Realiseringssimulering
Först kommer inspirationen, man är sugen på nå’t, till exempel på att sticka en poncho, eller på att så blommor till trädgården.
Man kollar i tidningar, letar fram alla gamla urklipp, läser böcker, söker på nätet (det är ett sanslöst pysslande i många bloggar nu, man vågar knappt läsa eftersom man ständigt drabbas av Stora Inspirationen, och det blir så stökigt hemma då). Jämför, funderar, tänker på färger och former. Ritar kanske lite. Tar fram garnerna och tittar lite på dem, provstickar litegrann.
Sen börjar idén ta form, utkristallisera sig. Man vet vad man ska göra. Garnet eller fröerna inhandlas. Om man är riktigt intensiv i de här första stegen tills idén har etablerat sig, så känns det nästan som man är färdig redan innan man börjat, som om ponchon är stickad, eller blommorna planterade. Ibland kan det hända att man kommer på när sommaren är över, att man var så himla framgångsrik i inspirations- och planeringsstadiet att man inte ens kom till att så fröerna, hela våren kändes det ju som att det redan var gjort!
Resultatet av en framgångsrik inspirations- och planeringsprocess blir därför mängder med påbörjade projekt.
Denna teori, som jag utarbetat med stor tankemöda, stämmer på nästan allt man kan tänka sig, har man bara varit tillräckligt inspirerad och funderat tillräckligt mycket, så känns det nästan som man redan gjort det man tänkt göra! Ordentlig planering är alltså ett sorts realiseringssimulering.
Det märkliga är att det finns