Trilog

Jag gick en sväng genom Stora Sons skola imorse när jag lämnade honom. Skolan växer och är just ombyggd och tillbyggd. Det är inte som när jag gick i skolan, korridorer med klassrum till vänster och fönstervägg till höger och rader med krokar för jackorna. Nej, det är kringelikrokia korridorer och små studierum och tre matsalar och cafeteria och klassrum huller-om-buller och fritidslokaler och datorhörnor och bibliotek. Och barn i alla åldrar, från sex år till femton. De små barnen springer med gympapåsar tillsammans med föräldrarna. De stora barnen (oj, barnen får man nog inte skriva ) sitter i klungor, och tjejerna fnissar och killarna är högljudda med spruckna röster, och keps. Lika men ändå så annorlunda!

Men det luktar likadant, det luktar skola! Det luktar engelska glosor och mattetal, anteckningar och sudd. Och bläddrade böcker med kantklotter. Det luktar prov och läxor, och fysiklaborationer. Det luktar kreativt och trivsamt.

Då kommer lärarna ut från morgonmötet, i samlad tropp, koncentrerade, redo och laddade för dagen, såhär:

Och jag tänker på vad de pratat om på morgonsamlingen, de har nog lyssnat på rektors peppning:

Sen pratade de om genomförandet av niornas specialarbeten, hur de kunde stödja deras kunskapstörst:

Mentorerna hade egen genomgång och pep-talk, de fördelade och la upp dagens batalj med de bångstyriga och vetgiriga barnen:

Ja, tänkte jag. Trots pysslandet de ägnar sig åt i första klass, det är en bra skola! Lärarna är i alla fall riktiga hjältar!

Städar undan saker på jobbet. Betar av. En person ringde och frågade efter den officiella utgåvan av ett dokument jag skrivit. Vad-för-något-sa-du? Har-jag-skrivit-det? När-då? Det hade jag inget som helst minne av! Jajo, OK, det hade kanske varit troligt, eftersom det hör till mitt område, men ändå. Just det där kom jag inte alls ihåg! Hur är det möjligt? Jag har en liten misstanke, och det är för att det faktiskt handlade om en ganska trist grej, hur man ska får ett program att räkna ut det jag vill, alltså detaljer, kravpecifikation, funktionsspecifikation. Blää. Det var därför jag glömt det. Och jag hittade dokumentet på min hårddisk under det förmodade namnet också, mycket märkligt!

Men, egentligen öppnar det nya möjligheter, om man tänker på det! Om jag har glömt att jag skrivit det, borde det ju innebära att med lite övning kunde jag skriva så’nt utan att tänka på det, medans jag skriver? Det är faktiskt bara en liten utvidning av att glömma bort strax efter. Då kunde jag skriva så’nt jag måste medans jag tänker på så’nt jag vill! Det måste ju faktiskt vara visionen och det ultimata målet för alla övningar av simultanförmågan!