Livets olinjäriteter
Henrik skriver om icke-linjärt tänkande då och då. Man kanske kan få för sig att det inte är något att tänka på, men det är givetvis fel tänkt, det är visst något att tänka på. Så jag funderar på vad det egentligen innebär, att tänka olinjärt. Hur kan man avslöja olinjäriteterna? Märker man när man tänker olinjärt? Det finns en massa typer av olinjäriteter, allt som inte är linjärt är olinjärt på något sätt. Tänker man kvadratiskt, eller som kubiska splines, eller som en exponentialfunktion kanske? Eller ännu värre, olinjärt och multidimensionellt. Kaos är också en form av olinjäritet, det tycker jag är trevligt. Det betyder att kaos faktiskt är sammanhängande och logiskt, bara det att det inte är helt lätt att genomskåda alla gånger, för utomstående.
Att använda sig av sina erfarenheter gör man oftast genom linjär extrapolation. Man vet att man fryser om man inte tar på sig vantar när det är tio grader kallt ute. Så om det är tjugo grader kallt ute tar man på sig något tjockare vantar, eftersom man tänker att ett delta på 10 grader kräver ett visst ytterligare värmande lager i proportion till den ökade kylan. Ett linjärt förhållande.
Men jag har faktiskt hittat ett vanligt olinjärt vardagsexempel! Antalet papper på skrivbordet är en exponentiell funktion av antalet papper på skrivbordet! Det är lätt att tänka sig. Om man har en viss mängd papper på skrivbordet, och så letar man efter ett speciellt papper. Då kan det hända att man inte hittar det. Och då skriver man ut det där papperet man letar efter. Man läser det och lägger det på skrivbordet. Nästa rapport man behöver, vet man att man har på skrivbordet, men det är nu ganska mycket papper på skrivbordet, och det är bråttom till mötet dit man ska ha rapporten. Effektivast att skriva ut rapporten och ta vägen förbi skrivaren till mötet … Sen kommer man tillbaka från mötet och lägger papperet på skrivbordet … och så där fortsätter det. Faktum är att man kan härleda en formel för det där, den ser ut såhär, i normerade storheter (x - antalet papper på skrivbordet, y - antalet papper som tillkommer på skrivbordet per normerad tidsenhet)
y = ex/2
eller såhär:
Ja, detta gäller ju naturligtvis bara om man har oordning på sitt kaotiska skrivbord. Man kan ha ordning på sitt kaotiska skrivbord också, som jag har, och då gäller naturligtvis inte det olinjära resonemanget!
*asg*
Comment by Henrik Sundström — February 25, 2005: 20:36:06 @ 20:36:06
Trots ganska god ordning i kaoset visar pappers- och bokhögarna på mina skrivbord ett klart exponentiellt beteende!
På tal om icke-linjärt tänkande så tänker jag mig det snarast som en förmåga att se helheten och att kunna växla perspektiv och att ta in associationer från många olika håll. Alltså att inte bara tänka i logiska sekvenser. Jag har nog aldrig föreställt mig att linjärt tänkande innebär att tänkandet följer en linjär funktion (fast i vissa sammanhang är det säkert så) utan snarare att man följer en bestämd logisk ordning utan utvikningar i till synes irrelevanta riktningar. Men nog är dina funderingar om ett tänkande som följer olika matematiska funktioner spännande, kaos ligger nog ibland rätt nära min bild av det
Comment by irene — February 26, 2005: 01:04:25 @ 01:04:25
Ja, jag håller med om att olinjärt tänkande kan vara att se helheten och växla perspektiv för olika lösningar t ex, men man ska inte låta sig luras av det, det kan vara flerdimensionellt men fortfarande linjärt
!
Comment by Thebe — February 26, 2005: 08:23:39 @ 08:23:39