Det är dags att uppmärksamma den press, stress och de ohyggliga faror vi som arbetar i kontorsmiljö dagligen utsätts för. Ja, faktum är att vi borde ha ett skyhögt risktillägg på lönen som kompensation. Jag menar, rallyförare och hamnarbetare ser ju i alla fall farorna, de är konkreta och uppenbara. Men för oss lurar de försåtligt i varje hörn. I den till synes lugna och ofarliga kontorsmiljön uppenbarar sig farorna hastigt, oberäkneligt och dramatiskt. Jag har gjort en lista, så att riskerna blir uppenbara och så att vi som arbetar på ingenjörskontor inte längre behöver utstå spott och spe för den bedrägligt harmoniska miljö vi arbetar i, med ett urval av de faror (med konsekvenser) som dagligen riskerar att orsaka långvarigt lidande och mödosam konvalesens:
Kaffeautomaten – man kan ådra sig brännskador på händer och i ansikte när man står och fundera på ett problem samtidigt som man försöker få automaten att producera kaffet. Fördröjningen mellan knapptryckning och påfyllnad är så lång att man riskerar att böja sig ner och kolla om det kommer något – och då gör det det.
Toalettdörren – just när man ska gå in, far dörren upp i ljusets hastighet, eftersom en ingenjör därinne just fick en idé, så han måste snabbt tillbaka till sin dator för att pröva. Man kan ådra sig brutna fingrar, bruten näsa eller krossade glasögon.
Papper– uppenbar risk för djupa skärskador. Förmodligen bör man ta stelkrampsspruta. Papper borde förses med varningstext och endast få hanteras med skyddshandskar.
Kopieringsapparat och skrivare – Fylla på papper riskerar att ge skärskador (se ovan). Att försöka åtgärda paper jam kan ge svåra brännskador, klämskador och sticksår när man oförväget sticker ner händerna i maskinens innandöme för att dra ut det plisserade papperet, eller ta ut kletet från den skriv- OH-plast man råkade använda istället för den avsedd för skrivare. Byte av tooner ökar risken för dammlunga och allmän obehaglig smuts markant.
Pärmar – de är tunga. Krossade fotben och klämskador är vanliga. Stängningsanordningen är livsfarlig.
På kontorsmaterial som pennor, gem, häftapparat, hålslag och saxar riskerar man stick- och sårskador. Stelkrampsspruta rekommenderas.
Kontorsstolen – förutom den uppenbara risken att trilla av den och krossa skallen eller knäskålarna, finns talrika tillfällen att klämma sig på alla inställningsfinesser för ergonomiskt sittande. Ergonomerna har inte tänkt på att göra stolen ergonomisk för att sitta på uppdragna ben, dock, en brist i ergonomiutbildningen som bör åtgärdas snarast. Snurrfunktionen som kan vara behaglig att använda när man tänker är utformad på fel sätt, man blir ju yr. Och riskerar att trilla av stolen och krossa skallen.
Och då har jag ändå inte nämnt de psykologiska farorna som när datorsystemet kraschar eller skrivaren slutar fungera klockan nio en kväll när man just ska skriva ut sitt föredrag.