Medan du sov
Zorm skriver om Mannen hon kommunicerade med medan han sov. Alltså, det där tycker jag är lite oroväckande. Jag hoppas inte min själ får för sig att göra nattliga utflykter och pratar med någon annan, jag vill gärna ha ett ord med i laget om vad vi ska prata om eller inte prata om, nämligen. Jag tycker faktiskt vi har så bra kommunikation så vi kunde snacka först!
Å andra sidan vore det ju inte helt fel om själen passade på att förkovra oss lite medan jag sover, det vore ju väldigt effektivt. Jag tänkte på det där trubblet med den numeriska konvergensen som jag har just nu i ett problem jag försöker lösa på jobbet. Om själen kunde ta och fixa lite med det. Är man en själ kan man ju förflytta sig lite hit och dit, och ta sig till ett bibliotek och läsa några tidsskrifter och böcker i numerisk analys kunde den väl göra? Är man en själ så har man ju lite extra dimensioner att ta till, så det skulle väl inte vara så jobbigt? Något lite kunde man väl begära i gengäld för att man ska vara nickedocka åt själarnas påhitt?
Jag menar, den verkar ju ha ett väldigt aktivt nattliv annars, med tanke på allt drömmande. Vi gör helt fantastiska utflykter och otroliga grejer på nätterna, själen och jag. Ibland löser vi numeriska problem naturligtvis, men jag tycker man kunde ta och formalisera det här lite mer och arbeta lite mer regelbundet. Problemlösning borde vara ett bra samarbetsområde, att be själen skriva rapporterna kanske är att begära för mycket? Jag vill inte vara omöjlig på det sättet, den biten kan jag göra själv.
På ett sätt är det ju listigt tänkt, men på ett annat sätt kanske ändå inte. Nämligen om det är så att man löser problemen genom att inte aktivt bestämma sig för att göra det. Ungefär som om man skulle sortera papper genom att inte sortera dom, om du förstår hur jag menar.
Sedan tycker jag, om jag ser till mina erfarenheter av att u¨mgås med min egen själ, att det är tveksamt om det verkligen bara är en själ jag har att göra med. I så fall är det en väldigt ombytlig, för att inte säga oberäknelig rackare jag har fått tag i. Men jag är nog böjd att tro att det snarare kan handla om en grupp. “Tusen själ att leva” typ. Det skulle ju också förklara varför det tar så lång tid att förstå sig på sig. Sen vore det ju himla bekvämt om någon av dem kunde ta det där med rapportskrivningen också. (Eller heter det “någon av mig”?)
Comment by Håkan (hakke) — February 21, 2005: 09:15:06 @ 09:15:06
*asg*
Alltså, lösa problem utan att ge sig order om det, eller sortera papper utan att sortera, det tycker jag är alldeles utmärkt. Undrar om man kunde städa utan att städa också, det skulle vara väldigt trevligt. Av någon anledning tror jag inte själen, eller själarna, vill befatta sig med praktiskta göromål … men man kanske kan göra en deal? Om de får rumstrera som de vill lite mer, kanske de kunde sköta hushållet i utbyte?
Jag tänkte inte på att det kanske skulle kunna vara flera, man har kanske fått ett kollektiv? Det ställer ju saken i ett annat ljus, det skulle ju förklara både det ena och det andra i såfall. Då borde det inte vara omöjligt att skicka dem på lite olika uppdrag heller, vad effektivt! Lite stökigt om de bråkar med varann förstås, men då får man ju lite lugn och ro själv å andra sidan. De är nog lite som barnen, de tävlar om uppmärksamhet, det är därför olika själar dominerar vid olika tillfällen.
Man ska se det som en möjlighet
!
Comment by Thebe — February 21, 2005: 10:40:21 @ 10:40:21