Trilog

Ljusets hastighet, nästan 300 miljoner meter på en sekund. Tänk om man kunde färdas så snabbt, till vardags … 0,1 millisekund till jobbet. 7,5 varv runt jorden på en sekund. Tjänsteresorna till landet-långt-bort skulle bli o-jobbiga, man skulle hinna flera gånger varje dag. Snabbare än att gå till kaffeautomaten på jobbet!

Men, egentligen, tycker jag att det är lite suspekt att ljusets hastighet är den övre gränsen för hur snabbt något kan färdas. Varför ska det finnas gränser, det tycker jag inte är riktigt logiskt? Kanske är den inte alls konstant egentligen, kanske ändrar den sig med tiden, bara det att det har gått för kort tid sen man över huvud taget kunde bestämma ljusets hastighet, för att se att den förändras, ökar t ex, med tiden … att den så småningom kommer att gå mot oändligheten. Hur skulle det bli då … skulle det betyda att människorna inte kan röra sig längre?

Och apropå det kaos endel människor, t ex jag, skapar omkring sig. Det är ju faktiskt helt fysikaliskt! Vi som skapar kaos omkring oss och lätt lever i det, vi följer ju bara termodynamikens andra huvudsats, att entropin i ett system ökar, dvs ett slutet system går mot oordning! Det stämmer ju perfekt! Alla pedanter är helt enkelt ofysikaliska! Jag kom att tänka på det idag, när jag sånär höll på att gräva fram telefonen ur en hög med kläder som råkat hamna på den. Jag hann stoppa mig i tid, det hade varit ofysikaliskt att rensa runt telefonen. Och det måste ju innebära, om alla system strävar mot kaos rent fysikaliskt, att kaos är ekvivalent med harmoni! För harmoni borde väl också alla system sträva emot?!

Och idag, när det skulle bli söndagsstek, minsann, hade det ju varit mycket bättre om jag i förväg beräknat, med hänsyn tagen till stekens specifika värmeledningsförmåga, tillagningstiden, istället för att lita till kokbokens tumregel! Då hade vi sluppit vänta på middagen en timme extra.

Förresten visste jag inte riktigt hur jag skulle göra steken, så jag tänkte på kokboken “Kärlek, Timjan och Oliver”, och tänker man på den kan det inte bli fel. I den boken används det mycket olivolja, vitlök, citron och timjan, så jag ställde steken på en bädd av det. Men jag var lite trendigare, jag tog lime istället för citron. Sen knöt jag kärleksfullt in steken i steksnöre, när jag väl hittade det - det används till BILO-byggen också - och klappade in den med lite paprikapulver och hällde rött vin över den. Det blev bra, sånär som på beräkningsmissen då.

Musik … jag tycks vara den enda människan i världen som inte faller i extas av detta ljudfenomen. Jomenvisst lyssnar jag på musik, om det finns i omgivningen. Kan för all del låta trevligt, men det kan lika ofta vara störande. Jag kommer ytterst sällan på idén att själv, aktivt, välja att lyssna på något. Jag kan inte göra listor på det jag lyssnar på just nu, det har jag ingen aning om. Jag kan inte länka till de hundratals musiksajter som är mina favoriter, eftersom jag aldrig besöker några så’na.

Musik tycks vara något som griper tag i folk, förändrar deras liv? Endel lever ju för musik! Men … man lär sig ju inget av det, hur kan man då leva? Vad är det som är så speciellt? Jag vill veta, jag blir galen av nyfikenhet!

Mat, ja, det tycker jag är trevligt, att laga och äta. Det är skapande, och så får man belöning för det, man får äta upp det och det är gott. Träning, det får man också något för, det gynnar humör och ork till vardags. Läsa, man kan lära sig en massa saker, till och med av bra skönlitteratur (ökat ordförråd t ex, synnerligen användbart). Men vad gör musik? Kan det ge något bestående, förutom att det låter som trevliga tonkombinationer för stunden?

Jag är faktiskt inte ens tondöv har jag märkt, som jag skyllt mitt bristande intresse på tidigare, jag hör faktiskt när det låter rätt och när det låter fel, men vad hjälper det, det blir intressantare för det.

Men jag är en optimistisk människa, bara jag kan lista ut hemligheten ska jag säkert kunna uppskatta det mer !