Här är en artikel på DN-debatt: “Omöjlig kamp för att uppnå likformighet mellan könen” med underrubriken “Hjärnforskare: Den moderna feminismens program kan inte genomföras i ett civiliserat samhälle.”
Och här är Aftonbladifieringen: “Hennes hjärna ger lägre löner” med underrubriken “Professor: Män är bättre på matte, kvinnor vill hellre vårda”.
Jag hatar Aftonbladifieringar, man känner sig aldrig så udda och annorlunda som när man läser dylika provokationer.
I artikeln på DN-debatt kan man läsa “I vissa avseenden där det inte finns någon genomsnittlig skillnad mellan könen, som exempelvis generell intelligens, uppvisar männen ändå en större variation, vilket betyder att det finns fler män såväl bland särskilt högt som bland särskilt lågt begåvade.” Av det kan man alltså dra slutsatsen att män helt enkelt inte kan beskrivas av en normalfördelning, de har en egen, förmodligen kraftigt olinjär eller helt enkelt bipolär, så kallad mansfördelning, som förklarar en hel del oförklarliga saker, när man tänker efter!
Jag har ingen lust att diskutera jämdställdhetsfrågor (just nu), men en sak kunde man fundera över. I DN-debatt artikeln kan man läsa (finns även i Aftonbladifieringen, men formulerad på Aftonbladsvis): “Men det finns faktiskt inga bevis för att den genomsnittliga löneskillnaden beror på diskriminering och inte på att kvinnor har gjort andra prioriteringar i livet, som att arbeta deltid eller välja yrken med lägre löner.” Och vän av ordning (dit jag hemfaller ibland när jag låter vänster hjärnhalva komma till tals, vilket är lämpligt i detta fall) funderar då lite på orsaker och konskevens, hönan och ägget, kausalitet och icke-kausalitet. Alltså när blev just de yrkena låglöneyrken? Med tanke på att det är en man (med referens till ovan beskrivna bi-polära egenskap, alltså svart-eller-vitt, antingen-eller) som har skrivit artikeln kan man ju inte vara helt säker på att alla möjliga förklaringar har beaktats … 
.
