Trilog

Jag tänkte på några olika saker. Dipoler, vårsådd och andra ordningens (regler-)system. Jag kunde först inte riktigt lista ut vad de har gemensamt, men något måste det vara eftersom jag tänkte på det ungefär samtidigt i tre parallella världar. Men efter en stund var det ju alldeles uppenbart! Pinsamt att jag var tvungen att tänka efter nästan. Såhär är det:

Vårsådd, jag tänkte så persilja, eftersom jag är vansinnigt förtjust i det. Och när man sår något måste man vattna för att det ska kunna växa. Och vattenmolekyler är ju dipoler, de är liksom lite polariserade i laddningen med en negativ del och en positiv del, men som helhet en oladdad partikel. En elektrisk dipol ger upphov till elektriska fält och en magnetisk till ett magnetfält. Mikrovågsugnen utnyttjar vattnets dipolegenskaper. Dipol, monopol, interpol, pol. Poler och nollställen bestämmer vilka stabilitetsegenskaper ett reglersystem har. Ett andra ordningens system har bara två poler, ett komplexkonjugerat par eller två reella. Och placerar man polerna på ett olämpligt sätt blir systemet instabilt. Det är ju inte bra. Det är som att man skulle vattna persiljan som en tok, och så skulle den börja se ut att må lite dåligt och så vattnar man ännu mer, och så mår den sämre, och så öser man vatten över den, och sen dör den. Ett typiskt exempel på ett instabilt system.

Japp, så hänger det ihop med vårsådd, dipoler och andra ordningens reglersystem. Självklart sammanhängande och uppenbart logiskt, som sig bör!

“När du genomför din bokning har du 7 minuter på dig för varje formulärsida innan bokningen tappar kontakten med servern.
Du har nu varit inne längre än den tiden och får börja om från början. “

Vaddå, får man inte fundera lite? Måste ju kolla lite tider och så. Det låter som Monopol Gå tillbaka till Gå Och var kommer de sju minuterna ifrån, det undrar jag! Inte står det i någon info-länk. Jag ska klaga! Jag vill veta om det är en siffra som är tagen ur luften, eller om den är vederbörligen vetenskapligt underbyggd medelst statistiska undersökningar under en försöksperiod. Vilken sannolikhetsfördelning som ligger bakom, är det t ex en Poisson-fördelning? Eller en hypergeometrisk fördelning, eller en binomialfördelning? Det kan ju inte vara en normalfördelning i alla fall, eftersom jag helt säkert beter mig som vilken normal bokare som helst och blir utslängd!

Akta er för månsnuvan “Det fina dammet som täcker himlakropparna kan vara lika farligt som asbest. “. Jag visste det! Dammet kommer från rymden! OK, då vet vi det. Då gäller det att anpassa sig till det. Det finns många satelliter i rymden, men jag tror inte de täcker in tillräckligt stort utrymme för att aptering av preci-vue-oskop ska vara en framkomlig väg att minska dammet.

Men som tur är finns det ytterligare en lösning! Nämligen gravitationen, den attraherande kraft som verkar mellan alla materiekroppar! Den formuleras som F = Gm₁m₂/r², där G är gravitationskonstanten (G=6,673·10^-11 m³/kg s²), m är massan för respektive kropp, och r är avståndet mellan dem. Om man nu kunde få alla dammpartiklar att liksom attraheras till varann, de gör de ju i viss mån och blir dammtussar, men jag menar effektivare dammtussar, typ en planet borde rymddammet kunna räcka till. Om man kunde det skulle dammproblemet för evigt vara löst. Dessutom skulle astronomerna bli glada att få fler himlakroppar att studera. Alla blir glada helt enkelt!

Nu är dammpartiklar för små för att attraheras starkt till varann, de har för liten massa för det, gravitationskonstanten är för liten. Som formeln ser ut nu alltså. Så lösningen på problemet skulle kunna vara att öka dammpartiklarnas massa, men det blir svårt. Att minska avståndet mellan dem är ytterligare en variant, men då måste man vara där och peta ihop dem på något sätt. Så den ultimata och enklaste lösningen är att öka gravitationskonstanten helt enkelt!

Bra, då är förutsättningar och mål klara. Då är det bara att tänka litegrann!

Jag gick en sväng genom Stora Sons skola imorse när jag lämnade honom. Skolan växer och är just ombyggd och tillbyggd. Det är inte som när jag gick i skolan, korridorer med klassrum till vänster och fönstervägg till höger och rader med krokar för jackorna. Nej, det är kringelikrokia korridorer och små studierum och tre matsalar och cafeteria och klassrum huller-om-buller och fritidslokaler och datorhörnor och bibliotek. Och barn i alla åldrar, från sex år till femton. De små barnen springer med gympapåsar tillsammans med föräldrarna. De stora barnen (oj, barnen får man nog inte skriva ) sitter i klungor, och tjejerna fnissar och killarna är högljudda med spruckna röster, och keps. Lika men ändå så annorlunda!

Men det luktar likadant, det luktar skola! Det luktar engelska glosor och mattetal, anteckningar och sudd. Och bläddrade böcker med kantklotter. Det luktar prov och läxor, och fysiklaborationer. Det luktar kreativt och trivsamt.

Då kommer lärarna ut från morgonmötet, i samlad tropp, koncentrerade, redo och laddade för dagen, såhär:

Och jag tänker på vad de pratat om på morgonsamlingen, de har nog lyssnat på rektors peppning:

Sen pratade de om genomförandet av niornas specialarbeten, hur de kunde stödja deras kunskapstörst:

Mentorerna hade egen genomgång och pep-talk, de fördelade och la upp dagens batalj med de bångstyriga och vetgiriga barnen:

Ja, tänkte jag. Trots pysslandet de ägnar sig åt i första klass, det är en bra skola! Lärarna är i alla fall riktiga hjältar!

Städar undan saker på jobbet. Betar av. En person ringde och frågade efter den officiella utgåvan av ett dokument jag skrivit. Vad-för-något-sa-du? Har-jag-skrivit-det? När-då? Det hade jag inget som helst minne av! Jajo, OK, det hade kanske varit troligt, eftersom det hör till mitt område, men ändå. Just det där kom jag inte alls ihåg! Hur är det möjligt? Jag har en liten misstanke, och det är för att det faktiskt handlade om en ganska trist grej, hur man ska får ett program att räkna ut det jag vill, alltså detaljer, kravpecifikation, funktionsspecifikation. Blää. Det var därför jag glömt det. Och jag hittade dokumentet på min hårddisk under det förmodade namnet också, mycket märkligt!

Men, egentligen öppnar det nya möjligheter, om man tänker på det! Om jag har glömt att jag skrivit det, borde det ju innebära att med lite övning kunde jag skriva så’nt utan att tänka på det, medans jag skriver? Det är faktiskt bara en liten utvidning av att glömma bort strax efter. Då kunde jag skriva så’nt jag måste medans jag tänker på så’nt jag vill! Det måste ju faktiskt vara visionen och det ultimata målet för alla övningar av simultanförmågan!

Förflyttad tjugo år tillbaka i tiden, till studietiden.

I vanlig ordning skulle vi hitta på något spektakulärt, vi gjorde det då och då. Att bygga ett jättestort tredimensionellt nät, 100x100x100 meter, av fiskelinor - två meter emellan - är ju ganska spektakulärt. Att sen hissa upp teknologer, i fiskelinor, som svävar i de inre kuberna i nätet är ju också ganska spektakulärt. Så det gjorde vi. Och sen skulle jag bara ta en tur med helikoptern, och fota det där från luften. Men jag råkade liksom komma för nära och släpa fötterna i nätet på ovansidan så allt kom i gungning. Men det höll som tur var, och det blev rätt häftiga bilder, även om jag fick skäll när jag landade tjugo meter från helikopterplattan och råkade bryta av ett av rotorbladen.

Det var nattens livliga, ovanligt sammanhängande, dröm. Vad betyder det, att jag faktiskt borde ta en kurs i helikopterflygning ?!

Nej nu får det vara nog med bubbel och glimtar här. Dags att vara ordentligt odiskutabelt oomtvistligt obestridligt oseriös. Tung liksom. Det finns ett problem som måste lösas, nämligen. Det är det här med dammets existens. För det första, varför existerar damm? Det är faktiskt helt ologiskt och orimligt har jag kommit på.

Såhär är det: Antag att det existerar någon form av momentan kosmisk jämvikt i systemet (det är universum i det här fallet). Det är inget orimligt antagande om man jämför tiden det tar att t ex dammsuga ett normalstort rum, fem minuter, jämfört med den tid som gått sen Big Bang, 13.7 miljarder år (dvs dammsugningen tar ungefär 70 profemto av universums livstid). Universum borde alltså bete sig ungefär kvasistationärt under den tid man dammsuger. Och om man accepterar att det finns väldigt små partiklar, som damm, så borde det finnas väldigt stora partiklar också, varför skulle partikelstorlek vara en diskontinuerlig egenskap med ett maximum, liksom? Och eftersom damm kan vara väldigt yttepyttigt, ungefär som i strängstorlek eller ännu mindre, oändligt smått, så borde det finnas partiklar som är oändligt stora. Men det gör det ju inte, för då skulle ju hela universum vara fullt av en enda jättestor partikel, och det är det ju inte. Och om vi nu återgår till den naturliga jämvikten, så innebär det givetvis att damm inte kan vara hur litet som helst, faktum är att damm som är mindre än 5 mm i diameter borde inte kunna existera (rimlig uppskattning tagen ur luften). Men det gör det ju! Det har jag sett, och det är ju helt orimligt! Å andra sidan har jag inte sett damm som är så litet att det inte syns, utan det verkar hålla sig i en olämpligt dammig storlek.

Hela lösningen, har jag kommit fram till, på den synbara dammparadoxen, står att finna i Heisenbergs osäkerhetsrelation. Ljuset studsar på dammpartiklarna, och når mina ögon. Men eftersom det inte går att bestämma exakt läge och riktning samtidigt, man stör ju dammet när man tittar på det, så kan man ju varken se exakt hur stort det är, det kan alltså variera mellan synbart och 5 mm stort, eller träffa det med dammsugaren med någon vidare precision. Vilket är förklaringen till att det fortsätter att existera.

Men det betyder ju, att om jag kunde uppfinna en apparat som hela tiden tittade på dammet med oerhörd precision, så skulle det ju bli jättelitet! Och så skulle inte jag se det, och därmed inte behöva dammsuga upp det!

Lördagsmorgon, lite lagom slappt sådär innan dagens aktiviteter drar igång. Vackert väder, men ännu lite för kallt att sätta sig på trappen med morgonkaffet. Då kan man ju till exempel slå sig ner vid datorn en stund istället och se vad bloggarna har hittat på. Låta sig roas litegrann. Men, vad är det här, väldigt lite uppdaterat!? Får det verkligen gå till på det sättet?

Inte ens efter att jag förvandlat Lilla Dotters igelkottdräkt till en gorilla, till dagens kalas (och sablarns vad bossigt det blev i köket av pälstyget) var det särskilt många fler uppdateringar!

Jag tror jag får lov att ta tag i det här. Upprätta bloggschema helt enkelt. Kan man inte pinga folk att pinga, tro? Det borde inte vara tekniskt komplicerat!

Kul test att förströ sig med:
Who’s Your Movie Star Double?

“Thebe, your movie star double is Cate Blanchett

An intellectual like you needs to be played by someone who understands how to be deep without being boring, someone who can grasp complicated subjects and make them seem clear cut, someone like Cate Blanchett. Whether bringing to life Elizabethan stories or playing an undercover WWII courier in Charlotte Gray, Cate has shown the world that being smart can be sexy.

Were you sometimes the kid in class who realized when the teacher made a mistake — even if you didn’t always point it out? Now that you’re grown up, it wouldn’t surprise us if you still liked the challenge of banter or enjoyed staying up late talking about the latest in political, social, or celebrity circles. Your glamour comes from your head first and radiates out through your looks. Cate’s a natural to star as you because she, like you, has a good head on her shoulders. And she isn’t afraid to use it. “

Japp, absolut!

Idag hände något märkligt! När jag stängde av datorn på jobbet, glömde jag nog att koppla ur mig själv först. Men jag märkte det inte på en gång. Först verkade allt som vanligt, kollegorna pikade mig för att jag gick hem tidigt och jag pikade dem tillbaka om hur effektiv jag är. Åkte ner till centrum, parkerade i parkeringshuset. Tog en sväng och kollade på filmer. Som vanligt hade de inte filmen jag letade efter, men jag köpte en annan. Allt verkade normalt, jag kom till och med ihåg att ta med påsen. Kollade lite på skor, sneglade in i inredningsaffären. Det var då det började gå snett. I speglingen i skyltfönstret fick jag syn på en kvinna i jeans, svarta stövlar och lång röd jacka. Snyggt tänkte jag, tills jag såg att det var jag själv. Strosade i några fler butiker och struntade i skyltfönstrena. Tror inte jag behöver en limegrön handväska.

Knallade in i en skivbutik som var som en annan värld, sjuttiotalet eller så, långa rader med gamla LP-skivor i plastfickor. Människorna likaså, ja inte i plastfickor, men mer som sjuttiotalet, om jag kommer ihåg det rätt. De pratade som i en reklamfilm som hakat upp sig. Sen gick jag tillbaka till parkeringshuset. Men jag hade glömt var jag ställt bilen. Vilken uppgång var det, och vilken våning? Hade jag verkligen ställt den här? Noggrann bakåtspolning i minnet ledde mig tillslut rätt. Åkte iväg till Stora Leksaksaffären. Precis innan avfarten körde jag om en bil så jag var tvungen att kasta mig in framför den igen och upp på rampen. Den bilen skulle åt samma håll. Extremt pinsamt, jag avskyr när folk gör så. Leksaksaffärer utan folk är roligt, man kan gå länge och kolla. Köpte några grejer, en sak kostade 149 kronor, men om jag köpte tre stycken fick jag dem för 100 kronor? Man undrar vad det var för fel på dem? Vad ska jag göra med de andra två bey bladen då?

Och nu ringde en karl och frågade “Can I talk to the manager? What do you work with?”, vafan, jag är ju självklart the manager i min värld och jag tänker inte alls tala om vad jag jobbar med, sådetså!

Nu är det dags att koppla upp jobbdatorn och återta processerna!

Skilled Dark Magician i övre vänstra hörnet, Skilled White Magician i nedre högra. Chaos Command Magician kontrollerar Blue Eyes Ultimate Dragon.

Det gäller kampen om ljusets hastighet naturligtvis!

På väg hem från jobbet stannade jag till på Stora Köpcentrat för att hasta in och köpa nya gympa-skor till ena sonen (hur kan skor liksom gå sönder längs med sulan??). “De kallade mig Zlatan”, sa sonen, “varför det?” vilket är synnerligen oroande att höra för en icke-fotbollsintresserad mamma, jag funderade en stund på om jag skulle dra till med … skulle jag säga att de bara sa Sablarns? När jag får höra om alla fotbollsmatcher i skolan ser jag syner. Otäcka syner. Jag ser hur jag står i duggregn, timme efter timme, bredvid en lerig grusplan halv åtta på lördagsmorgnarna (stället för att sitta i soffan med en kopp kaffe). Jag ser hur jag tvättar hundratals små smutsiga fotbollströjor helgerna igenom (istället för att fixa med mina foton), och bakar tusentals bullar (istället för att träna) som jag sen tvingas pracka på andra fotbollsföräldrar. Ruskigt!

När jag kom tillbaka till bilen såg jag att jag glömt att låsa den. Turligt nog hade jag tagit med den bärbara datorn in till affären, men jag hade glömt Fyra Viktiga Rapporter som jag ska granska, i baksätet! Och de låg kvar!? Vilket får mig att tvivla på deras kvalitét. Ska jag skriva det i granskningskommentarena, att rapporterna inte är åtråvärda, och därför måste skrivas om, tro?

Sen letade jag efter Yu-Gi-Oh kort på nätet (nej, inte till mig själv), men istället råkade jag hitta Ordspråk om matematik!

Shopping är ju kul. I själva begreppet shopping ingår att det ska vara strosande och planlöst. Inget särskilt man behöver utan man ska liksom bara trilla över grejer man plötsligt inser att man inte kan vara utan. Det är själva kärnan i shopping. Så snart det finns det minsta lilla behov inblandat förvandlas shoppingen till handling.

Barn växer. Det är ett känt fenomen. Trots det brukar det komma som en överraskning för mig, sådär två gånger om året när man växlar mellan höst-/vårkläder och vinterkläder, att de små trollen inte är lika små som de var förra gången de använde just de där kläderna. Om man har tur har de inte vuxit ur precis allt heller, utan de kan ha något ett tag till, och lillebror kan ärva av storebror.

Jag håller på att plocka undan overaller och ta fram vårjackor och överraskningen kom punktligt, de har vuxit sen i höstas! Otroligt! Igen! Mycket! Alla tre! Otur! Då finns det bara en sak att göra, utryckning. Färden ställdes till grannstaden. Lilla son lider av stor beslutsångest, en egenskap han delar med sin mamma, och vi fick grundligt gå igenom varje butik innan en jacka kunde inhandlas. Tyvärr behöver han ytterligare en, men jag behöver återhämtning, så det tar vi en annan dag. Resten kunde köpas någorlunda effektivt.

Men man ska se det postitiva i allt, det var ju i alla fall inte lördag efter lön.

Man kanske tror att listan av uppdaterade bloggar på nyligen.se bara är en lista, men titta, det är det ju inte alls:

Niemi blandar och ger medans Mattias tänker under sömnlösa nätter på mögelhus. Men Hakke snackar; I have a dream om Mongo Fitness Club och en speciell resa till Vietnamn i kampen för frihet. Är det knas? No illusions, det är små betraktelser om livet bland annat!

Gunters Snabbnoterade är orden som alla vill höra, rent seniora tankar! Förvetet klocklös i tiden som ett organiserat kaos, making music i väntan på vackra ögonblick skriver Henrik Sundström om livet på en regnbåge eller biblioteksrelaterat .

Och på återbrukscenter för miljövänner går en blind höna deltidsharmonisk och tänker smart stuff kring nyheter om Irak och markmedia.

Svensson skriver om dokusåpakändisar på allas läppar. Vem är Olinda? Vem är Olivier de Paris? Ja, jag fattar ju att om jag tittar på dokusåporna och bara försöker anstränga mig lite att hänga med så skulle jag ju veta det. Och kanske till och med klara en enkel konversation i ämnet. Det är en brist i min strävan att uppnå allmänbildning, jag inser det. Men hur mycket ska man anstränga sig egentligen?! Att gå till frissan var åttonde vecka är bra, för då får man läsa Se och Hört och uppdatera sig lite. Man skulle behöva gå lite oftare, bara, och göra mer tidskrävande saker där än att bara klippa sig, för att få en bredare bas att stå på bara.

Jag ser potential för genvägar här. Med alla människor som har märkliga intresse-områden, och det är ju fantastiskt roligt att det är så, från att samla frimärken till att spela bridge, så måste det ju finnas någon som brinner för att samla alla data om samtidskändisar som man bör känna till. Om en så’n person bara kunde skriva en väldigt kort sammanfattning, i en blogg, någon gång i veckan, det får inte vara mer än tjugo rader, för då orkar jag inte läsa (det måste väl räcka?), skulle det ju vara en välgärning utan dess like för oss dokusåpa-analfabeter! Tänk bara möjligheten att äntligen kunna hänga med på Aftonbladets hemsida! Vilken utopi!

Det kanske finns någon så’n blogg redan … kortfattad?!

Helt plötsligt ville ingenting fungera, jag kör det script som ska trolla fram alla siffror jag bara kan önska mig. Men det skriker åt mig, rätt irriterat tycker jag det ser ut som, command not found, fyra gånger! Jaja, jag hör! Men jag vet att jag skrivit rätt, det gör jag ju alltid! Alla filer angivna på rätt ställen, alla filer finns. Jag antar att det är någon som fått för sig att greja lite med scriptet, eller något annat i systemet. Ingen kvar på jobbet att fråga ställa till svars.

Vad ska jag göra då? På skrivbordet ligger några hårsnoddar, rosa med små stjärnor på. Råkade visst få med mig dotterns. Läser mail, ojdå, jag förväntas läsa igenom ett forskningsförslag till imorgon, och tycka något. Undrar om jag kan tycka vad som helst, eller om jag måste tycka till om just det förslaget? Det är endel som ska tyckas, om jag slumpar lite i mailboxen så kan jag välja tyck. Jag väljer något enkelt, om jag ska gå på ett möte i en-och-en-halv-timme och få reda på om jag sitter rätt på konstorsstolen? Lätt, det tycker jag inte. Jag sitter rätt på kontorsstolen, för jag sitter på jättemånga olika sätt, och det är jättebra att göra det. Jag brukar sitta som i yoga-ställning, det är särskilt bra när kollega J kommer, han vill alltid ha någon form av redovisning av mig. Och det tycker jag är jättetrist att åstadkomma. Jag ser hur ont det gör i honom när han ser hur jag sitter. Han är nämligen väldigt stelbent. Och så kommer han av sig och blir inte alls lika krävande längre. Man får ju vara lite fiffig!

Jag borde ta hem den bärbara, barnen kanske är sjuka imorgon så det blir hemmajobb? Där ligger det där papperet som jag letade efter idag. Ja, jag letade bara litegrann faktiskt, jag visste exakt vad det låg, egentligen. Men, sen kom jag på att jag inte behövde det. Kanske skulle slänga den lilla mjölktetran som jag fick med mig av bara farten när jag var till fikarummet. Jag tog choklad istället för kaffe, men när man gör saker med ryggmärgen betyder det att trycka på knappen och öppna en liten mjölktetra, oavsett vad som kommer i koppen. I fikarummet stod försäljare K, och informerade mig om de utifrån förmedlade förväntningarna på mitt projekt och mig som motvillig projektledare. Jag tror det var meningen som uppmuntran, Trevligt Att Leda Viktigt Projekt Som Många Har Ögonen På, men det funkar inte riktigt på mig. Det enda det betyder är att det kan bli många timmar i yoga-ställning för att övertyga folk om att tidplaners främsta uppgift i livet inte är att hållas, utan att se till att intressanta och roliga jobb görs på ett bra sätt när man har tid och lust!

På den lilla tetran står det förresten “Tetra Classic Aseptic. UTH-behandlad/UTH-treated. Arla Foods +46-20-99 66 99″. Usch nu kom ännu fler mail, någon tror att jag ska skicka en fil?! Det tycker jag inte alls, det gör jag imorgon … kanske!

Enligt google gör ingenjörer ungefär 72 000 saker.

• Saabs ingenjörer gör fel grejer. (Hm, inte så bra …)
• Ingenjörer gör det. (Det är bra, då kan man välja det själv)
• ingenjörer gör en insats i samhället. (Det har jag alltid ansett, nästan i alla fall)
• ingenjörer gör det hela genomförbart. (Självklart!)
• ingenjörer gör nya framsteg. (Det tycker jag man kan hålla med om)
• ingenjörer gör dig användbar och eftertraktad. (Riktiga mångsysslare!)

Och ingenstans stod det Ingenjörer gör Power Point presentationer! Jag visste det!

Idag konstaterade kollegorna att jag var återställd, mitt normala jag. Förra veckan var de nämligen nästan rörande oroliga, de tyckte varken att de såg mig eller hörde mig, trots att jag bevisligen var på plats (de checkade läget ibland)?! En förklaring till förra veckans fokuserade tillvaro vid skrivbordet var den aktivitet vars förberedelse kulminerade i fredags. Den är avklarad, och det är så befriande att till och med protokollskrivandet känns som en överkomlig uppgift!

Det förstår ju var och en vad en ingenjör helst gör; tänker och vrider lite på ekvationer och räknar och så’nt. Det behöver man inte ens säga, det är ju så otroligt självklart och underförstått. Det är inte meningen att ingenjörer ska behärska Power Point och Excel, om det vore det skulle de nämligen inte se ut på det sättet som de gör. Isåfall skulle det nämligen finnas ett ritverktyg som en penna, i många färger, där man kunde skriva sina ekvationer (i Excel) eller sin egen text i Power Point, precis där man ville. Och rita sina principiella figurer där man ville utan att de hamnar i något osynligt lager. Då skulle man inte behöva mallar med Klicka här för att lägga till rubrik eller klicka där för att lägga till underrubrik. Eftersom man inte skulle ha rubriker eller underrubriker. Man skulle ju bara ha en formel och sen en kurva och så skulle ju alla se hur bra det blev. Inga punktlistor eller boxar med flashiga ord i.

Jag tror inte att man riktigt inser faran i att försöka få mig till att leda projektmöten. Den här gången hade vi tur, men tänk om jag glömt bort att vi måste äta lunch och ha fika och så’nt?! Det hade inte varit helt otroligt. Jag glömde att vi nog behövde sträcka på benen (det kan man väl för farao göra när man sitter, det är bara att sträcka ut dem), men det var ju inte så farligt trots allt.

Jag tror faktiskt att jag saknar en gen. En projektledargen. Jag tror att jag har redundanta gener av andra slag. Så’na gener som vill göra roliga saker!

Kommentaren av Skrubben i förra Posten (vilken kul mening!) fick mig att fundera lite på däck, till bilen. På min bil sitter väl de däck som de föreslog på bildäcksaffären, jag är säker på att jag inte har någon direkt åsikt om däcken, förutom att de ska funka. Säkra och slitstarka och så. Och inte orsaka vibrationer i bilen. Typ. Men nu känner jag att jag bör förkovra mig lite i detta ämne, så jag gjorde en liten sökning på nätet - vad skulle man göra utan nätet - för en snabb och initierad (dvs lagom) uppdatering. Och då kom jag till Svenska GummiHuset. Och där har de koll på allt. Verkar det som.

Jag förstår nu att jag har tänkte helt fel! Däckens uppgift är inte enbart att bidra till säkert och bekvämt bilkörande. Ånej, såhär står det som tips till den velige: “Klicka på Topplistan så kan du se vad Sveriges kunder tycker är snyggast, bäst och mest prisvärt!”. Ett rekommenderat däck har “Snyggt och modernt däckmönster samt mycket hög kvalité.” Undrar om man kunde få designa sitt eget snygga däckmönster? Vem kollar förresten på däckmönster? Då måste man ju krypa ner liksom och gå nära och kolla?! Knappast vad man har lust med på Coops parkering när man veckohandlat. Eller tittar man på sig egen bil och säger “Fan vad däcken är snygga”? Det kanske man gör, jag brukar lägga märke till när bilens färg förvandlas till något grå-brunaktigt. Då ska man tvätta den, så blir den fin och blå igen.

Sen är det Fälgar också! Jag har förstått att fälgar är en viktig del av hela däck-konceptet. Jag har inte riktigt förstått varför faktiskt, det måste vara någon upphöjd magi för oinsatta bara. Men man ska inte vara inskränkt och säga att det är ett tramsigt problem, även om man skulle vilja. Se bara vad viktigt det är: “Trendig modell i chrome-look färg. “ Japp, och man kan till och med prova fälg och kolla hur det ser ut på ens egen bil! Blev det snyggt?

Men jag vet inte om jag ska byta, jag måste kolla hur fälgarna som sitter på däcken ser ut först.

Kontoret är en ganska sansad arbetsplats, förutom alla livsfarliga saker som kan hända, så händer det inte så mycket. Ingen rafflande dramatik när den sista beräkningen går igenom, inga skandaler, inga konflikter. Nej, det är ju mest bara skoj och gemytligt och så. Och det är ju trevligt för all del. Men ibland vill man ju känna att det är lite liv bland de dammiga pärmarna. Eller förresten, såklart de inte är dammiga eftersom de används varje dag i grävandet efter kunskaper. Nej, det var mest en bild. Så vad gör man då för att skärpa skärpan?

Jo, man kan kolla hur dags man måste åka hem för att hämta de söta grynen, sen räknar man bakåt till vilken sista sekund man kan starta med föreberedelserna inför måndagens möte. Man får lov att uppskatta tiden som att allting flyter smidigt, anta att man har alla bilder i gif-format, att skrivare och kopiator fungerar, att sekreteraren sitter på plats hela tiden osv. När man har den tiden man tror det går åt för det, fem timmar säg, så drar man ifrån en halvtimme, fyra och en halv timme. Annars är det ingen sport.

Då började jag, fyra och en halv timme innan jag var tvungen att åka hem. Lunch glömde jag att jag måste ha, det gick åt lite tid att gå och köpa en yoghurt. Men det är ju bara bra, det ökar rafflet. Fler saker som ökar rafflet är kollegor som absolut måste vara sociala en stund, och så måste man surfa lite medans man tänker (man får ju tänka på att träna sin simultanförmåga), det går bra att surfa medans man skriver också, då kan man skriva fel på OH-bilderna, men det är ju bara roligt. Och så visar det sig att man måste be sekreteraren skanna ett par bilder också.

Sen glömde jag bort vad det egentligen skulle handla om några gånger, så jag fick lov att läsa på i projektbeskrivningen. Det ökar ju också spänningen litegrann. Ja, och så var det klart. Alla papper klara. Tjugo minuter kvar innan jag skulle hem. Haha, då tror man att man är färdig! Men det är man inte, för då ska man skriva ut! OH-bilder. I färg. På OH-film. Två skrivare för det finns det. Skickade till den första. Yes, Error, no connections, spännande! Skickade till den andra, det gick bra. Gick ner till den, ingenting kom ut. Ännu mer spännande. Dessutom blinkade den för dåligt med blått. Med lite hjälp fick jag ut bilderna, jaha. Men, det var fortfarande inte färdigt. Nej, jag skulle ha lite material till hand-outs också! Svart-vitt visserligen, och det finns ju ingen arbetshäst som vår svartvita skrivare. Där fanns ingen spänning att hämta. Men kopieringsapparaten, den är lynnig. Mycket riktigt, fyll på A4 sa den. Sen vänta tills uppvärmingen är klart. Ohyggligt spännande. Började kopiera. Original kvar på glaset sa den då. Men där låg inget original! Vänta medans arbete pågår, sa den när jag lyft på locket. Men då hade jag bara fem minuter kvar. Jag tryckte på alla reset-knappar, vann den här ronden och kunde kopiera allt. Precis i tid! Förutom det sista momentet, häfta ihop allt. Men, av någon konstig anledning var det både häftor kvar i häftapparaten och den fungerade! Men spännande var det!

Flatland : A Romance of Many Dimensions: “Flatland was published in 1880 and imagines a two-dimensional world inhabited by sentient geometric shapes who think their planar world is all there is. But one Flatlander, a Square, discovers the existence of a third dimension and the limits of his world’s assumptions about reality and comes to understand the confusing problem of higher dimensions. The book is also quite a funny satire on society and class distinctions of Victorian England. “ (Amazon.com)

Jag undrade vad det kunde tänkas stå i NE om Flatland. Men det fick jag inte veta, för Flatland finns inte … i NE, istället föreslogs jag på allra snusförnumstigaste (men snusförnumstig förekommer inte i några artiklar i NE, kan jag ha menat snusförnuftig?”) vis att söka på fastland, Lettland, fetlagd, fyllna till (!), Falan, flackland, flatan eller flathand!

Och jag undrar förstås hur de är när de fyllnar till i Flatland? Försvinner de till en högre dimension, Spaceland, eller en lägre, Lineland eller Pointland då?

Nu ska jag testa associationsbloggning. Det är en helt ny teknik, som jag utvecklar just nu i realtid, i skrivande stund alltså.

Först måste jag kolla Current Solar Data för att se hur det står till med de geomagnetiska stormarna. Unseattled idag, igår var det storm! Sen tror jag att jag vill reflektera över, och fascineras av, några foton.

Men nu kom jag att tänka på vansinnigheter. Och om jag söker på det skulle jag till exempel komma till Blandade vansinnigheter och kunna läsa om talterrori och horoskopet för cyklopaten eller fiskpinnarna.

Roliga vansinnigheter måste ju vara ännu roligare, och om jag söker på det blir det en mystiskt vansinnig rekursion av värsta sort, för då hamnar jag på Henriks sida, som jag ändå läser ofta, och det visar sig att det är jag själv som står för både roliga och vansinnigheter i den sökningen!

Sen kan man undra om inte vansinniga roligheter är ännu lite roligare, men jag vet inte för då visar det sig att det är Farligt att ha roligt på jobbet …

Siv skriver om cravings efter havregrynsgröt, och det äter ju jag varenda dag, jättegott. Men jag blev plötsligt sugen på smörstekt spenat med vitlök. För det är ju vansinnigt gott!

Sådär, nu har jag gungat med solen i ansiktet en bra stund, härligt. Och då klarnade svaret på alla varför, det heter i vanlig ordning Ingen aning, men jag gör väl det jag har lust med. Varför glömde jag det i morse?!

Jag mötte rätt mycket folk som var ute och rörde på sig i vårsolen. Varför stirrade de på mig? Nu vet jag ju att jag kommer från en annan planet, men syns det så tydligt?! Eller hade jag kladdat mascara på något ställe där det inte skulle vara, eller hade jag kanske en gul notis-lapp på kappan? Men sen bestämde jag mig för att inget av det stämde, utan att det i vanlig ordning helt enkelt beror på mitt sköna yttre bara. Visst är det bra när man kan göra egna definitioner och bestämma själv?!

Varför hade jag femtielva mail i inboxen när jag kom till jobbet imorse?
Varför (och vad) förväntas jag svara på dem?
Varför förväntas jag ta en massa ansvar, och göra en massa saker hela tiden?
Varför är inte mina beräkningar, som jag skickade iväg för 4-5 dagar sen, klara?
Varför får jag skräpmail om lotterier och “dateble women”?
Varför förväntas jag tycka och planera nu igen?
Varför vill jag helst gå ut i lekparken här bredvid jobbet och sätta mig och gunga?

Och kom inte och säg att det är för att det är måndag morgon och jag sitter på kontoret när det är vackert vårväder ute, jag älskar faktiskt måndagar. Nej, det här är ett mer fundamentalt mis-matchproblem i någon typ av konjugatrum, det är något lurt med det här. Men jag är ganska klurig, så mig ska inte rummet lura, jag går ut och gungar !

Ursäkta att jag är så tjatig, men matematiska analogier är så … illustrativa och praktiska.

Som för att se att det oftast är såhär:

Men ibland kan det vara såhär:

Till exempel. Visst är det så?

Fem saker med (minst) en gemensam nämnare:

• Öppen eld
• Akvarium
• Plantera i trädgården
• Springa långpass
• Lösa matematiska problem

Först började jag fundera lite över matematikens axiom och vad matematik egentligen är. Sen började jag leka lite i ett trevligt program. Och där finns det roliga demosar, titta bara:

Hur man gör fyrkantsvåg av sinusar.

Och så Kleins flaska:

Visst är det vackert?!

Idag ringde en telefonförsäljare. Som ville ge mig tio läppglans och femton ögonskuggor. Det måste ju vara ett aprilskämt, vad skulle jag göra med femton ögonskuggor?! Särskilt som jag sällan använder någon överhuvudtaget.