Bokrea … och jag har inte haft tid att gå och titta på riktigt än. Det är lätt att säga att man inte har tid, när man egentligen menar att man inte har lust, eller inte vill. Av någon anledning är det mer legitimt att säga att tiden inte finns, än att lusten inte finns. Att tiden inte finns betyder att jag är upptagen med att göra något nyttigt istället. När jag är klar med det nyttiga kan jag möjligen få göra onyttiga saker som att kolla på böcker bara för att jag tycker det är roligt.
Säger jag att jag inte har lust, verkar det ju som att jag har krav på livet! Att det ska vara fullt med glädje och lust. Och så får det ju inte vara, för om man är glad, då gör man förmodligen inte någon nytta alls. Jobb, man hör ju på ordet, det ska ju inte vara roligt och spännande. Jobb är jobbigt, annars är det inte jobb.
Men, det finns trots allt en särskilt finess med “jag har inte tid” också, och det är att inga frågor behöver ställas, har man inte tid gör man givetvis nyttiga saker, då krävs inget ifrågasättande. Om man inte har lust däremot, då måste orsaken utredas. Och det är ju faktiskt en paradox! Å ena sidan frodas misstanken att man är lat, om man har lust med saker, men saknas lusten är det inte riktigt bra det heller, det är ett tecken på att saker och ting inte är som det ska. Det är som att man ska längta efter lusten bara, det är lagom.
Alltså jag har inte tid är en bra samlingsursäkt att användas i tid och otid. Det måste ju vara därför jag har inte tid frodas? För nog har man tid? För det mesta är det ju bara att välja.
Jag vet varför jag inte varit på bokrean än, i katalogerna har jag inte hittat någon bok jag vill ha. Jag letar efter något superspännande, något som lyfter och vrider och vänder på tankarna så det känns som man har sprungit marathon minst, fast med tankarna då, och på något sätt känns det inte som att Så sköter du din kanin uppfyller den längtan!
Men vilken dag som helst, inte ett år utan en kasse böcker!