långa, grundliga studier, och systematiskt empiriska undersökningar har gjort att jag utarbetat förmågan att undvika stressmoln till en ren konst. Jag ser dem komma, stressmolnen, virvla omkring som tornadon i kontorslandskapet och sätta klorna i intet ont anande, försvarslösa ingenjörer. Det får ingenjörerna att studsa upp från sina stolar, yra omkring och kräva granskning av rapporter genast eller att möten om något hålles inom en kvart (ja beslut måste givetvis fattas också).
Idag råkade jag vara mindre uppmärksam, ett stressmoln (kanske de utvecklas och blir resistenta mot mina utarbetade metoder?) attackerade mig plötsligt och vips fann jag mig yra omkring, i mitt fall till kaffeautomaten, under tiden som hjärnan smattrade fram listor på vad som borde göras samtidigt som den visade mig kalendern (dumt med simultanförmåga insåg jag, jag måste lära mig att stänga av den ibland) så jag riktigt såg hur antalet aktiviteter som bör klaras av vida överskrider den tid som är kvar till midsommar.
Så vad gör man då? Man tar fram plan B förstås!
Plan B är att göra en lista. En lista på vad som ska göras. Men inte vilken lista som helst. Målet med listan är att den snabbt ska klaras av, och ge en illusion av gediget och effektivt arbete. Därför måste man noga välja aktiviteter att sätta upp på listan. Det kan inte stå: utveckla ny metod att analysera experimentella data, inte ens om man faktiskt håller på med det. Nej, för det tar lång tid, och det kommer man inte att bli klar med under det här året. Alltså bidrar det till ökad stress i just det här fallet, även om det vanligen bidrar till minskad stress eftersom det är rogivande att fiffla med ekvationer och små beräkningsprogram. På listan ska det stå: svara på mail från projektledare B, svara på mail från specialist W, skicka preliminär rapport till N-gruppen, delta i möte och bidra med åsikter, hitta på något att tycka till om, maila till projektdeltagarna och kräv dem på rapport om framdrift, skicka rapport för granskning till kollega K, hitta på en idé till ett utvecklingsprojekt och skicka till chef L, och liknande uppgifter. Det viktiga är att det är snabbt avklarade uppgifter, att de är många och att man har dem uppskrivna på en lista, helst skriven med rött bläck så det riktigt syns att man stryker dem en efter en. Tar det för lång tid att svara på mailet från projektledare B, så kan man maila att man svarar senare. Det är en snabbåtgärd som också gör att man får stryka på sin lista.
Är man fortfarande stressad efter dessa illusionära åtgärder, finns det ytterligare två knep kvar att ta till för att defintivt mota stressen. Den ena åtgärden är att äta lunch vid skrivbordet, det funkar oavsett om man betar av sin lista eller får för sig att göra något annat. Det andra är att ta en macka ur automaten på sen eftermiddag och sitta vid skrivbordet och äta, det ger också illusion av att man jobbar lite extra. På samma sätt som vid lunchen fungerar det oavsett om man verkligen betar av sin lista, eller om man t ex, rent hypotetiskt givetvis, skulle få för sig att blogga.
!
!
