Trilog

Det är dags för förnyelse!

Jag flyttar!

triloger.se

Väkommen dit istället!

UPDATE:
Av en händelse såg jag att detta, sista, är det 500:e inlägget i denna blogg! Det är, det är … ett tecken! På att det är lika många kvar till det blir 1000 …

Jag har inte mycket till övers för mediaversionen av de personer som startat detta (hur de är som privatpersoner har jag ingen aning om och ingen åsikt om). Det är en kul grej, det måste man (dvs jag) säga. Det är säkert inget nytt, liknande projekt har nog funnits tidigare. Projekt som aldrig lyft, pga brister i tajming, pga brister i kontakter, pga minimal PR. What-ever. Tekniken är inte ny. Men det spelar ingen roll egentligen, det är möjligheter det handlar om.

Möjligheter för vem som helst, drömmar som kan förverkligas. Åtminstone delvis. Kanske blir det platt fall, kanske blir det en saga! För de som publicerar.

Jag har ströbläddrat och ströläst, och variationen tycks enorm. Liksom kvalitetén. Icke desto mindre; det är roligt! Fast jag undrar varför någon förväntar sig att jag ska bli nyfiken på att läsa om “Nonsens & tankar om ingenting särskilt”, eller vilja betala nästan 200 kronor för att läsa om någon som skriver “Jag vill redan nu be alla berörda om ursäkt för den smärta och att jag sårar er genom att publicera denna dynga.”?

Men några pärlor kommer nog att dyka upp.

Your Five Factor Personality Profile

Extroversion: You have medium extroversion. You’re not the life of the party, but you do show up for the party. Sometimes you are full of energy and open to new social experiences. But you also need to hibernate and enjoy your “down time.” Conscientiousness: You have high conscientiousness. Intelligent and reliable, you tend to succeed in life. Most things in your life are organized and planned well. But you borderline on being a total perfectionist. Agreeableness: You have medium agreeableness. You’re generally a friendly and trusting person. But you also have a healthy dose of cynicism. You get along well with others, as long as they play fair. Neuroticism: You have low neuroticism. You are very emotionally stable and mentally together. Only the greatest setbacks upset you, and you bounce back quickly. Overall, you are typically calm and relaxed - making others feel secure. Openness to experience: Your openness to new experiences is high. In life, you tend to be an early adopter of all new things and ideas. You’ll try almost anything interesting, and you’re constantly pushing your own limits. A great connoisseir of art and beauty, you can find the positive side of almost anything.

Tja, det stämmer väl rätt bra, tycker jag. Då vet jag det, som jag tydligen redan visste, som vanligt.

Det finns en massa stjärntecken. Eller en massa och en massa, tolv i alla fall. Om man ska anta någon fördelning kan man ju tänka sig att det som första approximation finns ungefär 1/12 Oxar, 1/12 Jungfrur osv. Någon kanske vill påstå att jul och nyår skulle generera fler Skorpioner, men det ställer jag mig tveksam till. Vid jul och nyår är det visserligen mörkt, man har ledigt och spenderar kanske mer tid i sängen än annars, men man är ju mest mätt och trött, så jag är ganska säker på att det faktiskt blir en dipp i födelsetalen just i Skorpiontid. Lite senare, när ljuset och hoppet återvänder, sådär februari-mars, blir det däremot annorlunda, det är då vi Skyttar blir till. I hopp och glädje. Och det sprider sig till våra egenskaper, vi är Zodiakens energiska optimister och glädjespridare, det är fastslaget och jag har inget direkt att invända mot det, oavsett astrologisk tro.

Man ska inte generalisera mer än nödvändigt så innan jag kommer till blogginläggets ämne, tänkte jag bara konstatera att det faktiskt finns en och annan väldigt skyttsk Skorpion, som inte alltför mycket uppfyller nedanstående tes. De är som svansen, eller kanske taggen, i normalfördelningen.

Annars har jag lagt märke till ett intressant astrologiskt fenomen. Vilka personer är noggranna med att påpeka vilket stjärntecken de tillhör? Skorpioner. Vilka personer tatuerar sitt stjärntecken på axel eller nacke eller annan mer eller mindre diskret kroppsdel? Skorpioner. Vilka har prydnadssaker föreställande sitt stjärntecken? Skorpioner. Vilka har smycken föreställande sitt stjärntecken? Skorpioner. Vilka dekorerar sina motorfordon med sitt stjärntecken? Skorpioner. Vilka jämför sitt stjärntecken med andras? Skorpioner.

Jag kan fortsätta med fler exempel, men jag tror att alla och envar faktiskt inser att detta stämmer väl överens med verkligheten. Och nu när vi fastslagit det, ställer jag den stora frågan: Varför är det så? Varför är Skorpioner så måna om att framhärda med sitt stjärntecken? Tänker de att de inte syns, när de kryper omkring mellan stenarna, så det vill varna så vi inte ska trampa på dem. Särskilt vi med många vilda ben och armar kan ju ha lite svårt att hålla styr på vår kropp och kanske trampa till av misstag. Eller är det något annat de vill säga oss?

Intensiva studier på området under ett par års tid har dock fått mig att inse sanningen! Det är ju det där med jul och nyår, antalet faktiska Skorpioner här i världen, de är ju få! Och de är små, som stjärnteckenkroppsstorlek. Det är alltså bara en fråga om integral, astrologisk vikt! Ju färre man är, och dessutom mindre, desto mer måste man väsnas för att få samma integrala massutryck som vi andra bara får av bara våra muskulösa kroppar, rörelseradie, hastighet och mängd!

Tänk bara vad många Skorpioner det måste gå åt för att väga upp muskler och aktionsradie hos en enda Skytt!

QED!

:-D

Ett bra sätt att tillbringa en slappardag som denna kan väl vara att lyssna på en föreläsning, eller två, i grundläggande fysik? Så kanske du äntligen kan svara på barnens frågor på nyårsafton om hur fyrverkerier fungerar!

Via DN.

Jag har sympatikollat på På Spåret, vilket inte ingår i min vanliga TV-tittarmeny. Där fö ingenting ingår iofs. Men never mind, jag vann den interna tävlingen här hemma! Seeeeeger!!! Jag vann, eftersom jag gissade som Guillou gissade. Min medtävlare gissade ingenting. Och då får man definitivt inga poäng. Nu gissade jag inte precis alltid på den objektiva sanningen alla gånger, men det spelar ju ingen roll vilket kriterium man använder. Bara man optimerar sina svar mot kriteriet. Och det gjorde jag!

Nu ska jag tänka på vilken belöning jag ska kräva få!

Jag tänkte diskutera ljus och mörker ur ett vardagsfysikaliskt perspektiv.

Ljusa färger är ljusa för att de reflekterar mycket ljus, och mörka färger är mörka för att de inte reflekterar så mycket ljus.

När man kör bil i mörker, hem från jobbet nu på vintern t ex, har man ofta möte. Man får direkt ljus in i ögonen. Man får ljus reflekterat via sidospeglar och backspeglar in i ögonen. Pupillerna blir små. För att man ska se saker och ting krävs mycket ljus in i ögonen då … Och som vi sa ovan, reflekterar mörka färger inte särskilt mycket ljus.

Av detta inser man, att om man är ute och går på vägrenen, iklädd mörka kläder, när det är mycket trafik, syns man inte alls för bilisterna! Eller inser och inser. För sin livhankes skull borde man inse det. Det gör dock långt ifrån alla gångtrafikanter. De knallar där på vägrenen, eller över oupplysta övergångsställen, iklädda sina mörka kläder utan reflexer, uppenbarligen förvissade om giltigheten i devisen “Eftersom jag ser, syns jag“.

Går man på ett övergångsställe har man företrädesrätt, hur mörka kläder man än har, och hur få reflexer man än bär … javisst. Men vad hjälper det hur rätt du hade, om du blir påkörd av en bilist som faktiskt inte ser din mörka figur, i mörkret, för att dina kläder äter upp ljuset?

Bär reflexer!!!

Jag läste en krönika i Veckans Affärer, som började så lovvärt, Mixa människor mera i vilken Anna Carrfors Bråkenhielm med referens till årets Venedigbiennal på temat Think with the senses – feel with the mind beskriver sin medverkan i förändring av TV-branchen med hjälp av Joost, där hon och hennes kollegor ska stå för det svenska innehållet. Hon beskriver en sammankomst med gästtalare och vip-gäster från konferensen Sime;

“… en hel villa fylld av före detta nördar, med dubbla examina från Handels och KTH, och deras internationella motsvarigheter. Vi konstaterade snabbt att IQ-nivån säkert var betydligt högre här än vad vi är vana vid från våra tv-fester. Lite senare lade vi också märke till att EQ-nivån möjligen är något lägre.”

Denna attityd har numera upphört att förvåna mig. Det är ytterst vanligt bland icke-naturvetare att påta sig rollen som EQns fanbärare, främsta företrädare och uttolkare. Naturvetare som jag är, kan jag givetvis inte med att dra generella slutsatser från mina egna erfarenheter, så det låter jag bli. Jag vill bara nämna i förbigående, att de mest kreativa människorna, de med högt IQ och EQ, de med breda kunskaper på många områden, renässansmänniskor, som jag träffat, har sin akademiska utbildning i naturvetenskapliga discipliner. Jag har aldrig träffat en humanist som lika ledigt som en naturvetare kan diskutera, eller ens förstå detaljerna i, såväl Russels paradox som Arakis utställning på Kulturhuset. Men, som jag skrev ovan, det är givetvis inte statistiskt fastlagda fakta, utan min subjektiva erfarenhet.

Anna Carrrefors Bråkenhielm fortsätter i sin artikel med

” … någonstans hoppas man ju att vi känslosamma relationsexperter från innehållsbranschen ska hitta allt fler samarbeten med med dessa knivskarpa logiskt tänkande ingenjörstyper.”

Och det tycker jag självklart verkar vara en bra idé! För jag undrar varför dessa känslosamma relationsexperter tycks anse att smutskastning och låg argumentationsteknik är av allmänt intresse. Jag undrar vidare om jag missförstått ordet litterär, eftersom detta kallas för en “litterär strid”. Men det beror väl på mitt bristande EQ får man förmoda.

Jag var hos frissan i måndags, slingor och klippning. Det syns ju inte! fick jag höra när jag kom hem. Nej, det var det som var meningen, det ska inte synas, bara märkas. Det ska inte vara stora förändringar, för det har jag inte lust med nu, det ska bara vara fräscht … Typ.

Men jag vet inte … jag kanske får lov att göra något radikalt trots allt. Klippa håret kort och färga det svart? Tatuera en orm på ena ögonbrynet? Ta på mig randiga kläder i allsköns färger? Mina röda strumpbyxor och Dr Martens-kängor?

För idag, idag … idag handlade jag på Coop till kvällens middag, och i mejeriavdelningen blev jag tillfrågad av en ung man “Om man vill göra stuvade makaroner, är det mjölk och mjöl som ska till då, eller finns det någon sås man kan använda direkt?”

Och jag bara undrar … såg jag ut som jag skulle veta det, eller???? Jag gillar visserligen att laga mat, men jag har aldrig i hela mitt liv stuvat makaroner …. Jag kanske kan reklammera klippningen?

Jag behöver en ny bil. Min gamla trotjänare går visserligen alldeles utmärkt, motorn är som en klocka, men vissa detaljer fallerar. Som centrallåset. Vilket är mycket värre än man kan tro, eftersom luckan till bensintanken tycks ha en koppling till denna detalj. Lite rost dyker det upp här och där. Stolsvärmen funkar inte. Larmet är opålitligt. Bilen behöver någon som kan erbjuda mera omvårdnad och engagemang för dess skavanker än vad jag kan. Och jag behöver en bil som alltid funkar och aldrig krånglar. Ja. jag har lite fler krav. Jag vill ha en rolig bil. Rolig att köra. Det ska gå in hur mycket som helst i den. Och den ska förstås inte dra för mycket bensin, eller diesel, eller vad farao den nu går på.

Vi åker till bilhallen. Det första som händer är givetvis att försäljaren vänder sig till mitt manliga sällskap (jaså är det hon som ska ha, men vem ska bestämma???? ser man att de tänker …). Men, jag har överseende med det, det brukar ordna sig till slut. Jag framställer mina krav. Försäljaren gör snabbt en bedömning och visar fram en bil som kan tänkas passa. Jag kollar in i bilen. Den är automatväxlad, säger jag. Jajust det säger försäljare och låter som han förväntar sig att jag ska applådera detta faktum att han kan visa upp en sååå bekvääääm bil för mig. Jag tycker det är tråkigt med automat, säger jag, jag vill ha en med manuell växellåda. Men du kan väl prova den här i alla fall, säger han vädjande. Så jag gör det. Packar in man och barn i bilen och kör iväg.

Barnen gnäller i baksätet, det är för trångt. Jag sitter ihopklämd bakom ratten där backspegeln upptar större delen av mitt synfält. Vi kommer tillbaka. Nå säger han, vad tyckte ni?. Den är för trång invändigt säger jag, och slö. Den kan inte vara slö, den har över 200 hästkrafter!! protesterar han. Jaha, säger jag, då är det väl automatlådan som inte passar mig, det är ingen känsla i den. Så lätt kommer jag minsann inte ge upp.

Vad vill du lägga på en bil? undrar han. Ingenting vill jag svara …. för det vill jag inte. En bil är inte en investering, det är kapitalförstöring. Men jag måste ha en. Så mycket att jag betalar värdeminskningen de tre år jag tänker ha den, säger jag, och nämner en maxsiffra. Försäljaren verkar förvånad över det svaret. Men jag bryr mig inte om vad bilen kostar att köpa, jag bryr mig om hur mycket jag måste betala för den. Han vill visa en bil till. Den är gulbeige. Vilken fruktansvärt ful färg säger jag. Han påpekar att jag knappt kommer att se hur bilen ser ut utanpå, när jag kör. Det är möjligt, men jag kommer att veta. Och ska jag ägna mig åt kapitalförstöring så är det minsta man kan kräva att färgen åtminstone är en källa till glädje …

Så det blev ingen bil idag heller.

Math-club!

Kul va?!

Jag var ute efter en speciell veckotidning.

Först försökte jag på Coop när jag handlade mat. Min tidning fanns inte. Inte en enda tidning i samma kategori fanns. Däremot fanns 50 olika damtidningar, 10 olika mattidningar, samma antal inredningsmagasin, sådär 5-10 vardera av husvagns-, bil-, båt- och mc-tidningar. Fem olika golftidningar, fem olika tidningar om fitness/hälsa, fem olika om datorer, hem-pc, digitalfoto, ljud, mobiltelefoner, mp3-spelare - hur farao kan det finnas tidningar om mobiltelefoner och mp3-spelare?? Vill man läsa om det? - tre modemagasin för män, samt minst tre av alla andra obskyra sorter som Jakt, Fiske, Hundar, Katter, Hästar. Tio olika magasin om Bröllop och brudutstyrslar och håruppsättningar. Och andra udda tidningar om handarbete, korsord och liknande.

Jag åkte till den pålitlige tobakshandlaren som brukar ha det mesta i tidningsväg (dvs det som jag är intresserad av). Tyvärr såg utbudet ungefär likadant ut där, med tillägg för 20 olika sorters erotikmagasin och ytterligare motortidningar samt ännu mer obskyra saker som poker, biljard och hardangersöm.

Ytterligare ett par ställen undersöktes med ungefär samma utbud, men inte min tidning.

ICA Maxi, där måste de ha!! Jag passade på när jag handlade. Där fanns några jultidningar, och fler inredningsmagasin. Och en massa fler husvagnstidngar. Hur kan det finnas marknad för 10 olika tidningar om husvagnar?? Min tidning fanns inte.

Sista chansen, lilla tobaksaffären på torget. Sista utposten i stan. Där fanns den, ett exemplar.

Varför, varför, varför …. är jag inte intresserad av att läsa om Kronprinsessan Mary och hennes svartsjuka? Det hade varit mycket enklare att hitta en tidning som analyserar, eller åtminstone spekulerar i, det, än en som analyserar, eller ens spekulerar i, världens energiföretag.

DN tycker att vi ska gnugga geniknölarna, och skriver om nyheterna till små gåtor så att vi ska få tänka till hur det verkligen hänger ihop!

Om en mamma eller pappa kommer till akuten med sitt lilla krupp-hostande barn sent en fredagskväll, lite glad i hatten, hur skulle du då betrakta hennes/hans agerande? Liiite klantigt, kanske rentav urbota dumt, att ta de där glasen vin just den kvällen när barnet var sjukt (barnet brukar ha en förkylning när krupphostandet sätter in)? När barnen är små och sjuka har man liksom jour ifall något akut skulle hända. Man måste kunna ta rätt beslut snabbt och rycka ut om det behövs.

Svårt med alkohol i kroppen. Till och med lite alkohol. Alla som försökt lösa en integral med hjälp av z-transformer, med ett halvt glas vin i kroppen, vet hur trögt det går i hjärnvindlingarna. Jag skulle förmoda, utan att vara helt säker, förstås, att det torde vara ungefär lika trögt att hantera en nationell katastrof med alkohol i kroppen.

Och jag antar att det är vad DI avsåg när de la ut följande lilla nyhetsruta i morse. Ulrica Schenström borde gå en kurs i matematisk analys, och lära sig lösa integraler, sen kan hon kontrollera sitt alkoholintag själv på ett bättre sätt vid lämpliga tillfällen!

Ibland tänker jag. Mycket. Jag funderar på en massa olika saker. På hur saker och ting hänger ihop, och hur de börjar och vilka vägar de kan ta, och varför det tar vilka vägar och hur det kom sig att det började gå åt det hållet. Och om det är bra eller dåligt, och om jag ska göra något åt det eller inte. Och isåfall vad. Och så’nt.

Sen tänker jag Jag undrar varför jag tänker på det. Och sen tänker jag Jag undrar varför jag undrar varför jag tänker på det.

Och då blir det så jobbigt, särskilt om jag fortsätter undra, att jag slutar tänka på det jag började tänka på. För det är ju bättre att tänka än att undra.

Att laga god mat och välja ett gott vin till är en av livets njutningar. Jag studerar gärna vinlistor och läser recensioner från olika tester.

Mitt ingenjörska sinne, det som bakgrundsprocessar t ex mönsterigenkänning, sa mig att dessa vinlistor är mycket lika några andra listor jag också gärna studerar och kontemplerar:

Som ingenjör borde jag då dra en slutsats av något slag, men vaddå, detta är faktiskt min fritid, och då tänker jag inte alls försöka se logiska samband och analysera orsak och verkan, så-det-så. Om jag inte har lust förstås, och i detta fall tycker jag det duger bra med “Det är faktiskt roligt”.

Men för att komplicera saken för de som inte kan låta bli att vara ingenjörer på fritiden också, kan jag nämna att för listor likt denna lyckas jag inte uppbåda det minstaste lilla yttepyttelilla intresse:

Märkligt va’?!?!

Jag tänkte jag ville läsa något banbrytande transformerande fascinerande tankeväckande omvälvande, och var hamnade jag då?? Jo, här! Det orkar jag inte alls läsa. Och jag undrar nu, om jag har ansvar för att kontrollera och ta ställning till den länk jag sprider på detta sätt. Den kanske är jättetokig, vilket förefaller mig på något sätt lite mer troligt än att den skulle vara otroligt otokig. Men jag vet inte. Alltså, om den är tokig, på något av mig definerat sätt, så skulle den ju inte alls publiceras, av mig. Men nu använde jag bara tekniken, möjligheten, att ta reda på att den fanns. Där stannar jag. Du får själv bestämma vad du tycker! I den mån något öht behöver tyckas, alltså.

Ända sedan jag skrev på min första hemsidan, jag tror det var sommaren 1998 (äsch, jag tror inte alls, jag vet faktiskt att det var då), har jag längtat efter en funktion i html, eller php, eller vilket sablarns språk som helst, bara det funkar! Jag skulle vilja att med ett enda klick kunna länka till flera ställen samtidigt! (Alltså nu var det inte just dit jag ville länka, utan jag ville länka till Siv och hakke med ett klick).

Ska jag behöva fixa det själv, eller??

Du som gillar matematik måste ju tycka sudoku är jättekul!

Jag vet inte hur många gånger jag hört det. Och jag blir lika förvånad varje gång. Varför skulle jag gilla sudoku?? Ja, det är siffror, det är ju matematik!

Och jag undrar, sen när blev siffror ekvivalent med matematik? Sätt in vilka symboler som helst i de där sudokuspelen, det funkar säkert finfint. Logikspel påstår Wikipedia att det är. Men … är det verkligen logik? Kanske kan tankesättet att komma fram till vilken symbol som ska sitta var, under givna randvillkor, kallas logik. Och logik är ju intressant.

Men ramarna är bestämda, och lösnigen är (ska vara) entydig. I sudokufallet ska tankarna leda fram till en lösning! Det är bara att hitta den. Och jag inser plötsligen varför jag inte gillar sudoku! Det är ju hur trist som helst om randvillkoren är sådana att bara en lösning är möjlig! Jag vill ha friheten att skruva på randvillkoren för att komma fram till olika lösningar. Jag vill testa olika vägar, olika möjligheter och se resultaten av olika val.

Utom möjligen ibland, på jobbet … Då kunde jag, någon yttepyttig enstaka gång när jag känner mig lite trött och sliten i den stackars hjärnan, för att inte tala om ögonen efter allt stirrande på datamängder och beräkningsresultat, när timmen är sen, och resultat måste levereras, önska att uppgiften varit ett sudokuspel. Möjligen.

Att bli ingenjör
är något man bör
om man nästan dör
för man är så nyfiken
på hur tillblives spiken
och hur tänks matematiken.

Då håller man hjärnan vid god vigör.

Och rimmar uppenbarligen på sitt eget - synnerligen kreativt uppfunna, eller nå’t - versmått.

Store Son undrar om han är smart.
Ja, du är supersmart, säger jag, du förstår allting jättelätt och jättesnabbt och tänker ut saker och ting jätteklurigt.
Store Son är nöjd över beskedet. Han tänker en stund, sen säger han.;
Jag tycker det är jättetråkigt att det inte känns att man tänker smart, när man är smart, det vore mycket roligare om man kunde känna att tankarna är smarta.

Vad betyder det egentligen? Vad skulle jag göra om imorgon vore min sista dag? Hm, jag vet faktiskt inte riktigt, jag tycker jag gör det jag vill. Jag kanske inte skulle gå till jobbet, hur kul det än är … Men vad, vad skulle jag göra (förutom så’na saker som att krama alla som betyder något)??

- Köpa flera lådor champagne och bada riktigt skumpabad?
- Springa hela dagen för jag äntligen skulle få se hur långt jag orkade?
- Åka någonstans, varsomhelst, där man kunde åka off pist?
- Likvidera mina tillgångar och köpa något superdyrt, superonödigt - för en gångs skull?
- Säga sanningen, min sanning, till alla som behöver (enligt min uppfattning) höra den?

Tja, jag vet inte … om jag skulle leva som varje dag vore den sista, bada skumbad varje dag? Hur kul vore det? Och likvidera tillgångarna, det skulle bara kunna göras en gång … Tänk om jag blir lurad och lever dag efter dag? Och badar skumbad, eller springer och springer. Blir inte det lite jobbigt i längden? Och hur går det med så’na saker som kräver lite långsiktig planering, eller långsiktigt engagemang, som att plantera trädgården. Ska jag strunta i det för att jag tror att varje dag är den sista, och sitta om femtio år med samma stokastiska ogräsplätt som idag, när jag kunnat åstadkomma en oas om jag vågat tro på att leva i alla fall i tio år till?

Nej … jag tror jag ska vara lite wild and crazy, jag chansar på att jag lever ett par dagar till, och köper det där goda vinet till den goda maten jag skulle vilja äta i helgen som kommer! Kanske är jag riktigt vågad och tror på överlevnad till våren, och planterar några tulpanlökar till också.

Mitt mål, möjligen konstruerat i efterhand, var att klara något jag aldrig klarat tidigare. En obloggad månad! Och det lyckades. September 2007 går till historien som den första obloggade månaden i mitt bloggliv. Om det blir fler och längre, eller inga alls, det vet man aldrig.

Månadens viktigaste fråga, i alla fall officiellt; “Vilken är den viktigaste matematiska uppfinningen för ditt arbete?”, och jag svarar tveklöst Numerisk analys, dvs hur man hanterar partiella differentialekvationer på ett praktiskt användbart sätt, så man får en siffra på slutet.

Möjligen kan man roa sig med basbyten när man vill koppla av.

Va, var det inte igår jag skrev förra inlägget?? Nähä … jag förmodar alltså jag lever i en transformerad verklighet (man kan alltid skriva det, det låter vederhäftigt och bra och skulle någon komma på tanken att fråga om detaljer kan jag säkert hitta en behaglig formel att trycka upp i ansiktet på personen) där tiden har en annan tid.

Men idag är det lördag, och fredagen spenderades på akuten, vilket är fullständigt comme il faut för en trebarnsmamma med vilda barn. Läkaren var ung, lång, med rakat huvud och mycket empatisk. Passar säkert någon, tänkte jag på, när jag diskuterade chocktillstånd med honom. Ja inte mitt chocktillstånd då, utan Store Sons förmodade. Jag blir sällan chockad. En gång var min kropp chockad, då ville den inte släppa blod ifrån sig. Och det var ju bra, man vill ju ha lite koll på det där med blodet.

Tillbaka till jobbet efter semestern och det känns nästan som jag aldrig varit borta. Det är så ohyggligt roligt. Hur kan ett jobb vara så kul?? Jag har världens bästa. Eller så är jag bara hjärntvättad. Men det gör ju inget, för det är ju bra om man tycker det är roligt att åka till jobbet på morgonen. Det blir mindre jobbigt att jobba.

En bra sak med de mörka mysiga augustikvällarna är att man kan börja tända ljus igen.

Jag har alltid undrat vad som får folk att tycka att de har rätt att sprida sin vidriga musiksmak eller stinkande cigarettrök obekymrat hundratals meter omkring sig. Men nu kanske det kan bli ordning på den saken …

Med knoddarna.

En dag fick mamman nog av sol och bad, och barnen också. Det blir enformigt i längden, även om man har bra böcker att läsa, och vattnet är lagom skönt. Så vi hyrde bil. Ytterligare ett land kunde läggas till mammans Lista på länder där jag kört bil. Detta lands särdrag kan man säga handlar om parkering. Mamman var stolt när hon lyckades sno en parkering (backandes runt hörn på enkelriktad gata) framför ögonen på annan bilist ute i samma ärende (att parkera alltså ), och sedan fickparkera på ingen plats alls, precis som vilken inföding som helst.

Och eftersom jag bara är periodiskt, fast på ett icke-periodiskt sätt, intresserad av shopping, blev det inte så mycket mer än sand som kom hem. Och många bilder.

På semestern ska man se sig omkring, verkligen se. Och man kan se en massa saker på Öland, Gotland och i Småland. Kolla bara!

Om man sätter upp en pryl på en vägg. Säg en … hållare för en vimpel t ex. Den har tre skruvhål. Hur kommer det sig då, att man använder två försänkta skruvar med kryss, och en kullrig skruv med skåra? I icke försänkta hål. Skitfult om man frågar mig.

Så’nt sätter bara slarvrar utan sinne för vare sig detaljer eller helheter upp. Vimpelhållaren åkte ner, och kommer den någonsin upp igen, ser fastsättningen ut på ett annat sätt.

Man skulle kunna tänka att detta bara är en fånig liten grej, inget att vara petimeter över, grejen sitter uppenbarligen uppe, eller hur? Och är inte det det viktiga?

Nej, säger jag, med allra största bestämdhet … Hur man monterar saker och ting i sitt hus och sin trädgård, är i själva verket ett tecken på vilken omsorg och omtanke man besitter i största allmänhet. Och är man en person som monterar upp en vimpelhållare med för hålen icke anpassade skruvar, misstänker jag att man kan servera apelsinsaft till bouillabaissen. Och inget ont om apelsinsaft, det är jättegott en varm sommardag när man lider svårt av både törst och fallande blodsocker under arbetet i trädgården, men det skulle banne mig förstöra bouillabaisse-middagen för mig …

Detaljer - ack så viktiga för helheten!

I detta sammanhang vill jag passa på att återigen påminna om den fantastiska helhetssmakupplevelse som skapas av rött vin och lakrits!

Jag funderar på en sak …

Om man jobbar på en kundtjänst, dit det är meningen att folk ska kunna ringa och få svar på sina frågor. Tydliga besked. Då borde man, dvs personen som jobbar på kundtjänst, inte säga “jag vet inte, vi får se”, som svar på en fråga, eller?? Möjligen kan jag acceptera “jag vet inte, jag ska ta reda på det och återkomma” (och sen göra just det också) …

Märkligt.

Stora Son är född förhandlare, han ser möjligheter överallt och övar ständigt:

- Om vi kraschar när vi flyger till Malmö, och överlever, får jag åtta chokladkakor då?
- Deal! sa jag.

… i min trädgård:

Mängden färg i en pensel, t ex. Man kan tvätta hur länge som helst, och det finns alltid lite färg kvar …

Exempel på oändliga fenomen i vardagen. Ja, förutom mängden disk på diskbänken då.

Jag undrar hur många tankar man tänker på en sekund?

För det första måste man definiera vad en tanke är. Enheten “en tanke“. Hur många tanord* innehåller den? Och hur ska man räkna dem om de sker parallellt? Tänk om man tänker väldigt många parallella tankar?

Gränsen för tankarnas hastighet måste ju vara ljusets hastighet, det är hastigheternas limes (kom nu inte dragandes med några kvantfenomen, vi approximerar till det normala livet här, faktiskt).

Och det kan man ju med bestämdhet säga, att endel tänker varken ljusa tankar eller tycks vara några ljushuvuden, därmed måste alltså tankehastigheten ha möjlighet att variera.

Och tänk om man tänker tankar som man inte är medveten om?! Det bekymrar mig allra mest! Tänk om jag t ex tycker att jag tänker en massa fiffiga tankar, då är ju sannolikheten väldigt stor att jag tänker enorma mängder fiffiga tankar som jag inte har en aning om, om vi gör approximationen att min tankehastighet är nära ljusets hastighet. Som ett exempel bara. Och bland de fiffiga tankarna kanske den fiffigaste av dem alla finns?! För man kan ju inte vara säker på att de tankar man märker att man tänker är själva gräddan av ens tankar.

Frågan är vad jag skulle göra med den fiffigaste tanken av dem alla, vilken skulle det kunna vara?! Och eftersom jag just nu började metatänka också, liksom derivera tankarna, så blev de plötsligt mångamånga fler … och därmed minskade sannolikheten att jag någonsin kommer att få veta vilken min fiffigaste tanke är.

Tes: Ju lägre tankehastighet, desto större sannolikhet att medvetet tänka den fiffigaste tanken.

Om man gör en ingenjörsmässig kontroll av det resonemanget, och tänker på en person som tänker endast en enda tanke under sin livstid, så inser man att den tanken är identisk med personens fiffigaste tanke … Alltså är ovanstående tes bevisad. QED.

Men … på något sätt, kändes inte den slutsatsen riktigt bra. Jag får tänka på problemet en stund.

* Tanord defineras som den minsta självständiga enhet en tanke kan bestå av, motsvarar ord i meningar. Om vi gör liknelsen att en tanke är en mening.

Jag funderar på en sak. Finns det någon människa som inte har en cykel?

Via Siv hittar jag Vuxentestet, och detta är mitt resultat:

Din vuxenpoäng är: 18.6

Din ålder borde vara 34.3 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse

Hörru! det är dags att växa upp någon gång. Kanske dags att flytta ihop med pojkvännen eller skaffa bil? försök iallafall att ge ett litet vuxnare intryck.

Tips på saker att göra för att få mer poäng:

* Köpa bil. Jag har bil

* Köpa hus. Jag har hus. Det vet jag, för jag håller på att måla fasaden. Grön.

* Åka till Kina. Hm, ja vid tillfälle. Lång flygresa. Jobbigt. Bekväm (då måste man väl vara vuxen, om man är bekväm?)

* Anordna vinprovning för dina vänner. Men det har jag väl gjort någon gång? Eller typ.

* Börja dricka Gourmetkaffe. Vad är det för fel på … kaffe?

* Skaffa barn. Det har jag, tre stycken. Söta när de sover.

* Fixa dig ett riktigt jobb. Det har jag också. Jätteriktigt. Viktigt.

* Gift dig. Been There, Done That. Passed That. Med förståndet i behåll.

* Fixa ett ICA-kort, det är smidigt och du spar pengar. Har det. Smidigt.

Och jag är ändå inte vuxen? Vad ska jag göra? Vad förväntas av en stackars kvinna, egentligen? Och säg inte att jag ska börja titta på Allsång På Skansen eller Så ska det låta. Det kommer jag aldrig att göra! Hellre o-vuxen hela livet!

Världen är full av spännande företeelser och det är ju inte så konstigt att man trillar in på något som fångar ens intresse av en eller annan anledning.

Men en sak som jag undrar över är varför man (dvs jag) aldrig kan bli “lagom” intresserad. Nejnej, jag snöar in fullständigt. Jag lånar böcker, jag köper böcker, jag blir medlem på sajter som har denna inriktning, jag letar artiklar på nätet. Jag läser och tänker och tänker och läser. Och jag försöker diskutera med min måttligt roade omgivning (varför är de inte roade av samma saker som jag?? Det som är så intressant!). Jag skriver kanske något datorprogram, gör lite beräkningar av lämpliga slag, lägger upp lite strategier. Jag har inte ens ett mål eller en plan eller en avsikt. Jag bara måste veta allt och jag måste göra det, nu. Det kan handla om vadsomhelst, anlägga en trädgård, fotoredigering eller japansk matlagning. Ett år fick jag för mig att jag skulle lära mig php och java, och då gjorde jag det. Sen fick jag för mig att jag skulle konstrurera och sy lapptäcken (det var kanske före java), och då gjorde jag det. Något år läste jag en massa filosofi. I några år läste jag allt om löpning. Löpning utövar jag visserligen alltjämt, men jag läser inte lika mycket om det längre. Efter ett tag brukar intresset falla i träda, eller åtminstone nå en lägre nivå, för att lämna utrymme för något annat att snöa in på.

De flesta kvinnor jag känner har alltid stått oförstående inför denna approach till intressen. Män brukar vara ha mer förståelse för fenomenet i sig. Och det beror förstås på att de själva tillhör normalfördelningen med svans. Men, till slut måste man ändå ta fram mörkningsstrategin och leta fram de andra intressena ur snödjupen att blanda upp utsignalerna med. Ja, såklart! Vem vill framstå som nörd?

Alltså, för att inte framstå som nörd, för det vill man inte även om man är en, så måste man ha många snödjup att gräva ur!

QED!

Bäst man skyndar sig så man snart kommer till nästa spännande område!

Man tror man har räknat ut allt. Gått och funderat i veckor, vidtagit mått och steg och åtgärder. Förberedelser. Logistiken är klar. Man vet att något oväntat, fast ändå i viss mån väntat, ska vänta en.

Mycket riktigt. Röta. Faller bara sönder när man skrapar på ytan. Jahaja. Vilka optioner står till buds. Ringa proffs. Kan man göra. Men det är ju inget roligt. Krypa till korset och ringa någon man känner och be om hjälp? Jo, det kan man möjligen tänka sig, fråga lite om råd. För att göra det själv, såklart. Läser på först. Aha, trekantsplåt (jag undrar varför denna bild kommer upp när man söker på trekantsplåt?!) heter det.

Passar på när tillfälle ges.

Jo, jag kan nog byta vindskivorna själv, de som drabbats av röta. Och målningen av resten av huset påverkas ju inte heller. Lite modifieringar av logistiken så ska det nog funka.

Underhåll av huset är en underskattad syssla i spänningsbranchen! Hoppa fallskärm, släng dig i väggen, då vet man ju var g drar.

Det har man minsann ingen aning om när man börjar skrapa på fasaden!

Jag tänker starta ett upprop!

Mot webb-TV!

Denna företeelse som sprider sig illasinnat och försåtligt omärkligt, på nätet. Som fyller upp bandbredder och hårddiskar.

Vad använder jag nätet till? Information! Jag letar efter det jag vill veta, det är min största användning. Jag letar efter artiklar, t ex, som jag skummar och hittar det intressanta i, som jag läser noggrannt (det intressanta alltså, resten läser jag inte noggrannt).

På DI hittar jag något intressant jag vill läsa; Volvos revanch , jag har just funderat över hur deras aktiekurs kunde stiga så mycket idag när rapporten faktiskt var ganska medioker. Men inslaget är ju inte en artikel! Det är TV! Jag förväntas först titta på en reklamfilm med en Linnéartad typ som seglar över hundralappar, innan själva inslaget kommer igång! Vem vill göra det?? Ja inte jag i alla fall, jag stänger av direkt.

Jag vill göra det jag brukar göra, skumma och gå på kärnpunkten direkt. Jag är inte det minsta intresserad av, just nu, en introduktion och en bakgrund och omkringsnack, jag vill bara läsa de få meningarna som förklarar det jag vill veta. Det funkar utmärkt med artiklar, men med webb-TV … ska jag snabbspola och gissa på hallåans ansiktsuttryck när hon säger det intressanta?? Kommer det en pil uppe i hörnet som blinkar och talar om att detta är jag intresserad av? Nej så fungerar det inte. Jag tvingas tålmodigt sitta och lyssna i fyra minuter varav 20 sekunder är av intresse för mig. Snacka om att ta upp tid för folk (dvs mig)! Eller försöka. För jag börjar inte ens lyssna på inslaget. Jag letar vidare efter ett ställe där jag kan läsa det jag vill … (och jag lovar, det tar mindre än 10 sekunder).

Om det åtminstone fanns utskrifter från dessa små TV-sessioner, då kunde jag vara mindre arg. Men jag har en misstanke, och det är att informationen i framtiden kommer vara förbehållen de med tålamod att se och lyssna på inslag med 8 % verkningsgrad (20 sekunder/4 minuter). På det sättet kan man begränsa den mängd information man vill ge folk.

Inse farligheten i detta! Stoppa webb-TV nu!

Jag vill ha fyra tiokronors frimärken, säger jag till personen på Kassaservice.
Hon kollar förvånat på mig … Men … ska du skicka inrikes brev? undrar hon. Och jag undrar varför hon undrar, ska jag tala om vad det är i breven jag ska skicka eller?? Fast jag säger inte att jag undrar.
Har du inte tio-kronors frimärken? undrar jag istället.
Jooo … säger hon, men om man ska skicka inrikes brev kostar det 11 kronor.
Men jag vill ha fyra tiokronors frimärken, vidhåller jag, och lägger till Jag vet att jag vill ha det.
Ja … man vet ju aldrig, säger hon, om folk vet, säger hon lite ursäktande.
Jo jag vet, tänker jag, men det säger jag inte.

Jag hade ingen aning om att det skulle vara så påfrestande för min integritet att köpa frimärken.