Mikropaus i vardagen
Det är viktigt att ta små mikropauser i vardagen. För att hushålla med koncentration och tankekraft. Vissa ord triggar automatiskt min mikropausmod på mindre än en mikrosekund. Om man sitter på ett möte och någon säger kravspecifikation t ex, eller resursplanering eller budgetuppföljning, så vandrar mina tankarna omedelbart iväg till andra domäner än just det som ska planeras eller krävas eller följas upp, visst är det lite märkligt?!
Och sen vandrar tankarna omkring där i de andra domänerna medans de andra tjattrar på diskuterar och bakgrundsljudet hålls på en behaglig nivå i rummet. Ända tills det blir helt tyst runt bordet. Då kan det hända att alla sitter och tittar på mig med uppfordrande frågande miner. Jag förväntas förmodligen svara på en fråga, uttala mig om något eller bara tycka något. De som känner mig lite bättre har dessutom den där lätt överseende “jag-vet-nog-varför-du-ser-så-förvirrad-ut-ha-ha-vad-tänkte du-på-nu-då”-minen. Därför har jag utvecklat en liten finess i bakhuvudsprocessorn! Utan att jag vet om det kommer den ihåg och kan ta fram det som sades de senaste 10 sekunderna. Något annat kan ju knappast vara intressant när mikropausmoden har triggats nämligen, man ska lita på intuitionen och om den säger mikropaus så betyder det att inget viktigt sägs. Det innebär alltså att jag ganska lätt kan parera de där frågande minerna och svara på det som jag antar att de förväntar sig svar på.
Det är bara en sak jag måste trimma lite till, och det är själva reaktionen, transformationsögonblicket från de andra domänerna till kravdomänen. Jag måste helt enkelt träna mig att gå från drömmande läge till mötesalert läge på så kort tid så att själva det synliga synbara förvirringsögonblicket blir så kort så att ingen ser det. Men det ska väl snart vara gjort, så många tillfällen det finns att träna just nu!
Måste bara påpeka att såväl Zeitgeist som synkronicitet håller i sig. Inte nog med att jag igår läste lite vetenskapsfilosofi om medvetandets historia utan det var också igår som jag och en vän diskuterade varseblivning och medvetandegörande bl a med hänvisning till de tankar och frågeställningar som Robert M Pirsig framför i sina böcker; som exempel på problemställningar som hans teorier berör kan nämnas att jag en gång i en köksdiskussion på en efterfest i brist på annan sittplats placera rumpan på spisen och i mitt drömmande tillstånd upptäckte då inte mitt medvetande att jag höll på att bränna häcken av mig - inte förrän min plötsligt animerade kroppshydda flög upp i luften och som av sig själv med eder gav luft åt den smärta som min ändalykt kände.Men: Var det min ändalykt som kände smärta eller var det först när nervsignalerna nådde min hjärna som smärtan kan sägas existera- eller var det först när jag var medvetandegjord om smärtan (och hade skrämt skiten ur alla i köket) som smärtan föddes? (Det närmsta jag kommit att föda något, tror jag)
Du beskriver väldigt bra dina mötesupplevelser - det är precis som om man själv var där, var du!
Comment by Henrik Sundström — March 31, 2005: 20:57:52 @ 20:57:52
Arbetsmiljöenkät var ordet som triggade fram mitt mikropausmod idag under eftermiddagsmötet. Mikropausmodet i sin tur framkallade ett sug efter utforskande-av-nya-mobilen-läget som i sin tur triggade mina kollegor till måste-ringa-till-Myran-idéer. Och den tjusiga polyfoniska ringsignalen från Myrans nya mobil fick Myran att hamna i röda-kinder-mod och dessutom snabbframkalla läget jag-är-jätte-superduperintresserad-av-arbetsmiljöenkäten! Så det kan gå…
Comment by Myran — March 31, 2005: 21:54:44 @ 21:54:44
Henrik: *viker-mig-dubbel-av-skratt*, tillämpad synkronicitet! Egentligen är det ju bäst om smärtan definieras när den är medvetandegjord, då måste den ju vara kortast?! Att föda barn är i alla fall en positiv smärta som man så käckt brukar säga:-)!
Myran: *asg*, men herregud, när man går i mikropausmod får det inte märkas, man ska nicka och humma lite och se ut som man är med, nämligen, det är viktigt (man kan lära ryggmärgen att göra det åt en
). Men det är klart, utforska-nya-mobilen-läget är ju inte lätt att motstå förstås … 
!
Comment by thebe — March 31, 2005: 22:21:53 @ 22:21:53