Nobelpris såklart!
Jag vill också ha ett Nobelpris. Det kan bara vara fördelar med det. Man får prispengar att sprätta, äran och så får man gå på stor fest. Undrar vilket Nobelpris jag ska välja?
Fredspriset - Nej, det går bort direkt, jag lyckas ju inte ens få mina kära barn att hålla sams alla gånger.
Kemipriset - Det är för slaskigt. Då måste man hälla vätskor mellan olika provrör och så ska man kuckla och blanda och koka i exakt antal minuter, och vips ändrar blandningen färg och man har förvisso hittat ett ännu oupptäckt ämne. Men jag körde alltid magnetomröraren för fort och för länge på kemin. Sen glömde jag bort mig och hällde svavelsyran i vasken. Nej, kemi är inget för mig.
Ekonomipriset - Njae, min ekonomi förstår sig inte på mitt välutvecklade teoretiska paradigm som bygger på en generalisering av massbalansen (alltså att pengar ut medför - borde medföra - pengar in) , jag ligger för långt före i tiden där helt enkelt.
Medicinpriset - Skära i folk är inget för mig. Går bort.
Nej, det är fysikpriset eller litteraturpriset som återstår som de möjliga kandidaterna för mig. Men, jag tror inte jag är tillräckligt pessimistisk angående mänskligheten och jag har absolut inte tillräcklig mycket ångest för att skriva det epokgörande litterära alstret med potential att rädda samma mänsklighet. Litteraturpriset går bort.
Så det får bli fysikpriset. OK, jag har väl ett knappt år på mig att leta efter den förenande teorin, den som kommer att förklara de fyra krafterna i en, den som kommer att inkludera gravitationen på det enda eleganta sättet . Hmmm, strängar ja … jag tror faktiskt att strängar består av snoddar, i fjorton dimensioner, det måste vara den saknade pusselbiten. Nu måste jag bara bevisa det. Lite tidsödande, “tedious calculations”, som vi brukar säga, men det ska nog gå. En kopp kaffe och lite inspiration är vad som behövs.
Jag tror att jag ska ha röd klänning på festen, det är snyggt, det klär mig.
—
Apropå Nobelpris, i Ny Teknik påstår en uppfinnare att Nobelpriset urartat, att det är för många akademiska forskare som får priset och för få uppfinnare. Han påstår att “forskare konstaterar ju något som redan finns. Uppfinnare måste komma med något nytt”. Klart han säger så, han talar ju i egen sak. Jag skulle säga att forskare upptäcker och förklarar sambanden (som förvisso finns), medans uppfinnarna tillämpar sambanden (som upptäckts av forskare). Uppfinnarna skulle inte ha något att uppfinna om inte forskarna gjort sitt jobb. Å andra sidan måste forskningen tillämpas för att vi ska ha nytta av den (det är ju för all del bra att veta hur magnetresonanser ger en bild av vävnader i kroppen, men det är ju ännu bättre om man har en kamera som kan åstadkomma de där bilderna, men kameran skulle vara värdelös utan kunskapen om hur magnetresonanser fungerar …). Huruvida Nobelpriset urartat eller ej … det kan man förmodligen tjafsa om i evighet. Personligen myser jag lite av föreställningen att de naturvetenskapliga Nobelpriserna går till de skarpaste hjärnorna som sett och förklarar det ingen annan ser!