Ett år i kvitton
Nytt år, nya tag. Rensa ut högarna. T ex högarna med kvitton som blivit liggandes här och där i det lovvärda syftet att skaffa fullständig kontroll på hushållets utgifter. Det är på den punkten jag kommer att fallera som politiker. Integraler och kärnkraftens fysikaliska principer, piece of cake, men att föra kassabok, då snackar vi tristess och extrema svårigheter. Jag förmodar att man inte kan komma dragandes med ryggmärgskänsla och ett oför-prickat förflutet heller som bevis för sin ekonomiska kompetens - eller så är det just precis det man kan, förresten.
Nåja, året i kvitton påminner mig om labyrintitens segdragna följder och många konfrontationer med läkarkåren, jag testade nog igenom hela staben av öronläkare. Jag fick till och med frikort! Jag och pensionärerna, minsann. När jag var ung och dum tänkte jag ett ögonblick bli läkare, inte för att jag var det minsta intresserad, utan snarare för att jag hade betyg för det och därmed kanske borde bli det - i något slags tacksamhetsanda. Men jag tog snabbt mitt förnuft tillfånga och valde en bana som passar mig mycket bättre. Förra årets insikt var att jag gjort rätt val, men att det inte vore så dumt med de teoretiska kunskaperna (så man kan se att de resonerar rätt och tänker på allt, alltså).
Sen var det inköp av leksaker, och ett kvitto som påminner om en orimligt stor rabatt, riddardräkten för 200 kr som jag betalade 15 kronor för. Fel av kassören, det skulle ha varit tvärtom (15 kronor i rabatt) men sån’t avslöjar inte jag, har man inte huvudet med sig när det gäller överslagsräkning och rimlighetskontroller får man skylla sig själv, det är min privata protest mot den utbredda nonchalansen för matematikens betydelse i samhället.
Det blev vår och kvittona från Blomsterlandet tätnar, hoppfulla fröer som fortfarande står i hyllan, plantor som visserligen planterades men sedan långsamt kvävdes till döds av ogräset. Alla de kvittona representerar hopp och liv, och goda föresatser, och annat som råkade komma ivägen för ogräsrensningen. De representerar också glömskan, för av någon anledning glömmer jag bort att ogräset är det mest livaktiga i hela trädgården, varje år … I själva verket kan man säga att de kvittona symboliserar mig själv, optimisten som mer än gärna glömmer det som är lite trist - som ogräs. Att ha en det-ordnar-sig-alltid-attityd fungerar ofta väl, dock inte på ogräs, de rensar sig inte själva.
Lika optimistiska är alla kvitton från tygaffären, projekten som ligger och väntar på att starta. De beskriver impulsivitet, entusiasm och kreativitet. Kan man säga om man vill vara postitiv.
Kvittona från tjänsteresorna till Landet-Långt-Bort vittnar om hotell-tristess och längtan efter barnen, det är böcker och leksaker i mängder.
Under senhösten ser man hur pysselgenerna ger sig tillkänna, antalet kvitton från Panduro ökar. Det blev trettio julkort, och jag överlistade posten, de kom fram till jul trots att de postades flera dagar försent! Det visste jag väl!
Och själva högen av kvitton då, vad representerar den? Min näst intill oändligt tålmodiga väntan på att hemmet ska städa sig själv förstås! Men det med ekonomikontroll låter bättre …