Trilog

Jag kommer ihåg kometspaningarna vi var ute på; vårvintern 1996, Hyakutake och vårvintern 1997, Hale-Bopp. Sen var det solförmörkelsen i augusti 1999 när jag fotade rulle på rulle av halvmåneskuggor från lövverken som bevis på att jag sett den, och Venuspassagen i juni förra året, som vi såg som en litenliten prick på ett papper projicerad genom kikare.

Halley’s komet, med en omloppstid på ungefär 76 år får man inte se igen förrän 2061, länge att vänta, men det ska bli spännande!

Om man vill ut och spana nu, kan man se Komet Machholtz. Får ta det någon kväll, även om den inte verkar vara himlens mest framträdande prick.

Men, tänk att ha kometjakt som hobby! Han som upptäckte kometen, Machholtz, har hållit på med kometjakt i 29 år! Över 7000 timmar har han spenderat på att kika på himlen, och det här är hans tionde upptäckta komet. Här skriver han om sin upptäckt, och om kometjägarens vedermödor i skuggan av alla space-missions som automatiskt söker av solsystemet i jakt på kometer och asteroider.

Undrar varför rymden och stjärnor och planeter fascinerar så mycket? Eller det undrar jag inte alls, förresten, jag undrar vad som finns där, mer, och hur långt bort man kan komma! Jag undrar hur våra fysikaliska lagar, våra matematiska axiom och vårt - vedertagna - sätt att se på universum står sig där ute! Det undrar jag. Och det försöker jag begripa varenda gång jag ser en liten skärva av något astronomiskt fenomen utöver det vanliga, här på jorden.

Hale-Bopp. Bild: APOD

Lite bekymrad har jag ju varit över dottern som frossar i rosa, är prinsessa hela dagarna och bäddar om dockorna så de nästan blir utslitna. Det är väl i princip OK, bara det att hon hävdar att flickor inte kan (inget hon hört hemma i alla fall, det måste vara dagis) göra vissa saker, vilket nästan åsamkar den ömma modern hjärtinfakt. Men det är ju bara att härda ut, det är en period, sån’t som alla ska igenom, prinsessperioden. Sen blir det lite mer normaliserat och balanserat. Man lever ju på hoppet.

Idag såg jag ljusningen, när dottern deklarerade att när hon fyller sju kommer hon att börja konstruera och bygga flygplan. Puh, äntligen!

Två personer, Alf och Bertil, ska lösa ett problem, de diskuterar för att komma fram till en bra lösning.

Alf: Det är egentligen flera olika frågeställningar här, jag tycker inte vi ska bestämma precis allt nu, utan ta det stegvis. Om vi börjar med den här grundläggande beräkningen, istället för att göra många detaljerade redan nu, så kommer ju resultatet av den att visa var vi ska koncentrera oss på i nästa steg.

Bertil: Hmmm, ja det kanske man kan göra. Men jag tycker vi ska se det här som fler separata frågor och lägga upp projektet i etapper. Vi gör en inledande, grundläggande studie, och utifrån den kan vi dra slutsatser om möjliga alternativa metoder i nästa etapp.

Det här var ett mycket enkelt och renodlat exempel på konsten att papegoja, ett synnerligen tröttsamt och utbrett fenomen. Förekommer oftast i diskussioner med fler än två inblandade, det är ju inte lika avslöjande då.