Trilog

Bokavdelningen ligger bredvid mediaavdelningen på det varuhus jag besökte för att få en första överblick av reautbudet. Och de spelade någon musik som jag hörde, vilket är rätt ovanligt för att vara jag. Jag menar, jag blev så fast så att jag stod och tittade på pocketböckerna (som inte var med på rea) och pennställ genom flera spår. Den där CD:n hade jag köpa på stört, om jag bara vetat vad det var för något. Ett alternativ hade varit att fråga han som stod i kassan. Men av någon anledning tvekade jag där, jag är inte den som drar mig för att vara pinsam, annars, men det finns gränser.

I så’na lägen får man gå strategiskt tillväga. Jag gick bort till videoavdelningen för att höra bättre. Jag memorerade refrängerna i ett par spår. Sen stängde jag av och fokuserade. Här utnyttjade jag mina kunskaper i sannolikhetsteori. Vad var mest sannolikt? Att det var något från det hav av okända artister som står staplade i lådorna? Kunde vara, jag hade inte en susning. Men troligare var att det var någon av de som stod på Topplisteplats, eller kanske Från TV-stället? Möjligen Samlingar kunde det vara, men till och med jag hörde att det förmodligen var samma artist.

Topplisteväggen alltså. Jag läste igenom baksidorna. Fick fram en kandidat. Kände inte igen honom alls. Förmodligen borde jag ha gjort det. Alla andra gör säkert det. Men jag var ändå inte säker. Jag memorerade namnet. Hemma gjorde jag en sökning på nätet, hittade en hemsida. Slog på högtalarna (jag gillar inte ljud så himla mycket så jag har dem nästan alltid av … men min subwoofer är supercool, bra att ha fötterna på när man sitter vid datorn). Jajemän, rätt! Så nästa dag kunde jag köpa CD:n.

En lyckad analys !