Jobba på sanningen
Jag gillar verkligen mitt jobb. Om jag gör någon verklig nytta vet jag inte riktigt, det beror på hur man definierar nytta, men jag gör åtminstone inte skada. Och det får man vara glad för. Jag tycker det är roligt att åka till jobbet varje dag. Ibland undrar jag varför det är så roligt egentligen?
En dag på jobbet … då kommer jag vid åtta, knäpper igång datorn, och medans den startar går jag och hämtar dagens första kopp kaffe, en dubbel. Sen läser jag mail som dimpit in över natten, startar de program jag behöver. Jag skriver ut en rapport jag behöver som referens. Sen glömmer jag bort om jag skrivit ut den eller inte och då skriver jag ut den en gång till, för det är så långt till skrivaren så jag orkar inte gå och kolla först.
Tar en lov och kollar om Kollegan kommit, isåfall kan vi alltid lägga upp någon strategi eller så, och bestämma hur vi ska tackla allt löst folk (chefer t ex) som vill ha något av oss. Vi kommer alltid fram till bra beslut. Ja, sen sätter jag mig och antecknar lite, försöker formulera en problemställning, det är alltid bra att ha den klar för sig nära man ska lösa ett problem. Ibland vet man inte riktigt vilket problem det är man förväntas lösa, och då får man pröva sig fram, och välja det problem som man vill lösa. Ibland vet inte uppdragsgivaren vilket problem han vill ha löst, men det är bara bra för då blir det mycket lättare, då behöver jag ju inte ens övertala honom om att det är det problem som jag vill lösa, som ska lösas!
Ja, och sen skriver jag upp några ekvationer och stirrar lite på dem, flyttar runt litegrann, tänker litegrann. Ibland linjäriserar jag dem och diskretiserar och skriver ett litet program som gör en simulering. Jämför med lite experimentella resultat. Och så funderar jag på om det blev som jag trodde. Om det blev det letar jag lite i litteraturen för att få lite mer kött på benen för att dra de epokgörande slutsatserna. Om det inte blev som jag trodde, letar jag i litteraturen för att få lite mer kött på benen för att dra de epokgörande slutsatserna. Dem brukar jag prata med Kollegan om, och han håller alltid med. Ja, sen skriver jag de epokgörande slutsatserna i en rapport, snackar lite med de andra kollegorna, och sen åker jag hem. Om jag inte löst problemet just den dagen, kan det hända att jag svarar tokigt på barnens frågor, och glömmer bort att göra något jag borde ha gjort. Men sån’t är livet.
Visst förstår man att det är ett sanslöst roligt och trevligt jobb jag har? Det jag gillar bäst är nog att det känns så bra att komma fram till sanningen hela tiden!