Trilog

Det är viktigt att lära sig nya saker hela livet. Minst en ny lärdom varje dag är mitt mål. Helst ska det vara roliga, spännande och bubbliga saker förstås, sån’t som handlar om kaosteori eller teoretisk fysik t ex. Men ibland måste man lära sig nyttiga saker också, vilket kan sammanfalla med roligt, men inte nödvändigtvis gör det. Det kan vara väldigt praktiskt att lära sig nyttiga saker. För det mesta är alldeles buslätt att lära sig, men det finns endel saker som man måste träna väldigt mycket för att förbättra sig i.

Tålamod t ex. För att öva tålamod måste man vara väldigt tålmodig. Mitt tålamod är selektivt, ibland är det oändligt till och med - jag kan inte komma på något riktigt bra exempel just nu, men jag vet att det finns nå’t väldigt många! Ibland är det väldigt ändligt.

Möten på jobbet är verkligen bra på många sätt och vis. Endel möten är enkla. Som att öva beslutsfattning. Det är bara att bestämma sig. Om ingen annan bestämmer, bestämmer jag, och om någon annan bestämmer något dumt ombestämmer jag, det är jättelätt. Men vissa möten är riktigt komplexa övningar, de övar dynamiken och samspelet mellan många praktiska egenskaper. De särskilt svåra mötena övar kombinationen diplomatisk smidighet och tålamod samtidigt.

I en övning i tålamod måste minst en Väldigt Omständlig Person delta. Sen är det bra om det finns minst en Väldigt Irriterande Person med också. Och så kan det finnas en Person Som Befinner Sig Väldigt Mycket I Det Blå också. Det är den perfekta grundsammansättningen. Ja, förutom jag då, som är en Väldigt Resonabel, Kvicktänkt och Kreativ Person. På ett sån’t möte berättar den Väldigt Omständliga Personen på ett omständligt sätt om problemet (ett omständligt sätt innebär att alla för problemet ovidkommande detaljer beskrivs extra detaljerat och grundligt, helst genom att bläddra i tio olika rapporter samtidigt och visa ogenomtänkta bilder och leta efter siffror som ingen behöver känna till). Den Väldigt Irriterande Personen bidrar genom att ställa irriterande, irrelevanta och detaljerade frågor som inte hör till saken, och den Blå Personen tycker saker som inte hör till ämnet över huvud taget. Och den Väldigt Resonabla Personen, dvs jag, sitter med kryp i kroppen och kan med nöd och näppe sitta stilla och tala lugnt tills de andra på ett irriterande omständligt sätt i det blå är klara, så att hon tålmodigt och vänligt kan sammanfatta läget, bestämma vad som ska göras och gå därifrån. Med hjärtklappning.

Idag har jag övat tålamod, diplomatisk smidighet och beslutsfattning. Jag log hela tiden, talade bara mjukt och pedagogiskt, samarbetade och kompromissade, och höjde inte rösten en enda gång. Och hjärtklappningen varade bara i en halvtimme efter mötet. Vilken lyckad övning!