Dag av handling
Shopping är ju kul. I själva begreppet shopping ingår att det ska vara strosande och planlöst. Inget särskilt man behöver utan man ska liksom bara trilla över grejer man plötsligt inser att man inte kan vara utan. Det är själva kärnan i shopping. Så snart det finns det minsta lilla behov inblandat förvandlas shoppingen till handling.
Barn växer. Det är ett känt fenomen. Trots det brukar det komma som en överraskning för mig, sådär två gånger om året när man växlar mellan höst-/vårkläder och vinterkläder, att de små trollen inte är lika små som de var förra gången de använde just de där kläderna. Om man har tur har de inte vuxit ur precis allt heller, utan de kan ha något ett tag till, och lillebror kan ärva av storebror.
Jag håller på att plocka undan overaller och ta fram vårjackor och överraskningen kom punktligt, de har vuxit sen i höstas! Otroligt! Igen! Mycket! Alla tre! Otur! Då finns det bara en sak att göra, utryckning. Färden ställdes till grannstaden. Lilla son lider av stor beslutsångest, en egenskap han delar med sin mamma, och vi fick grundligt gå igenom varje butik innan en jacka kunde inhandlas. Tyvärr behöver han ytterligare en, men jag behöver återhämtning, så det tar vi en annan dag. Resten kunde köpas någorlunda effektivt.
Men man ska se det postitiva i allt, det var ju i alla fall inte lördag efter lön.
Visst är det sjukt…att de växer. Kläderna blir fler men inga passar, och då måste man skaffa sig ännu fler (som de växer ur).
Comment by Johnny — April 16, 2005: 15:07:13 @ 15:07:13
Otur var ordet, sa Bull. Jag har visserligen inte begåvats med egna barn (ännu?) men jag tror att mina fötter växer. Varför skulle de annars börja titta ut genom små (nåja) hål framme i tån när man tar fram dem ur garderoben efter ett halvår?
Från en hobbyfotograf till en annan: Man se det positiva i allt, åtminstone diabilder!
Comment by Håkan (hakke) — April 16, 2005: 15:24:23 @ 15:24:23
Ahh… Så jag läser… jag trodde först att man måste skaffa fler barn som är tillräckligt små för de urväxta kläderna. Men det eliminerar ju ändå inte problemet med de (med tiden allt fler) barn som är för stora för alla befintliga kläder förstås. Om man inte gör dem (kläderna, inte barnen) extremt elastiska. Jag hade en gång (i cirka tioårsåldern eller så) ett par sandaler med den egenskapen - de töjde sig vartefter mina fötter växte. Jag höll aldrig på att bli av med dem (sandalerna - fötterna sitter ännu där de ska), år efter år gick jag i sandaler som var aningen för stora och jag växte aldrig ikapp. Monstren verkade inte gå att slita ut heller, men under en vinterförvaring lyckades jag till slut få dem att “komma bort”. Jag har inte ägt ett par sandaler sedan dess och än i denna dag går jag omvägar runt sandalhyllan i skoaffärerna.
Comment by Skrubben — April 16, 2005: 16:22:33 @ 16:22:33
Johnny: Ja, det är lustigt! Och så tycker jag de redan har krav också på vad det ska vara!?! Jag tycker det är lämpligare att jag bestämmer vad som är praktiskt och bra
!
Skrubben: Jag har insett att fler barn bara löser problemet kortsiktigt
. Elastiska kläder vore en lösning, men man vill ju inte ge sina barn samma traumatiska erfarenheter som du har fått av sandaler *asg*!
! Diabilder är välidgt positiva 
!
Håkan: Jag tror att anledningen till dina strumpbekymmer är just det att du ska träna för barn
Comment by thebe — April 16, 2005: 19:26:49 @ 19:26:49